Långkoftan, min längsta kofta

Den tog inte längst tid av alla koftor jag stickat, men den är den längsta!  Jag såg den uppstickad på syfestivalen i februari, köpte garn och mönster, och nu är den klar. Utmaningen låg i att virka och brodera på den färdiga stickningen, något jag aldrig provat på förut. Jag är mycket nöjd med resultatet.

Här ser du några bilder från arbetet med koftan. Den stickades runt nerifrån och upp. Till fickor stickades lösa rektanglar som sedan stickades in. När jag lagt ifrån mig arbetet efter avmaskningen vid halsen, upptäckte jag att Tullis lagt sig på det, jag hoppades bara att inga klor satt spår. Det är inte första gången han lägger sig på något av mina stickade plagg, och det brukar gå bra. Så även denna gång.

Det känns som om ärmarna stickade sig själv, eftersom jag valde att ha en ärm med på mina resor, till Gotland respektive Tyskland. På Gotlandsresan ingick ju stickning och Erika Åberg berättade hur hon klipper i ull utan att vare sig sy på maskin eller virka först. Jag brukar virka, men nu gjorde jag som Erika, och det gick hur bra som helst! Efter uppklippning monterade jag i ärmarna.

De virkade ränderna blev fina markeringar i mönstret. Att ha revärer i rött på ena sidan och grönt på den andra var en kul idé som jag följde upp med att göra kanterna på fickorna olika.

Att virka blommor var enkelt men tog sin tid, eftersom det var så många. Broderierna av kronblad och gröna blad var roligt när jag släppte kravet på att de skulle bli lika. Istället har jag valt att göra nästan alla olika, på slutet lite styrd av att de två mörkaste nyanserna av rött tog slut.

Mönstret är skapat av Sidsel J. Høivik och finns i en av hennes böcker "Mine strikkede favoritter", där beskrivningar finns parallellt på norska och engelska. Beskrivningarna är omfångsrika och det krävs att man har läst igenom allt i förväg (det vet jag att man ska, men jag slarvar med det ibland) för att inte längre ner upptäcka att hon skrivit: "Samtidig, når arb måler ... cm...". Bara att riva upp en bit och göra om!

Hennes "små råd och nyttige tips" längst bak i boken är uppmuntrande. T ex skriver hon "Har du gjort noen mindre feil i mönsterstrikken og icke har lyst till å rekke opp, kan du <<jukse>> litt med noen enkle maskesting. Broder over med ønsket farge, og vips så er den saken ordnet!"

Hennes käpphäst är stickfasthet, skriver hon. Och det är en viktig grej. I den här beskrivning fick jag använda sticka 2,5 och 2,75 istället för 3 och 3,5. Så stor skillnad har jag aldrig förr råkat ut för. 

Några norska virktermer har jag fått lära mig: kjedemasker, krepsemasker och boblemaske. Garnet är också norskt, det kommer från Hillesvåg Ullvarefabrikk, 100 % ull, härligt att sticka med.

Ett skärp som hänger i stroppar i samma färg som revärerna är en trevlig detalj. När kylan kommer är det säkert skönt att kunna knyta skärpet.

Vårens tredje resa: tema musik

Jag hade turen att se ett uppslag i tidningen OPUS med rubriken: Musikresa till Dresden och Leipzig. Det är den resan jag gjort.

I slutet av mitt inlägg i höstas om vandringsresan i Tjeckien nämnde jag staden Dresden. På hemvägen fick vi då ett par timmars stadsvandring  i denna historiskt intressanta och mycket vackra stad och jag skrev i bloggen "... kanske en plats att återvända till för kulturella upplevelser".

Och nu blev det så! Bussresan från Skåne var lång, men Camilla Lundberg var vår musikciceron och hade mycket intressant att berätta under resan. Förstås blev det lite stickning också för min del.

