Sommarens vävprojekt: trasmattor och väskor

Det blev en god veckas vävning även denna sommar. Tack, svägerska Eva i Skåne! Det fanns varp kvar sedan förra sommaren, så det var bara att sätta sig i vävstolen, när jag kom fram efter 55 mils körning. 

Sedan jag kom hem har jag haft fullt sjå att knyta alla fransar. Det tar sin lilla tid med efterarbetet, speciellt som jag gillar att lägga in ett par färgade varptrådar (i en färg som förstärker mattans grundton) och göra s k drejad frans. Man blir lite öm i pekfinger och tumme efteråt. 

Innan man börjar väva trasmattor är det också mycket förarbete. Den här gången kom jag lindrigt undan. Min väninna Maggan hade inför förra sommaren försett mig med många påslakan och andra tyger och som tack ville jag väva en matta åt henne. 

När hon såg de mattor jag vävt blev hon förtjust i "Drömmen om Elin", designad av Gullvi Heed. Jag fick en stor kasse med färdiga nystan i enfärgat rött, mönstrat grönt och småblommigt rosa och lite annat. Färger som passade bra ihop. När jag vävde denna matta år 2016 var jag väldigt noga att följa mönstret varptråd för varptråd, den här gången kände jag mig friare. Jag hade förstorat upp mönsterbilden och hade den som stöd under varpen, men jag kände att det måste inte vara exakt.

"Drömmen om Elin" är på gång

Jag vävde två sådana mattor, med ett par små skillnader, så får Maggan välja.

Eva och jag gjorde en liten utflykt en dag och besökte Klippans yllefabrik med vackra textilier i roliga mönster.

När jag vävt fem trasmattor var varpen var ännu inte slut och Evas idé var att göra några väskor. Hon visade ett fiffigt sätt att väva:

Varpens 70 cm räcker till dubbla djupet på väskan. Efter 15 cm vävning lägger man in tre rejält långa remsor (ca 3 m). Där flätar man de tre remsorna till 40 cm längd på båda sidor. Sedan väver man vidare 15 cm och då är det dags att lägga in återstoden av de långa remsorna och därefter väva 15 cm till. Monteringen består i att man viker det vävda stycket dubbelt och knyter fransar (som man kan ha inuti eller utanpå väskan efter behag). 

Flätning av handtag på väska 1

Färdigt handtag på väska 2

Färdigvävd väska 3

Nerklippning

Efter vikning och fransknytning

Totalt blev det fem mattor och tre väskor. Maggan har valt sin matta (den som innehöll mest rött). En väska har jag också gett bort. 

Resten av mattorna tänker du? Jo enkla trasmattor med bårder på jämna mellanrum, skapade direkt i vävstolen. Bara val av grundfärg som sedan kompletteras med små rester av varierande färger och mönster. Hur roligt som helst!

Eva fick mig att fundera över att gå en vävkurs. Det skulle inte skada med mer teoretisk kunskap. Får se hur det blir i höst ...

"Med Skäl och Hjärta" - utställning i Forsby kvarn

Vilken härlig vävutställning som pågår i Forsby kvarn under helgen! Det är Siggesta Vävstuga som firar 30 år! EP berättade om evenemanget med en bild på de damer som hållit på längst.

Forsby kvarn

Jag var på plats en stund i förväg och hann njuta av den vackra miljön. 

Spänningen var stor hos de vävkunniga damerna innan det var dags att klippa bandet och släppa in besökare i kvarnbyggnaden. 

Här är kärntruppen redo

Klockan är 11 - dags att klippa bandet!

Jag brukar jag åka till Forsby kvarn för att lyssna på konserter under sommaren, men idag var alla stolar borta och damerna i Siggesta vävstuga hade arrangerat sina textila konstverk mycket smakfullt. 

Det var väldigt roligt att gå runt och beundra hantverket. Damerna hade gjort en utmärkt dokumentation, där man fick veta vilken teknik och vilket material som använts.

Ovanför vackra schackrutiga ullpläder hängde en passande skolplansch

Enligt dokumentationen kallas tekniken för droppdräll

Vacker väggvepa "Fönster mot sjön"

Ett otroligt fint konstverk var bilden av Forsby kvarn. Ett foto på byggnaden hade klippts i 6 rutor och 6 väverskor fick i uppgift att väva var sin ruta. Rutorna monterades i ett armeringsjärn.  Verkligen ett vävprojekt utöver det vanliga. 

Många intresserade verkade ha hittat hit.  Och när caféet öppnade kl 12 blev det kö till Ibbas goda bakverk, som man kunde avnjuta i solskenet. 

Det fanns fina vävda saker att köpa: trasmattor, löpare, väskor m m.  Själv hittade jag en glesvävd halsduk/sjal i mina färger. 

