Det finns många städer längs Sidenvägen, detta nätverk av handelsvägar mellan Kina och Europa, där varor som siden, silver och kryddor transporterades, men där det också skedde kulturella utbyten. Sidenvägens storhetstid inföll under Tangdynastin mellan 600 - 900, en av de mest blomstrande perioderna i Kinas historia.
I utställningen
Staden vid Sidenvägen är det staden Luoyang det handlar om. Den staden har jag inte besökt (än), däremot systerstaden Chang'an (nuvarande Xian). Båda hade ca en miljon invånare under Tangdynastin. Chang'an var huvudstad, tills en kvinnlig kejsare Wu Zetian bestämde sig för att ändra på detta och förklarade Louyang som huvudstad.
Utställningen handlar mycket om samhället och människornas liv. Genom gravföremål får man information om vad som ansågs viktigt. De döda ansågs ha samma behov och önskningar som de levande.
|
Stadens väktare vid stadporten |
Jag tycker verkligen att man lyckats väl med utställningen. Den fångade mig, det kändes som att vara på plats i den kejserliga staden. Det börjar med att man går in genom stadsporten och sedan vandrar man mellan olika platser. På marknaden doftar det av kryddor . I kejsarens trädgård hörs vattenporl och man kan sätta sig och lyssna på kinesisk poesi.
|
Vackra lite fylligare kvinnofigurer på modet på 700-talet |
I en artikel i DN skrev en recencent att utställningen var "en blinkning till samtiden": man betonar att staden var mångkulturell och att invandrare var välkomna med sina kunskaper och erbjöds höga positioner i samhället. Genom att personer med olika bakgrunder integrerades inom både den politiska och ekonomiska makten blev samhället starkare. De nya influenserna gjorde att kultur och vetenskap blomstrade.
Gravmålningen nedan visar en kamel lastad med sidenrullar. Kamelägaren är ingen kines utan en utlänning. Det syns både på dräkten, ansiktsuttrycket och den toppiga mössan.
|
En del av en stor gravmålning från Wu Zetians svärdotters grav. |
|
En gravväktare som verkligen har en avskräckande look. |
Kvinnor hade större makt och inflytande jämfört med andra tider i historien. I utställningen fanns vackra gravföremål av kvinnor som rider till häst och spelar hästpolo. Stadens kvinnor fick utbildning, hade möjlighet att leva egna liv och kunde alltså till och med bli kejsare!
|
Kvinnor ute på ridtur |
|
Kvinnliga polospelare |
|
Kvinnliga musiker och dansare i
vackra dräkter och sofistikerade frisyrer |
|
Exempel på avancerade håruppsättningar |
Figurerna är gjorda i sancai-keramik (sancai betyder "tre färger") med rinnande glasyr oftast i de tre färgerna halmvit, bärnstensfärgad och grön, men ansiktena är oglaserade. På några enstaka figurer fanns blå glasyr, importerad från Iran.
Rent tekniskt hade man löst guidningen väldigt bra. Vi gick i en liten grupp från
Svensk-kinesiska föreningen och fick informationen riktad till enbart oss i hörsnäckor. Det gjorde att ljudnivån i lokalen var låg och man kunde röra sig fritt under visningen och titta på föremålen i de olika montrarna.
|
Guiden berättar och tittar upp mot Birka
där man i en grav faktiskt hittat kinesiskt siden |
Jag blev väldigt nyfiken på kejsare Wu Zetian, Kinas kanske mäktigaste kvinna genom tiderna. Hur såg hon ut? Den Buddha-staty som avslutar besöket hade så kvinnliga former att det kändes som om det skulle kunna vara ett porträtt av henne själv.
|
Vacker Buddha med kvinnliga drag |
1 kommentar:
Spennende ! en facinerende kultur.
Skicka en kommentar