Ett stickprojekt som blev ganska ok trots allt

Den här Muggebodatröjan hängde uppstickad på Syfestivalen i våras. Jag gillade färgerna och mönstret men inte modellen. Dessutom såg den för stor ut för mig. Garn och mönster såldes som ett kit och i  beskrivningen fanns bara en storlek. Men jag kände att det kan jag väl fixa. 

"Jag tänker göra en kofta i mindre storlek och med smalare ärmar" sa jag till expediten. "Det skulle jag inte våga", sa hon.  Hennes ord har jag hört inom mig många gånger under stickningens gång, för det var inte alls så lätt som jag trodde.

Jag minskade med två rapporter bak och en fram, adderade 8 klippmaskor och 6 maskor ränder på var sida om klippmaskorna. I början verkade allt ok, men eftersom modellen var klockad blev jag efter ett tag rädd att den skulle bli för trång. Men det löser sig nog med framkanterna efteråt, tänkte jag. 

Vid upplägg av ärmar minskade jag ner (enligt förslag på beskrivningen) och ökade sedan succesivt efter eget bevåg. När ärmarna var klara, satte jag samman alla maskor för att sticka oket enligt beskrivning. I början gick det bra att följa den,  men modellens polokrage skulle jag inte ha. Därför var det en chansning när jag skulle sluta. 

Att klippa upp är inget bekymmer längre, det har jag gjort många gånger. Men när jag sedan provade  koftan, förstod jag att den var för trång. Kan det räddas med en bredare framkant och hake och hyska? När jag stickat klart förstod jag att det inte fungerade. Koftan kändes mjuk och varm, tråkigt att inte kunna använda den.

Jag diskuterade med några stickkunniga och fick förslag. Tack Matilda, för din idé att sticka remsor med ränder och framkant att sy fast. 

Remsorna efter vikning kanter

Så här stickade jag en remsa

Garnet är Ullcentrums tvåtrådiga ullgarn. 12 mönsterfärger och gråmelerat som bottenfärg. Det gråmelerade varierar mycket i gråskala. Det gillar jag, det ger ett mjukare intryck. Men när jag skulle göra remsorna tvingades jag byta nystan och då blev det skarpa gränser.  Men på den färdiga koftan tycker jag faktiskt inte att det gör något.

För att få bättre passform gjorde jag bakstycket lite längre med förkortade varv innan jag stickade halskanten.

Susanne som tog bilderna av mig iklädd koftan, tyckte inte att det var ett misslyckat projekt, tvärtom! Jag känner mig faktiskt nöjd.  Jag gillar långsam och krånglig stickning, men den här gången fick jag så jag teg. 

På avigsidan syns de påsydda remsorna, men vad gör det?

Vilken knäppanordning skulle jag välja? Jag testade först med hake och hyska, men det blev klumpigt. Istället valde jag tryckknappar, inte så vackert kanske, men det fungerar.