I Dresden såg vi Trollflöjten på den berömda Semperoperan. En trevlig föreställning, som lockat även en yngre publik. Byggnaden är magnifik både i exteriör och interiör.

Dresden är verkligen ett kulturellt centrum. Staden bombades under andra världskriget och renoveras fortfarande för att återfå sin forna glans. 

Barockkomplexet Zwinger håller på att återuppbyggas

Den 102 meter långa furstelängden av porslinsplattor på Augustusstrasse

Frauenkirche blev totalförstörd men har byggts upp igen. Man har återanvänt många stenar, de har en mörkare färg. Det nersmälta tornkorset står i kyrkan som en påminnelse om kriget.  Här fick vi höra orgeln i samband med en lunchandakt. 

Dresden har många intressanta museer. I vårt späckade program fanns det bara tid till ett, och det blev Neue Meister i Albertinum. 

En flygel av Albertinum, med kupolen speglad i mittfönstret

Traugott Faber: Blick auf Dresden

I Leipzig gick vi också en stadsvandring. Även här finns mycket kulturellt att uppleva. Jag upplevde nog Leipzig som en mer levande stad än Dresden. Vi möttes t ex direkt av gatumusikanter när vi steg av bussen. För oss bjöds flera fina klassiska musikupplevelser.

Vår guide Isabel leder vandringen 

Gamla rådhuset

I Leipzig var vi på premiär på Lady MacBeth från Mzensk. Visst var vi stolta över vår svenska sopran Ingela Brimberg, som hade huvudrollen som Katerina Ismailowa. 

Oper Leipzig

Gewandhaus ligger mitt emot operan

Söndag kl 11 var det helt utsålt till de 1900 platserna i Gewandhaus. Vi fick höra musik av  Mendelssohn, två symfonier och en konsert för två pianon och orkester. Vid flyglarna satt två unga bröder (30 resp 26 år) från Holland, synnerligen skickliga. Som extranummer framförde de Aus Liebe will mein Heiland sterben, en aria ur Bachs Matteuspassion, i en mycket vacker version för två pianon. 

Det hade säkert varit en fröjd att få höra orgeln, den såg imponerande ut. På fasaden står "Res severa verum gaudium", vilket fritt översatt blir "Sann glädje är en allvarlig sak".

Är man i Leipzig så är det förstås Bach man tänker på i första hand, om man gillar klassisk musik. Vi fick höra Thomaskören, en av världens äldsta gosskörer, sjunga motetter. 

Mycket folk i kyrkan och en längre konsert än vi förväntat oss gjorde att jag inte fick möjlighet att fotografera Bachs gravsten i högkoret. Jag har varit i Leipzig för många år sedan på en körresa, så jag har sett den. 

Imponerande staty av den store Bach utanför Thomaskyrkan

Vi fick en guidad visning på Bach-museet, där det i shopen fanns både kaffebönor med kakformar med hans profil. Inte helt tokigt, han skrev ju faktiskt en Kaffekantat, en av hans humoristiska profana kantater.

Vid detta spelbord har Bach suttit

Avskedslunchen på Auerbachs Keller måste jag också nämna. Stadens äldsta restaurang, vars historia går tillbaka ända till 1400-talet, där vi serverades en utsökt fyrarättersmeny.

Lax elegant serverad

Som dessert fick vi "Leipziger Lerche", men  i en annan variant än den vanliga, som är en mazarinliknande kaka med mandelmassa med ett kors av deg över. 

Lärkan sjunger ju vackert, men den har sedan medeltiden också ansetts som en delikatess. Den bakades in i en paj med örter och bands ihop med snören. Miljövänners protester mot jakten på lärka under sent 1800-tal ledde till att lärkätandet förbjöds. En smart konditor i Leipzig hittade då på detta bakverk. Då skulle det ligga ett körsbär i botten som symbol för fågelns hjärta. Numera görs "lärkan" i alla möjliga varianter.

Efter fyra späckade dagar var det dags för bussresa till Skåne igen. För min del blev det dessutom tågresa Bålsta - Helsingborg, men först efter en extra dag hos goda vänner i Råå. Vi gjorde en utflykt till Sundsgården, där jag hade min första lärartjänst för 50 år sedan. Just denna kväll bjöd musiklinjen på en trevlig konsert. 

Sundsgården

Resan blev minnesvärda dagar med mycket musik tillsammans med likasinnanade reskamrater. Jag är så glad att jag tillfälle att uppleva den.

Vandring, ullkunskap och stickinspiration på Gotland

Vilken intressant vecka! Många fina minnen!

Fullmatade dagar, bra väder, god gotländsk mat och stickning tillsammans med ett gäng likasinnade.

Vi bodde i Visby och hade en buss som tog oss till våra besöksmål.

Förmiddagarna ägnades åt vandring. Erika gav oss uppgiften att dokumentera mönster och färger i naturen för att få inspiration till nya stickprojekt. Hennes egen design var till stor del sprungen ur det gotländska landskapet.

Samling i foajén inför vandring

Vi följde vandringsleder på flera håll: österut vid Folhammar, västerut på Klintkustleden, norrut på Fårö och mitt på södra delen på Bendesborg, en fornborg från äldre järnåldern. 

Landskapet bjöd på varierande naturtyper. Vi vandrade nere vid stranden, på sköna stigar över blåsippsfält, på hög höjd med fina utsikter och bland raukar, dessa fantasieggande formationer.

Från Sjaustru mot Folhammar

På Östkustleden

Glada damer på Klintkustleden

Utsikt mot Lickershamn

På Norsholmen

Vid Langhammars raukar

Erika berättar om fornborgen 

Eftermiddagarna var vi fokuserade på ull: vi fick kunskap om får och beredning av ull, alla steg i förädlingen fram till garn. 

Gotland har ca 60 000 invånare och 69 000 får, det är 12 % av alla Sveriges får. 

Gutefåren, den ursprungliga rasen, härstammar från Lilla Karlsö. Både tacka och bagge har horn och ullen är aningen sträv. 

Gotlandsfåret, som härstammar från gutefåret, har en nättare kropp, svart huvud och en lockig glansig päls, som ger otroligt fina skinn.

Vi besökte Malin, som berättade om livet som fårägare på Fårö. Hennes 13 får går ute hela året. Hon klipper dem för hand men har (än så länge) inte hittat någon som vill ta hand om ullen. Hon har gett bort ull till täckodling. 

När Malin lockade med kraftfoder kom fåren springande, de åt, och försvann sedan lika snabbt. I ett vindskydd låg en tacka som nyss fött två lamm. Vi fick tysta gå in, några åt gången, för att titta.

Boel i Alskog sålde garn och skinn. Hennes får fick vi inte se. Lamningen pågick och vi fick inte störa.

Vackra skinn hos Boel på Bote Lammgård

Det driftiga paret Jenny och Hans träffade vi både på Ullkontoret och på GUTI. 

Ullkontoret i Endre tar hand om ull i stor skala, sorterar och tvättar två ton om dagen under vår och höst. Jenny berättade om deras försök att ta vara på allt. De lagrar rengjord skräp-ull i väntan på att hitta en användning. Det allra sista steget är tillverkning av pellets av sådant som annars hade kastats. Nu blir det till jordförbättring, det ger näring och är vattenhållande i krukor och pallkragar. Jag köpte en påse, det ska bli roligt att testa.

Vi träffade Jenny och Hans igen på GUTI (Gotlands Ull- och Textilindustri) i utkanten av Visby. Där pågår olika projekt att skala upp öns textilindustri genom slutna kretslopp och grönt hållbarhetsfokus. Hans demonstrerade sina stora maskiner, inköpta i utlandet, utan att han riktigt visste hur de skulle fungera och om de skulle få plats. Allt ordnar sig, verkar vara hans motto. Vilka eldsjälar de är! 

