Tyska kyrkan i Gamla Stan är pampig med mycket påkostad interiör. Bl a finns där en kungaläktare, där de kungliga kunde bevista gudstjänster utan att beblanda sig med övriga församlingen. Kyrkan har två fantastiskt fina orglar i helt olika stil.
Varför heter det då Wieder-da-Konzert? Jo båda orglarna har ansetts
omoderna och gått olika öden till mötes, men nu är de tillbaka som i
sina glansdagar! Varje söndag i mars månad ges
orgelkonserter där båda orglarna används. Väldigt intressant på flera sätt: orglarna passar för musik från olika tider och publiken får verkligen uppleva hur mångfasetterad orgelklang kan vara.
 |
| Düben-orgeln |
Tyska kyrkan i Stockholm hade stor betydelse för svensk orgelmusik
under 1600-talet. Det var här som Andreas och Gustaf Düben (far och son)
tjänstgjorde som organister och hovkapellmästare. Den äldsta av orglarna byggdes ursprungligen 1608, och kompletterades efterhand till en magnifik orgel år 1651. Men 1779 förklarades den omodern och såldes i ganska dåligt skick. År 2004 invigdes en kopia av denna barockorgel med sagolikt vacker förgylld fasad. Ett stiligt exempel på barockens skönhetsideal både för öga och öra.
 |
| Juno-orgeln |
Kyrkans torn brann år 1878 och därefter byggdes en ny orgel i romantisk stil 1887. Klangidealet var då annorlunda, orgeln blev mer orkesterlik med fler stråkstämmor och väldig dynamik. 1972 ansågs den omodern. Den plockades ner och förvarades i en källarlokal i kvarteret Juno, därav namnet på den nu återuppbyggda orgeln. Juno är också namnet på en romersk gudinna som härskar över luften i den antika elementläran (jord-vatten-luft-eld). Och det passar ju också fint till en orgel som blåsinstrument. Juno-orgeln invigdes i september 2018.
Tänk att båda ursprunliga orglarna dömts ut som gammalmodiga. Vid mitten av 1900-talet kom en reaktion mot 1800-talets stora symfoniska orglar. Den s k
orgelrörelsens syfte var att återuppliva barockorgeln. Numera vill man gärna ha orglar som ger möjlighet att spela orgelmusik från olika tider.
Programmet innehöll tysk musik av Melchior Schildt på barockorgeln och svensk romantisk musik av Oskar Lindberg, Otto Olsson och Valborg Aulin på den romantiska orgeln. Speciellt intressant var en koralbearbetning
Herzlich lieb hab ich dich av Schildt med mycket utsmyckningar i form av skalor, ekoeffekter och till och med lite experimenterande med kromatik. Jag tyckte också om Valborg Aulins
Meditation, skönt gungande som en pastoral, ett andante i 6/8-takt.
Det blev en intressant njutbar konsert som också gav mig ett par repertoartips.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar