Resultat av stickkursen

 Kursen på Sätergläntan gav idéer som nu blivit till två konkreta ting.

En halskrage stickad på restgarner från min Muggebodakofta. Mönstret var med på en av mina provlappar på kursen. De här varma sommardagarna känns halskragen inte så bekväm, men det kommer väl andra tider. 

Vad gör man med alla rundstickor? De är bökiga att förvara och så vill man snabbt kunna hitta någon i rätt storlek med lämplig längd. En väninna berättade att hon sytt ett fodral för ändamålet. Då fick jag idén att använda ett besticksfodral som jag sytt för många år sedan men inte använt. Inte så vackert, men praktiskt.

Det hade ju varit bra om man slapp se stickändarna, men där har jag inte hittat någon lösning än. 

Tredje gången på Sätergläntan

 

Så härligt att få återkomma till denna underbara miljö för en kursvecka med andra sticknördar.

Kursen hade som tema färg, form och formgivning för stickning. Fokus låg på att hitta mönster i naturen, på byggnader och vackra föremål, på vykort, i traditionen …

En kotte kan bli till ett stickmönster

Erika inspirerar och ger råd i arbetet 

Vi började med att förenkla och stilisera ett mönster och överföra det till ett rutnät. Sedan följde  provstickning i enbart ljust och mörkt garn på flera provlappar för att undersöka hur  olika tekniker såsom aviga maskor och lyfta maskor påverkade resultatet. Provlapparna stickades runt, klipptes upp, tvättades och lades på tork.

Varje morgon samling kring provlapparna, en noggrann genomgång och diskussion. Vår kursledare Erika var mycket bra på att uppmuntra och hon delade generöst med sig av både kunskaper och erfarenhet. Jag befann mig bland otroligt kunniga kursdeltagare, tänk vilken kunskap om hantverket de hade.

Först på onsdagen fick vi använda färg. Efter en intressant föreläsning i färglära var vi redo att göra färgkartor, kanske använda akvarellmålning, testa färgkombinationer, utmana oss själva i annorlunda färgsättning, inte bara välja färger utifrån  magkänsla. 

Ett bra sätt att öva upp känslan för färg och praktisera färgläran var att lägga ut tygbitar och små garnnystan kring ett vykort och se hur färgerna i bilden kunde skifta i nyans. En färg har både kulör och valör och all färg är relativ, omgivningen påverkar hur vi upplever bilden.

Besöket på Sätergläntans bibliotek var en stor inspirationskälla. Vackra plagg och andra handgjorda föremål i folkliga tekniker och välförsedda hyllor med litteratur i alla sorters hantverk. 

    

Här är mina provlappar. På de vänstra kommer inspirationen från en orkidé. Nerifrån och upp bytte jag bakgrundsfärg,  testade aviga maskor på olika sätt och provade små mellanmönster.

Den översta högra är inspirerad av bladen på en hjärtbergenia och den nedersta av min matta i vardagsrummet.

På provlappar i bara ljust och mörkt är det lättare att fokusera på mönster. På den översta orkidé-lappen kommer motivet fram. En bård på en ljus sommartröja så småningom kanske?

     

Några exempel på vad mina kurskamrater skapat under veckan:

Från ett stiliserat mönster till vackra provlappar

Från provlappar till halskrage

Föredömlig beskrivning med färgkarta

Jag stickade ytterligare en provlapp för att testa mönster till en halskrage på restgarn från Muggeboda-koftan jag stickade för ett par år sedan. Jag älskar projekt där jag får klura och använda restgarner. Och här har jag garn i många färger, det kan nog bli fint.

En lärorik kurs. Jag har upptäckt att det är en process att ta sig från en idé till ett färdigstekta plagg. En provlapp är mycket mer än bara ett test av stickfastheten. Funderingar på olika sticktekniker gör man bäst i bara ljust och mörkt garn, först därefter funderar man på färgsättningen.

Jag har inte hunnit smälta alla intryck än. Veckan gav både kunskap och njutning. Och många fina minnen, inte minst den underbara känslan av att sitta och sticka tillsammans med andra, ofta i tystnad, men också allt trevligt prat vid måltider och fikapauser.

En ny jumper klar!

Jag fick ett presentkort på Yll&tyll som julklapp, vilken lämplig present till mig! Visste inte direkt vad jag skulle köpa, men i februari dök denna bild upp i ICA-kuriren. Jag beställde garn, inte exakt samma som i mönstret, men liknande i både kvalitet och färg. Mitt garn heter SISU, 80 % ull och 20 % nylon. 

Rundstickning hela vägen nerifrån och upp, ärmarna stickas separat också runt. Efter den lila bården avslutas ärmarna med några varv från avigan att använda som belägg. 

Att klippa hade jag lite ångest inför. Jag har klippt i plagg stickade i ren ull utan bekymmer, men det här var ett glattare garn. Här skulle jag alltså klippa för att kunna foga in ärmarna. För säkerhets skull hade jag virkat på båda sidor om klippmaskorna. Små klipp med liten sax, det gick bra!

Minimal montering: Axlarna sys ihop och båthalsen bildas av några extra varv lila, plus några cm belägg att vika ner. Armarna sys i och beläggen sys ner. 

Sårkanten efter klippning ...

 

... täcks av belägget

Snygg baksida också, eller hur?

Tröjan är klar. Våren har kommit och syrenerna i bersån i bakgrunden börjar slå ut. 

Mitt restgarnsprojekt

Idén fick jag på syfestivalen i höstas. Jag lyssnade då Ivar Asplunds föredrag, där han gav tips om hur man kan ändra i givna mönster. Han hade flera tröjor att visa upp. 

Denna tröja fick mig att tänka på en kofta jag stickat efter Marianne Isagers design. (Ivar avslöjade att Marianne Isager var en av hans idoler.)

Varför inte försöka använda restgarn och skapa en tröja? Jag köpte några härvor ljusblått garn (Merinoull 50%, Shetlandsull 50%) att använda tillsammans med restgarner av Shetlandsgarn i olika färger och mohair-trådar i olika nyanser av beige, blått och grönt.

Jag började med bakstycket, där jag använde det ljusblå garnet tillsammans med mohairtrådar som blev ljusare ju högre upp jag kom. (Tack Martin för den idén!) 

Framstycket stickades ruta för ruta på samma sätt som på Isagers kofta och jag bestämde färger efterhand. 

Ivar Asplunds halsbård gav inspiration till kanterna, som sedan avslutades med rullkanter.

Efterhand blev det alltmer spännande huruvida garnet skulle räcka. Ärmarna behöver ju inte vara hellånga. En ruta på ena armen blev en kul detalj. Det var lite klurigt hur jag skulle sticka den. Jag lät mig nöja med en ruta, lite som en tatuering.

Undrar du hur jag gjorde rutan? Jo när jag kom lagom långt på ärmen, började jag en ruta mitt på med en separat sticka, stickade rutan och därefter bakgrunden fram och tillbaka så långt som rutan sträcker sig, plockade över mittmaskorna och fortsatte sticka runt.  Efteråt fick jag fick sy till sidkanterna med några stygn. 

Så tog det ljusblå garnet slut, men jag hade ett restgarn i ungefär samma färg. Aningen grövre, så jag bytte till en tunnare sticka. Aningen mörkare, men det passade bra för nederkanten. Jag kom på mig själv att sticka allt fortare, som om garnet skulle räcka längre då...

Jag valde att sticka nederkanterna var för sig, de fick bli olika efter tillgång på garn. Jag gjorde sprund i sidan för att det skulle se planerat ut. 

bakstyckets nederkant

 

framstyckets nederkant

  

Här är resultatet:

Inte världens vackraste plagg kanske, men i högsta grad unikt. Det känns tillfredsställande att använda restgarner och jätteroligt att designa tröjan medan man stickar.