 

Vilken kunskap om olika vävtekniker det finns hos damerna i Siggesta vävstuga. Jag fick ett erbjudande om att komma och gästväva i deras vävstuga vid tillfälle och det låter lockande.

Damerna jag träffade idag är väverskor i själ och hjärta, hängivna sin hobby. Men om du trodde jag stavat fel i rubriken, så har du fel (och troligen aldrig vävt).

Vårsalongen på Liljevalchs

För mig är det ingen tradition att se Liljevalchs vårsalong, men i år blev det ett besök under den sista utställningsveckan. Tydligen hade oväntat många bidrag skickats in (över 4000) och juryn hade valt ut verk av 159 konstnärer. 

Utställningen visade på en stor blandning både i stil och teknik. En intressant sak för mig var att den äldsta deltagaren, Per Torvald, 89 år, kom från mina hemtrakter. Det stod Arkelstorp i informationen, och när jag sedan googlade för att läsa mer om konstnären, såg jag att han kom från Mjönäs, mindre än en mil från mitt barndomshem.

Per Torvald gör träsniderier, naturtrogna fåglar, som här dessa hackspettar. 

På utställningen fanns textila tekniker som broderi och väv, där fanns stengods och olika metaller och givetvis måleri som akvarell och olja. Många verk speglade tidsandan såsom Ukrainakriget, återvinning och AI-genererad konst.  

Där fanns en hel del att skrattas åt, och här är några sådana roliga konstverk tog jag bild på. Ibland är det fyndiga titeln som gör att man skrattar.

Björn Jäderås: Kontoret på fickan

Ellinor Granlund: Bakterie (virkning kring lera)

Karin Serin: Utbränd

Jag ger tummen upp för utställningen med Lucas Willmans tumme i tuftat akrylgarn. Jag hade aldrig hört talas om tuftning, men nu har jag lärt mig att det betyder att man skjuter in garn i en väv med en nål eller med annat redskap. Resultatet blir lite likt rya.  

Lucas Willman: Okey

Visst är den fin, min dubbelstickade väst?

På syfestivalen i höstas köpte jag garn för att dubbelsticka en kortärmad väst. Stickningen har tagit sin tid och eftersom det mörka garnet inte räckte riktigt, fick jag komplettera med ett extra nystan på vårens syfestival. Nu är västen klar och idag bad jag grannen ta bilder. 

Inte undra på att det tar tid. Det är ju som att sticka två plagg samtidigt. 

På syfestivalen hittade jag också ett spänne som jag tyckte passade ihop med liljemönstret.

Idag behövdes egentligen mer långärmat,  men en snabb fotografering gick bra.  Tack Susanne!

Jag är nöjd med resultatet och har på känn att detta kan bli ett favoritplagg!         

Broderi kan förmedla budskap

Broderi har hittills inte lockat mig på samma sätt som annat handarbete. Men kanske borde jag testa. Jag har varit på två intressanta utställningar, där broderi förmedlar budskap. 

I Vårfrukyrkan Enköping hänger fram till påsk en utställning, som prästen Erika Cyrillus arbetat fram. Den har titeln "Jona bok genom nålsögat". Erika är präst och intresserad av broderi, därför föll det sig naturligt för henne att välja en bibelberättelse för ett broderiprojekt. Jona bok är ett bra val, den är kort (bara två sidor i min bibel), den har ett dramatiskt innehåll, och samtidigt förmedlar den ett budskap om nåd och förlåtelse. 

Erika återanvänder gärna slitna textilier. Varje bild har sin teknik och sitt uttryckssätt. Resultatet har blivit en intressant bilderbok av bibelboken. 

Även predikstolen pryds av Erikas konstverk.

En broderad QR-kod länkar till Jona bok

Utställningen har redan visats i några domkyrkor, bl a Uppsala och Visby. I filmen ser vi bilder från Visby domkyrka och får höra konstnären berätta om sina tankar kring tillkomsten.

 

På Etnografiska muséet i Stockholm visas utställningen "Allt hänger samman" hänger  fram till 5 mars.

Utställningen vill visa att "alla val vi människor gör medför konsekvenser på gott och ont. Även om mycket redan görs, både på individuell och politisk nivå, för att förbättra förutsättningarna för en hållbar framtid är det ett ansvar vi alla delar. Genom broderierna visar vi att det finns både en nedslående och en hoppfull utveckling för naturen och klimatet. Vi kan alla bidra och göra något. Den röda tråden, som finns med i alla broderier, är att Allt hänger samman." (Citat från den inledande texten på utställningen)

"Black Friday" och liknande jippon lockar oss att överkonsumera

Ett fantastiskt broderi med texten "När människans girighet tar över, störtar visdomen och flyger kärleken sin kos, då brister livets näringskedjor"

Det finns en pdf-fil att ladda ner på museets sida om utställningen. Där visas flera verk och det finns information om vad som inspirerat de olika konstnärerna och vilka tekniker de valt. 

