måndag 27 juli 2015

Mera stickning ... vantar och vantar igen

Jag har helt snöat in på stickning nu, måste visst hela tiden ha något på gång. Och vantar kan man väl inte få för många av.
 
En väninna visade mig Vantboken, skriven av Solveig Larsson, med ca 130 olika mönster. Jag bläddrade och upptäckte då ett mönster som stämde med en liten trädocka, en god decimeter hög, som jag fått i present någon gång. Den är broderad i rött med något som tydligen heter Anundsjösöm och under dockan står skrivet LILLPIGA. Nu när jag läst lite om den, har jag sett att det i Bredbyn finns en stor docka, som står som symbol för Anundsjöbygden. Brita Kajsa Karlsdotter räknas som upphovskvinna till Anundsjösömmen. I sina broderade dukar använde hon bitar från nötta lakan och röda bomullsefsingar från handduksväven. Inget fick gå till spillo.

Mönstret på vantarna heter Märta-hjärta och går tillbaka till Märta-Stina Abrahamsdotter som tydligen var släkt med Brita Kajsa Karlsdotter. I sina mönster använder hon geometriska former, gärna romber; även hjärtana är kantiga. De diagonala ränderna på vantens insida och tumme ger enkelt en fin effekt.
Enligt mönstret skulle de färdiga vantarna tvättas i varmt såpvatten, sköljas i kallt vatten, och så upprepas detta några gånger. Efter viss tvekan gjorde jag så och vantarna blev väldigt mjuka efter att de fått torka. Sedan skulle man rugga dem med hård borste, det har jag inte gjort (inte än i alla fall).

Om du tidigare har läst om min blommiga sjal, så kan jag berätta att restgarnet också räckte till vantar. Att de blev så långa beror på att jag först bara tänkte göra pulsvärmare, men sen fick jag lust att göra vantar, där man kan släppa ut fingrarna om man vill. Kanske klipper jag upp och gör ett sprund, så de inte ska kännas trånga att få på.
 


2 kommentarer:

  1. Otroligt vackra alster du skapar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Trevligt att läsa din blogg: du kan visst både sticka vackra koftor och odla fina gurkor!

      Radera