Jag har alltid flera stickningar på gång samtidigt. Då kan det bli så här: Två plagg blir färdiga nästan samtidigt. Långkoftan som blev klar förra veckan, får vänta på kyligare dagar. Än så länge har vi sommarvärme och den här tunna koftan passar bättre.
|
Foto: Susanne Ejner |
Jag köpte garn och mönster på syfestivalen förra hösten. Mönstret är designat av Beatrice Olsson, som jag träffade då och fick ta en bild av tillsammans med en uppstickad kofta.
|
Designern till Aroniakoftan |
Mönstret bestod av en väldig massa sidor instruktion och diagrambilder. Förklaringarna var inte alltid lätta att förstå, speciellt som jag aldrig stickat efter något engelskt mönster förut. Men tack vare mailkontakt med Beatrice, som hjälpte mig och skickade översättning på några sidor, så gick det vägen. Mini stickväninna Louise hade spetsigare stickor att låna mig. Mitt i stickningen gick sedan en sticka av ... jag lyckades rädda maskorna, och köpte ny sticka.
Jag brukar skryta med att jag gillar krånglig stickning, men här höll jag på att ge upp. Fram- och bakstycke stickades på en gång, fram och tillbaka, och det blir alltid extra krångligt med avigsidan i mönsterstickning.
När mönsterdelen var avklarad återstod slätstickade ärmar. I beskrivningen fanns ett alternativ med kort ärm också. Skulle jag ha lång eller kort ärm? Stickningen fick ligga i väntan på beslut. Under tiden jag stickade långkoftan, bestämde jag mig för en kompromiss med tre kvarts ärm.
Det är aroniabären som gett namn åt mönstret. Dessa svarta bär, som ibland har kallats "superbär" för att de innehåller så mycket antioxidanter (men det gör blåbär också!)
"Bären" var kluriga att sticka: "En maska blir fem" och några varv senare "fem maskor blir en" genom att man stickar ihop dem i bakre maskbågarna. Ja, det är där man behöver spetsiga stickor där spetsen bör vara extra lång! Ibland tog jag en virknål till hjälp.
Jag gillar rullkanten vid halsen: 8 stätstickade varv som maskas av och rullar sig själv! Glasknappar i stället för föreslagna pärlemorknappar passade fint. Det är ofärgade glasknappar men de ser blåa ut på stickningen!
Garnet är ett tunt tvåtrådigt, en blandning av mohair och lammull, inte så lätt att sticka med. Spetsstickning kräver bra belysning, likaså bra syn; det är kanske inget jag borde ge mig på längre.
Jag använde sticka 3,25. Till ärmen sticka 3 (till resåren 2,25), där jag stickade runt med magic loop istället för på strumpstickor. Resåren blev extra snygg av att den räta maskan stickas vriden, det ger en tydligare resåreffekt.
|
Foto: Susanne Ejner |
Roligt att spetskoftan faktiskt blev klar!
Det finns mer både påbörjade projekt och garn som väntar i min stickhörna. Gotlandsresan i våras ledde ju till flera inköp. Ikväll känner jag för något mer lättstickat!