På fredag är det dags för vårens Syfestival. Jag brukar helt koncentrera mig på aktiviteter och utställare som har med stickning att göra, men kanske är broderi också värt att kolla denna gång.  

En opera som väcker tankar inför det nya året

Det hann bli ett operabesök i slutet av december, närmare bestämt tredjedag jul.  Karin Rehnqvist har tillsammans med Kerstin Perski skrivit en ny opera med titeln Strandad. 

Titeln syftar dels på att operan utspelas på en strand, dels på att man kan vara strandad i smärtsamma minnen. Det var sista föreställningen i den här uppsättningen. Inte så ofta det skrivs någon ny opera, i alla fall inte på svenska, därför extra intressant att uppleva.

Vi fick en kort introduktion av operan i Guldfoajén, en skimrande sagomiljö med kristallkronor och guldstuckatur.

Men föreställningen var verkligen ingen glättig show utan en rituell sorgebearbetning, som det stod i programbladet. Den berörde mig djupt, mycket mer än jag hade trott. Hur hanterar vi trauman av olika slag? Kollektiva sorger som efter tsunamin? Hur möter vi den som mist sin livskamrat?  För mig är det nu över tre år sedan jag själv drabbades av sorg, men det hjälper inte att tiden gått. Vid speciella dagar och helger slår saknaden emot mig som en stor våg jag inte kan hoppa undan.

Hur tar man sig genom sorgen och vågar släppa taget för att hitta en ny väg framåt, när man tycker det som gett livet mening är borta? Hur står man emot anklagelser från ens inre jag? På utsidan kan allt se bra ut, men hur är det på insidan? I operan spelas huvudpersonen och hennes inre av två olika roller, Maria och "Den andra". Maria möter där en starkt dömande kraft. Men de försonas i slutscenen då kören sjunger med Predikaren att det finns en tid för allt: "Mötas har sin tid, ta avsked har sin. Gå sönder har sin tid, helas har sin" och under tiden fylls hela scenen med blommor. Vackert och hoppfullt.

Här kan du lyssna på ett samtal med kompositör och librettist:

En kväll som denna kan man inte låta bli att tänka på året som gått. Ljusa och mörka minnen dyker upp. Och hur blir året som kommer? Där vet vi ingenting. Jag hoppas på musiken: både orgelspel, körsång och lyssnande. Musik helar. 

Två meningar från Tomas Tranströmers dikt Schubertiana får avsluta årets sista blogginlägg:

"Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden! 
---
Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer - med förtroende - den blinda ledstången som hittar i mörkret"

Jag önskar dig som läst detta ett Gott Nytt År 2023!

Brechts pjäs om Galilei

I lördags såg jag Galileis liv på Dramaten. För nio år sedan såg jag samma pjäs på Stockholms stadsteater. 

I mitt blogginlägg från 2013 har pressbilderna försvunnit och länken är bruten, men min text finns kvar. Där skrev jag om bakgrunden till Brechts pjäs, och vilka frågor den väckte då. 

Även nu finns en aktualitet i de frågor som tas upp. Hur förhåller vi oss till vetenskapliga fakta, t ex i klimatfrågan? Vi nås av "fake news" och "alternativa fakta". Politikerna pratar om paradigmskifte, så att ordet har tappat sin styrka. Men övergången från Ptolemaios geocentriska till Kopernikus heliocentriska världsbild, där Galileis forskning hade en enorm betydelse  -  där kan man tala om ett verkligt paradigmskifte!

Staffan Göthe spelar huvudrollen som Galilei. En krävande roll, som han verkligen passar i. Man får möta honom vid föreställningens början i en lång monolog, som kronologiskt sett är slutmonologen. 

Det ligger kanske i tiden att spela på mer avskalade scener med mindre dekor. Nu var den enda dekoren en stor, ibland snurrande, skiva, som förde tankarna till ett planetsystem.

En annan skillnad från föreställningen 2013 var antalet skådespelare: då tio, nu bara sex, trots att antalet roller som räknas upp i programbladet är över 50.  Tänk att de lyckas med så snabba scenbyten, att de upplevs som betydligt fler samtidigt på scenen under en stor del av andra akten, där skådespelarna frossar i lekfullhet och publiken får många tillfällen att skratta. 

Här är Dramatens trailer:

Intressant att jag såg pjäsen om Galilei, som brukar kallas "den moderna naturvetenskapens fader", just på Nobeldagen, den dag då priser utdelas till personer som "gjort mänskligheten den största nytta". Galileis experiment och observationer gjorde betydande avtryck, även om han inte fick gehör för sina idéer av samtiden. Det dröjde faktiskt ända till 1992 innan katolska kyrkan beklagade inkvisitionens dom.