Elisabeth, Jenny och Erika vid Ullkontoret

Hans vid en av sina maskiner

Vi besökte flera spinnerier. Varje spinneri hade förstås garnförsäljning och där trängdes vi för att hitta favoritfärgerna. 

På Gotlands Spinneri i Fardhem fick vi en genomgång av deras arbete med ullen, fick veta skillnaden mellan kardgarn och kamgarn, och vi fick se de stora maskinerna igång. Vilket väsen! Skitigt och dammigt var det också. Deras garn har vackra gotländska namn: Töis, Sårk, Leilu och Källing.

Så här glad är man när man hittat garner i favoritfärgerna!

Den gotländska naturen gav inspiration. Ett kargt landskap där blåsippor nu bildade hela mattor, och bland de vanliga blå hittade vi även röda och vita.

Stickade tröjor i naturens färger, här vid en agmyr

Vid fågelskyddsområdet på Norsholmen 

Vi blev serverade ypperlig lunch, oftast närodlad, på lokala ställen efter våra vandringar. 

Öppet för oss, trots att det inte var säsong

 

Saffranspannkakan,
så som den serveras i Djupvik

Det stickades jämt:  i väntan på bussen, på bussen, i väntan på maten, vid raukarna, efter middagen ...

Vid "Ett litet crêperie" i Stenkyrka

Vid Roma klosterruin

På raukarna på Fårö

Efter en härlig lunch hos "Pastamakarna" 

Vi fick bekanta oss med stickningens historia. Det är dokumenterat att att man på Gotland sålde stickade plagg till Stockholm redan i slutet av 1600-talet. 

För snart 100 år sedan gavs boken ”Gotländsk sticksöm” ut för första gången. Hermanna Stengård som skrivit den, var småskolelärarinna på Gotland. Hon var tidigt intresserad av stickning, och började samla in olika mönster och tekniker. 

Lena Ideström berättade och lät oss titta på en del av Stengård-samlingen. Där fanns vantar och strumpor, många väl använda och lagade, likaså några pyttesmå bitar från mönsterstickade plagg, som vi fick ta i med största försiktighet.

Lördag förmiddag var programfri. Då gick Ulla och jag runt hela ringmuren, läste på alla skyltar om de olika tornens historia, beundrade portarna och de vackra hängande sadeltornen, där en del hade fått stöttor av gjutjärn för att inte rasa.

Vi lyssnade på orgelkonsert i domkyrkan och besökte Almedalsbiblioteket för att se vävnader av Eva Ek-Schaeffer och Sven Erixon "X-et"

Bandväverskan av Eva Ek-Schaeffer

 

Detalj av "Vi på muren"
vävd efter Sven Erixons målning

På söndagens workshop var alla taggade att starta något nytt projekt. Vi gjorde färgkartor, ritade av och stiliserade mönster efter Erikas rekommendationer. Bilder vi tagit kunde användas som inspiration:

sirliga kyrkmålningar, charmiga hus, vackra stenar och mycket annat.  

Erika hade dessutom många handfasta tips och tricks i stickning att dela med sig av, innan det var tid att ta farväl.

Takmålningar i Klinte kyrka

Ett av många charmiga hus i Visby

Vid Helgumannens fiskeläge

Du undrar kanske om det blev några garnköp för min del? Jomenvisst: Boels mörkgrå (nästan svart) gotlandsull ska bli till en fluffig sjal, vitt och ljusgrått finullgarn från Stenkyrka spinneri ska bli en dubbelstickad väst. Dessutom köpte jag 50 g växtfärgat från GUTE i just min blå favoritfärg; det blir spännande att se vad jag ska använda det till.

En mycket välorganiserad resa, upplevelserik och minnesvärd!

Stort tack till alla medresenärer, speciellt till Erika och Elisabeth! Hoppas vi ses igen!