Årets trasmattskompositioner!

Att knyta frans på de vävda mattorna blev ett drygt jobb denna sommar, då temperaturen låg över +30  dag efter dag. Men nu är det gjort, och här kommer en rapport om årets mattvävning.

Efter planering hemma följde en vecka i vävstolen och så här blev resultatet:

Det genomgående i årets alster är användning av Klässbols kantremsor i olika färger. En tegelröd sådan passade bra till trasor från köksgardiner från den tid då köket var brunt.

Men något borde bryta av. En ljusgrön t-shirt, som jag aldrig gillat, visade sig ha samma färg som trappan i hallen. Den gav inte så mycket trasor, men jag fördelade remsorna på 6 kvadrater, och visst passar mattan fint i hallen? Lite grön mattvarp fanns kvar sen ifjol, jag knöt in det jag hade i några av fransarna.

Drejad frans - titta noga så ser du att det är en grön tråd i den!

Nästa matta utgick från ett påslakan i vitt med svarta linjer och ett väl slitet blålila melerat påslakan. Kantremsor i svart-vitt respektive silver tyckte jag passade till. Mellan de olika fälten gjorde jag tuskaftsbårder av ett gammalt förkläde i mörkblått med vita smala ränder. Även här ville jag ha något som retade ögat: små "rosetter" av trikåtyg i rött och blått.

Flätad frans

 

I en lite kortare matta ville jag använda kantremsor i ljust och mörkt blått och silver för att få fram en känsla av himmel och hav. Trasorna kom från ljust småmönstrade påslakan. (Om du undrar på alla dessa påslakan, så kan jag berätta att jag köpt billigt på Röda korset. Slitna lakan är enkla att riva och ger mycket mattrasor med lite jobb)
Jag vävde på känn, och försökte få mjuka övergångar mellan de olika färgerna. I den drejade fransen knöt jag in trådar från ett blått stränggarn.

 

Till sist gjorde jag en 60 cm lång vävning till en matta i badrummet. Här skulle fransen kommit på "fel" håll, och därför valde jag att göra en kant av mattvarp (i olika nyanser) att vika in.

Detta var faktiskt sjätte året jag vävt en sommarvecka  hos min svägerska Eva i Skåne. År 2015 vävde jag gardiner, alla de andra gångerna har det varit trasmattor. Det är komponerandet i stunden som gör det så spännande att väva trasmattor. Även om jag varje gång har planerat i förväg, så är det ändå så mycket oförutsägbart: Hur smälter färgerna i trasorna ihop? Jag har så här många gram eller så här många meter av en viss sorts tyg... men hur långt räcker det? Dubbelt eller enkelt inslag? Tuskaft eller mönstertrampor? "Prova och se" var vävfrökens pedagogiska svar.

Tack Eva för ännu en härlig vävvecka hos dig!

Dagsutflykt med UL

Även denna sommar bjöd UL på ett dygnskort. I fjol gjorde vi en utflykt till Norduppland, i år blev det västerut till Sala med ett besök på Aguéli-museet.

Vi hade förberett oss genom att se en video om en utställning som Moderna museet haft om Ivan Aguéli och Paul Klee. Två helt olika konstnärer, som båda hade att förhålla sig till 1900-talets konstnärskap utan att vara speciellt moderna i det framväxande industriella samhället. Båda gjorde resor till Nordafrika och dragningen till islam fanns hos båda.

Ivan Aguéli föddes i Sala. Egentligen var hans förnamn John Gustaf, och det är så han benämns på gravstenen på Kristina kyrkogård, bara ett stenkast från platsen där hans barndomshem låg (nuvarande Aguéligatan). På det till ytan lilla museet (i gamla elverkets lokaler) fanns många av hans målningar, dels på väggarna, dels på utdragbara skärmar.

Ivan Aguéli reste mycket under sitt 48-åriga liv. Tragiskt nog blev han överkörd av ett tåg i Barcelona. Några av de tidigare målningarna i samlingen är från Gotland, där han vistades några somrar.

Som exempel på fina porträtt har jag valt Flicka i blått och Ung kvinna, som avbildar samma okända flicka som han målat just på Gotland.

Utställningen visade landskapsmålerier från skilda platser och länder, målningar med ett stort lugn, med motiv som gatumiljö, stränder och öknar, ofta i soldis.

 Vi fick en folder med stadskarta och platser med anknytning till konstnären markerade. För att hedra honom uppfördes år 2000 en vacker morisk springbrunn, där de olika grindarna har symboler från koranen och på olika sätt hyllar konstnärskap.  

Aguélis gravsten på kyrkogården i Sala

Resan till Sala gick delvis på räls: vi tog Upptåget från Heby. Tåg är bekvämt, speciellt kändes det så, när vi på eftermiddagen skulle till Uppsala, på lagom pendelavstånd från Sala. Samma kväll var det  nämligen konsert med folkmusikgruppen Quilty i Parksnäckan. Gruppen firar 25 år och gör en jubileumsturné.

Det blev en fin utomhuskonsert med irländsk folkmusik. Gruppen bjöd på stort musikanteri på många instrument i folksånger med tungvrickande texter, härligt!