Jag har läst Himlens väktare - astronomins historia före teleskopet av Ulrika Engström. Författaren är vetenskapsjournalist och detta är hennes debutbok."Vad vi ser när vi tittar på stjärnhimlen säger en hel del om hur vi ser på den värld vi lever i och också om oss själva."
Det hände mycket mellan Ptolemaios och Kopernikus. Självklart, det skiljer ju hela 1500 år, men det brukar inte berättas något om denna period i astronomiböckerna. Men här gör författaren resor till platser där gamla astronomer verkat, i Iran, Kina och Indien, länder där man ofta låg långt före de gamla grekerna och övriga västerlandet. Hon söker upp observatorier, vackra byggnader belägna på höga kullar med olika instrument riktade mot stjärnhimlen för att utforska den, långt innan teleskopet uppfanns på 1600-talet. Och hon träffar dagens astronomiintresserade i Iran, många unga kvinnor.
Matematikens utveckling i Indien hade stor betydelse för förståelse av universum. Det var där man först tog till sig begrepp som oändligheten, och det var också där som nollan introducerades redan på 600-talet.
Detta är en annorlunda kulturhistorisk bok som spänner över länder och tider där astronomin har haft hög status. Man visste tidigt att jorden var ett klot och man kunde förutse sol- och månförmörkelser. Astronomin var viktig för navigation och för att skapa kalendrar, för att t ex kunna räkna ut när påsken inföll eller när Ramadan började och slutade. Dessutom trodde man ju att mycket var "skrivet i stjärnorna". Astronomisk kunskap gav makt i samhället - astronomerna kunde förutse vilka dagar som var bra för att ta viktiga beslut.
En intervju med författaren. Hoppas du tar dig tid att lyssna, den tar en halvtimme! (Tillgänglig till 2014-11-07)
 |
| Länk till intervjun, klicka här |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar