onsdag 3 december 2014

Från kaos till kosmos - Haydns oratorium Skapelsen

Joseph Haydns oratorium Skapelsen är fantastisk musik som jag i fredags fick uppleva på nytt i Berwaldhallen med Radiokören, Radiosymfonikerna och fina solister. Inledningen är underbar, från ett spöklikt ingenting, svaga stråkar med sordin, kören från pp till ff och tillsammans med orkestern i ett pampigt tuttiackord i C-dur (tonarten för pompa och ståt) på ordet Licht. (Varde ljus!)


Berwaldhallens pressbilder
Foto: Arne Hyckenberg
Konserten ingick i Berwaldhallens nya satsning, kallad interplay, där man vill berika konserterna med föredrag som visar på samspel mellan musik och vetenskap. Den här gången föregicks konserten av ett föredrag av Meghan Gray, professor i astronomi, som forskar på hur galaxer påverkar sin omgivning. Hon är också intresserad av kopplingen mellan vetenskap och musik. Och där har hon ju många föregångare. Den gamle greken Pythagoras (500-talet f Kr) experimenterade med strängar och kom på att tonavstånden styrdes av enkla talförhållanden (t ex att häften av strängens längd ger oktaven och 2/3 ger kvinten). Han tänkte sig också att planeterna var fästade på sfärer på vissa givna avstånd från jorden, där deras rörelse gav upphov till toner på samma sätt som strängarna på ett instrument. I början av 1600-talet skrev Johannes Kepler sin Harmonice mundi där han försökte koppla ihop planetsystemets (nu med solen i centrum!) rörelser och proportioner med musikaliska harmonier.

Meghan Gray visade en serie bilder som alla kan ses här. Jag har valt ut några. (Foto: Arne Hyckenberg)
Kvällens dirigent Daniel Harding
introducerar föreläsningen
Meghan Grey gör tummen upp för den nya bilden av universum:
Ojämnheter i bakgrundsstrålning - ett stöd för Big Bang-teorin
Vårt budskap till ev främmande civilisationer
Plattan på Voyager innehåller musik 
Dagens standardmodell av ett 14 miljarder år gammalt universum som expanderar är ganska långt från den världsbild som Joseph Haydn kom i kontakt med. Jag vet inte hur insatt Haydn var i naturvetenskap. Men han var personlig vän med William Herschel, upptäckare av planeten Neptunus 1781. Herschel var oboist och kompositör innan astronomiintresset tog över. Haydn besökte honom, tittade i hans teleskop och lär ha blivit helt förstummad över storheten i det han såg. Mycket troligt att han fick inspiration till Skapelsen där. Texterna hämtade han direkt från 1:a Mosebok i Bibeln och från Paradise lost av John Milton. Oratoriet uruppfördes1799 i Wien.

När jag läste musikhistoria 2003 gjorde jag ett arbete om Skapelsen, där jag ägnade mig åt stilanalys och frågor kring verkets tillkomst och reception. Jag plockade fram uppsatsen, här är några saker jag tyckte var intressanta:

Haydn föddes under högbarocken, räknas som en av de tre stora under wienklassicismen och dog inte förrän under den tidiga romantiken. Och det finns stildrag i Skapelsen som drar åt olika håll. Haydn var imponerad av Händels oratoriestil och det finns likheter med Händels Messias, t ex i slutkörens mäktiga dubbelfuga Singt dem Herrn alle Stimmen! Det som kännetecknar Haydns musik är infall av humor, instick av folkliga melodier och rikt tematiskt arbete. Sådant hittar man i Skapelsen, men här finns också ovanligt mycket av dynamiska effekter. Det rika tonmåleriet är speciellt, musiken illustrerar hur lejonet ryter, tigern tar sina språng och fåglarna kvittrar. Just detta fick Haydn kritik för längre fram under 1800-talet, tyska musikkritiker risade den "zoologiska arian". Oratoriets popularitet har varierat. I Sverige uppfördes det för första gången redan 1801, kanske beroende på att Haydn var medlem av Svenska Musikaliska Akademien, vilket står på originalutgåvan.

Dorothea Röschmann var sopran, och längst ner på hennes Haydn-sida finns ett par spår från CD där hon sjunger arior från Skapelsen. Man kan lyssna på hela konserten på P2Live om man vill.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar