Shetland Wool Week

Jag fick chansen att resa till Shetlandsöarna och uppleva Shetland Wool Week, ett årligt evenemang (nu för 9:e gången) där får, ull och garn står i fokus. Det blev en fantastisk upplevelse, inte minst gemenskapen med andra som är lika sticktokiga som jag.

Så här många var vi vid invigningen.

Vi hade fått "läxor" att göra i förväg, bl a att sticka årets mössa. Elizabeth Johnston, årets patron (syns längst fram i mitten, klädd i blått) har designat den efter en gammal fiskarmössa. Mönstret heter Merrie Dancers. jag trodde namnet betydde "glada dansare", men det betyder "darrande dansare" och är det lokala namnet på norrsken.

Årets patron Elizabeth Johnston

På Shetland Textile Museum fanns en monter med tidigare Wool Week-mössor och årsböcker med mönster.

Vi fick vara med på workshops tillsammans med lokala designers. En workshop var väldigt annorlunda. Vi fick ut ett maskinstickat tvåtrådigt stycke. Idén var att måla detta. Vi fick blanda och leka med färger efter fantasi. En del målade kraftigt i ränder, jag målade tunnare och friare, i nyanser av blått, turkos och violett, lite impressionistiskt. Sedan kördes "konstverket" i mikrougn 4 minuter och sköljdes efteråt. Jag har efter att jag kom hem repat upp garnet till två nystan, som jag så småningom ska sticka en sjal av.

 

En annan workshop handlade om att väva tweed. I små bordsvävar fick vi leka med olika färger på vävgarnet och med olika mönster. Min väverfarenhet är inte så stor och jag är inte duktig på  facktermerna på svenska, och därför blev det svårt, fast vi fick ut en liten ordlista. Men även jag lyckades väva en liten bit, som passar som duk på verandabordet.

Nöjda vävare håller upp dagens arbete

Min tweed-duk

Naturligtvis handlade det mycket om Fair Isle-stickning, en sorts flerfärgsstickning som ursprungligen kommer från ön Fair Isle sydväst om de egentliga Shetlandsörarna, lite för långt iväg för att kunna ses från färjan. Vår första workshop i denna teknik gick ut på att sticka en Fair Isle-brosch utifrån och in. Vi hade förberett genom att lägga upp 108 maskor och sedan stickade vi runt och minskade antalet maskor hela tiden. Hazel Tindall visade olika exempel på hur man kunde använda dessa stjärnor för att t ex göra en duk. Att sticka en sådan kan är också vara ett bra sätt att se hur olika färger passar ihop.

Hazel instruerar koncentrerade stickare

Självklart Hade Hazel sin egen stickning med,om det blev några minuter över

Min Fair Isle-brosch

Jag hade läst om Hazel Tindall i tidningen Hemslöjd (nr 3 2018) , "Världens snabbaste stickerska", hennes rekord är 262 maskor på tre minuter! Hon lärde sig sticka innan hon kunde läsa och skriva. När hon var barn var stickning ett sätt för shetländska familjer att få mat på bordet.

Många använder stickbälte. Jag fick också prova på detta hjälpmedel. Det är behändigt om man använder strumpstickor; stickningen hålls på plats. Nu använder jag i princip bara rundstickor till allt. Här är en video där Elizabet visar stickning med stickbälte.

Marion på Textile Museum med stickbälte

Donna Smith lärde oss tekniken att sticka en "hap", detta traditionella shetländska kvinnoplagg: en stor sjal att vira runt sig själv och ett barn eller att dra upp som en huva.  Man börjar med att göra en lång udd (det var hemläxan) Sedan plockar man upp maskor längs kanten. Mitten är en slätstickad kvadrat. 

Shetland har en gammal tradition i spetsstickning, ofta med sytrådstunnt ullgarn.

Donna visar hur man plockar upp maskor utmed kanten

Det vi hann göra var en "mini-hap". Jag tyckte det var krångligt med denna spetsstickning och ändå hade jag inte valt det tunnaste garnet. Den som är skicklig (och har god syn) kan göra otroligt vackra arbeten. Vår guide på Shetland museum & Archive visade en otroligt vacker sjal som hon stickat.

 

Donna visar starten på en hap i grövre garn

Vi fick prova på att spinna, några hade gjort det förut, men för mig var det första gången. Oj, så svårt att koordinera trampandet med att dra ut fiber och släppa efter i jämn takt. Det kräver övning och åter övning.

 

En eftermiddag var vi hemma hos Wilma Malcolmson. Det var fantastiskt  att möta denna "Fair-Isle-drottning"! Hon började med att berätta hur hon kan inspireras till sina ”blending colours” av ett vykort, ett fiskfat, en träpanel, ja allt! Hon visade otroligt vackra stickprover! 

Hennes barnbarn Terri Malcolmson har gått i Wilmas fotspår och visade sin arbetsbok med prover, från utgångsbild, mönster och färgval till färdigstickad provlapp. Föredömligt instruktivt - så arbetar ett proffs i stickning!

Terri berättar om hur hon designar

Vi hade förberett oss med att sticka en mudd. Vi fick välja mellan två olika mönster och fick sedan personlig hjälp med färgval. Jag ville förstås ha blå nyanser, och hon föreslog aprikos, en lite varmare färg, som konstrast. Bakgrunden ska också ändra färg när motivfärgen ändras. Variationsmöjligheterna är oändliga.

Wilma ger råd om färgval

Gruppens arbeten efter workshopen hos Wilma

Så här blev min Fair isle-stickning

Om man hade en stund över mellan olika programpunkter var det trevligt att sitta på museet och sticka. Man träffade deltagare från hela världen. På en stor karta uppmanades alla att hänga upp en liten lapp på sin hemort. 

På Shetland Museum & Archives hemsida hittade jag en trevlig film om Wool Week från ett tidigare år.

Visst låg fokus på handarbete och stickning i synnerhet, men det blev en hel del sigthseeing och naturuppleverlser också. Självklart också besök hos fårägare och i garnbutiker. Jag tänker skriva lite om det i nästa inlägg ...