Körsång i Allhelgonahelgen

Så har det varit Allhelgona, en helg som drar många människor till kyrkorna och de musikgudstjänster och konserter som ges där. För körsångare är det en stor sånghelg. Det framförs mässor, kantater och framför allt verk med titeln Requiem.

Ett requiem är egentligen en katolsk dödsmässa, själva ordet betyder vila. Utanför den katolska kyrkan är det en konstmusikalisk musikform för stora konsertverk, som framförs ofta så här års av körer tillsammans med orkester och solister. Första frasen lyder Requiem aeternam dona eis Domine (Ge dem evig vila, Herre).

I årets almanacka står det dubbla namn på den 1 november, både Allhelgonadagen och Alla helgons dag. Allhelgonadagen infaller alltid 1 november. Det är en av de äldsta kristna högtiderna i Sverige. Den överlevde reformationen, men försvann som helgdag 1772, då firandet flyttades till närmaste söndag. Den återkom som helgdag 1953, eftersom man ville öka antalet helgdagar på hösten och fick då namnet Alla helgons dag och ska firas på den lördag som infaller mellan 31 okt och 6 nov. I år är 1 november en lördag och de två dagarna sammanfaller alltså.

Alla själars dag som infaller 2 november, har också gamla anor, och firas fortfarande i den katolska kyrkan. Då tänker man på anhöriga som avlidit. Den helgdagen försvann i svenska kyrkan vid reformationen. Men söndagen efter Alla helgons dag firas ofta minnesgudstjänster; man läser upp namn på de avlidna under året och tänder ljus. Resultatet har alltså blivit en dubbelhelg på hösten, en helg för minnen och gravsmyckning.

Yttergrans kyrkogård upplyst av gravljus

Yttergrans kyrkogård och minneslund flödade av ljus i lördags kväll. Seden att tända ljus på anhörigas gravar vid Allhelgona har blivit allt starkare. Det är en sydeuropeisk sed som kom till Sverige på 1960-talet. Tidigare tände man ljus på gravarna vid jul.

Ljus vid ljus i minneslunden

Konkurrensen från Halloween-firandet upplevs inte längre så starkt. Ordet Halloween kommer från All Hallow's Eve (allhelgonaafton) och firas enligt tradition den 31 okt. Firandet har irländskt ursprung. Det är en för oss främmande sed, som kom till Sverige först i slutet på 1990-talet. Handeln hakade på, det såldes spökkostymer och godis. Men det blev ingen stor succé. Halloween-firandet finns kvar här, men mest som lite skoj för barnen. Och så tänds det ljus i pumpor för att lysa upp i höstmörkret.

Bålsta Kammarkör i Övergrans kyrka
under ledning av Gunnar Klum

Bålsta Kammarkör gav konsert med titeln "Ljus i mörkret" i Övergrans kyrka igår kväll. Konserten inleddes med att bara levande ljus var tända medan vi sjöng Det finns en väg till himmelen som en växelsång. Vi har vid tidigare tillfällen framfört flera Requiem: tonsatta av Mozart, Fauré och Rutter. Nu sjöng vi Lacrimosa-satsen från Mozarts Requiem och ett litet kort Requiem av August Topman, en estländsk organist och tonsättare.

Programmet innehöll ett antal sånger i det mindre formatet, rofylld musik med förtröstan och hopp. En av mina favoriter är Ubi caritas, en gammal mässtext här tonsatt av Ola Gjeilo år 1999 med inspiration från gregoriansk sång och tidig musik. Texten börjar Ubi caritas et amor, Deus ibi est. (Där barmhärtighet och kärlek bor, där finns också Gud.)