lördag 24 juni 2017

Min första kurs på Sätergläntan

Veckan före midsommar i Dalarna på stickkurs ... visst låter det härligt? Och "härligt" är bara förnamnet. Jag har nog aldrig varit på en så fantastiskt rolig och inspirerande kurs!


Sätergläntan heter formellt Institutet för slöjd och hantverk och anordnar både långa och korta kurser.
En härlig miljö med betande får och utsikt över Siljan, ett ställe där man verkligen kan inspireras till krestivitet och skapande. Louise och jag bodde i ett enkelt härbre, vilket gav vistelsen en extra dimension.

 
Här bodde vi: Härbre 2
Kursen hette Form och design för stickat, kursledare var Anneli Renborg.Vi var bara sju elever, så var och en fick gott om lärartid och tid att lära känna varandra. Men även vid fikapauserna var det som syns svårt att låta bli att jobba.
Kursledare Anneli och mina kurskamrater
Vi fick börja med att skapa täckande mönster genom att vända, vrida och spegla en kvadratisk ruta på 5×5 cm där vi ritat in några kurvor. Genom att sätta samman flera identiska kvadrater fick vi ett mönster. Detta överfördes till maskor på ett rutnät anpassat efter egen stickfasthet i det garn vi valt. Efter att ha valt ut intressanta områden och fyllt i färger kunde man sedan göra en provlapp med mönstret. Ett spännande sätt att skapa vackra mönster! Tänk vad man kan göra med maskor, det är bara fantasin som sätter gränser.
Så vackra Carolas provlappar blev!
Anneli gav oss stor frihet i skapandet, samtidigt som hon följde upp våra idéer, lyssnade och gav tips. Jag kom dit med en idé att skapa en kofta utifrån vackra mönster jag sett på resan i Zimbabwe förra våren. Vackert staplade stenar, nationalsymbolen Zimbabwe-fågeln som finns på flagga och mynt ... kunde det användas i stickning? Jag tog med några bilder på murarna och en liten fågel jag köpt där. Vi fick i ett tidigt skede i kursen berätta hur vi tänkt och det gjorde att jag fick ordning på mina egna tankar samtidigt som jag fick respons och idéer från gruppen.
Här ritar jag upp ett mönster för Zimbabwe-fågeln
Jag ritade av fågeln på ett rutnät och förstorade den till dubbel storlek. Likaså kalkerade jag av små delar av förstorade bilder på murarna, här passade inga matematiskt korrekta tegelstenar.

Vi fick lära oss att göra ett personligt grundmönster utifrån ett välsittande plagg och sedan modifiera det till det plagg vi ville sticka. Detta överförde vi i naturlig storlek till pappersmönster på framstycke, bakstycke och ärm. Som jag redan nämnt kunde vi skriva ut rutnät efter stickfasthet från en webbsida, ett väldigt bra hjälpmedel. På dessa rutnät överförde vi sedan pappersmönstret, som då blir som en stickbeskrivning, där jag kan rita in murformationer och fåglar.  

Jag köpte lite garn i tänkbara färger, duvblått, ljusare och mörkare grått, beige och (hör och häpna!) aprikos, som absolut inte är min färg, men som här kan fånga upp en färg i muren. Tack Anneli för det tipset! Nu kunde jag börja provsticka olika detaljer för att se hur färgerna passar ihop och testa olika sticktekniker. Att kombinera färger är spännande. Man ska inte bara utgå från de färger man gillar bäst. Det kan behövas någon färg som sticker ut för att resultatet ska bli optimalt. Att ta in ett aprikosfärgat garn i min kofta var en sådan detalj som jag tror kan bli riktigt lyckad.

Anneli visar och berättar
Anneli berättade om hur hon jobbat professionellt med sin stickning. Hon har designat och stickat upp kläder till teater och film. I sitt arbete har hon verkligen fått arbeta med okonventionella sätt att sticka. Hon inspirerade oss också att ta del av vad olika designers och konstnärer skapat. Flera av kursdeltagarna hade också rik stickerfarenhet och delade frikostigt med sig av idéer och god råd. Till exempel ledde mina frågor till att jag fick lära mig tegelstickning, intarsia och i-cord.
 
En eftermiddag gick vi runt och besökte de andra stickkurserna. Denna vecka pågick sju olika veckokurser i stickning. Så du förstår vad samtalsämnet var under måltiderna. Det var mycket intressant att se hur de olika kurserna arbetade och vilka vackra hantverk som växte fram.
I en av kurserna var det full fart på stickmaskinerna
"Det ordnar sig alltid ..." Här stansas hålkortet.
Sticka vantar och sockor - klassiskt hantverk

Härligt att se hur mönstret växer fram varv efter varv!
Estnisk spetsstickning, så elegant det blir!
Tvåändsstickning ... så stickade kullan på Zorns målning
I en kurs jobbade man extra mycket med färgsättning
I det lilla charmiga biblioteket fick vi se exempel från deras samling av stickade plagg i folkliga tekniker och bläddra i litteratur.
I Sätergläntans bibliotek
Visst var det som att leva i en bubbla. Att hänge sig åt något man tycker om, inte behöva stoppa upp för tid till matlagning och städning ... helt underbart. Och inte minst att umgås med likasinnade.
Verkligheten låg en bra bit bort
Det här hade jag med mig hem: en skiss över den kommande koftan och tre små provstickningar. Men som det stod i en bok jag köpte (Knit to fit av Sharon Brant): "It's all in the planning". En vacker dag har jag förhoppsvis en färdig "Zimbabwe Cardigan".
Och att jag gärna återvänder till Sätergläntan, det förstår ni väl?
På återseende?

2 kommentarer:

  1. Ingrid, vilken härlig beskrivning av vår vecka!
    Jag ser verkligen fram emot att följa utvecklingen av din Zimbabwekofta.
    Det är är en vecka värd att bevara i minnet samtidigt något att se fram emot dvs nästa gång vi ses på Sätergläntan!

    SvaraRadera
  2. Karin Wallin24 juni 2017 20:52

    Så inspirerande du skriver om din vecka på Sätergläntan, Ingrid. Jag har varit där några gånger och det är verkligen en fin miljö med spännande kurser. Kanske får vi följa din kofta här på bloggen!

    SvaraRadera