Långkoftan, min längsta kofta

Den tog inte längst tid av alla koftor jag stickat, men den är den längsta!  Jag såg den uppstickad på syfestivalen i februari, köpte garn och mönster, och nu är den klar. Utmaningen låg i att virka och brodera på den färdiga stickningen, något jag aldrig provat på förut. Jag är mycket nöjd med resultatet.

Här ser du några bilder från arbetet med koftan. Den stickades runt nerifrån och upp. Till fickor stickades lösa rektanglar som sedan stickades in. När jag lagt ifrån mig arbetet efter avmaskningen vid halsen, upptäckte jag att Tullis lagt sig på det, jag hoppades bara att inga klor satt spår. Det är inte första gången han lägger sig på något av mina stickade plagg, och det brukar gå bra. Så även denna gång.

Det känns som om ärmarna stickade sig själv, eftersom jag valde att ha en ärm med på mina resor, till Gotland respektive Tyskland. På Gotlandsresan ingick ju stickning och Erika Åberg berättade hur hon klipper i ull utan att vare sig sy på maskin eller virka först. Jag brukar virka, men nu gjorde jag som Erika, och det gick hur bra som helst! Efter uppklippning monterade jag i ärmarna.

De virkade ränderna blev fina markeringar i mönstret. Att ha revärer i rött på ena sidan och grönt på den andra var en kul idé som jag följde upp med att göra kanterna på fickorna olika.

Att virka blommor var enkelt men tog sin tid, eftersom det var så många. Broderierna av kronblad och gröna blad var roligt när jag släppte kravet på att de skulle bli lika. Istället har jag valt att göra nästan alla olika, på slutet lite styrd av att de två mörkaste nyanserna av rött tog slut.

Mönstret är skapat av Sidsel J. Høivik och finns i en av hennes böcker "Mine strikkede favoritter", där beskrivningar finns parallellt på norska och engelska. Beskrivningarna är omfångsrika och det krävs att man har läst igenom allt i förväg (det vet jag att man ska, men jag slarvar med det ibland) för att inte längre ner upptäcka att hon skrivit: "Samtidig, når arb måler ... cm...". Bara att riva upp en bit och göra om!

Hennes "små råd och nyttige tips" längst bak i boken är uppmuntrande. T ex skriver hon "Har du gjort noen mindre feil i mönsterstrikken og icke har lyst till å rekke opp, kan du <<jukse>> litt med noen enkle maskesting. Broder over med ønsket farge, og vips så er den saken ordnet!"

Hennes käpphäst är stickfasthet, skriver hon. Och det är en viktig grej. I den här beskrivning fick jag använda sticka 2,5 och 2,75 istället för 3 och 3,5. Så stor skillnad har jag aldrig förr råkat ut för. 

Några norska virktermer har jag fått lära mig: kjedemasker, krepsemasker och boblemaske. Garnet är också norskt, det kommer från Hillesvåg Ullvarefabrikk, 100 % ull, härligt att sticka med.

Ett skärp som hänger i stroppar i samma färg som revärerna är en trevlig detalj. När kylan kommer är det säkert skönt att kunna knyta skärpet.