Oftast förknippar man nyårskonserter med Straussvalser, glitter och glamour. Inget fel på det, men det går verkligen att välja annorlunda repertoar för detta tillf'älle. Det visade Uppsala Akademiska Kammarkör som framförde Monteverdis Mariavesper i Universitetsaulan i Uppsala på nyårsdagen.
Vespro della Beata Vergine, som titeln egenligen lyder, är ett stort kyrkomusikaliskt verk med dubbelkör, solister och orkester.
Musiken är från tidigt 1600-tal. Långa linjer med unisona partier varvas med dansanta inslag. Ett speciellt ornament i solopartierna är drillen på en enda ton genom att tonen repeteras accelererande.
Ett lyckat grepp var "ommöbleringen" av korister och solister. Två tenorer på varsin övre balkong och den tredje (Stefan Parkman) på dirigentplats var intressant. Likaså i den dubbelköriga Ave maris stella då halva UAK står på scenen och andra halvan mitt emot. Solisterna stod ibland nere i orkesterdiket. Vid ekoeffekter kom sången från en plats bakom scenen. Allt detta gjorde konserten även till en visuell upplevelse. En fint varierad ljussättning i den vackra lokalen förstärkte detta.
Drottningholms Barockensemble spelade på tidstrogna instrument och använde även ovanliga sådana som teorb, sinka och dulcian. Fina solister överlag, men jag måste speciellt framhäva den tyske tenoren Thomas Volle med en fantastisk röst och utstrålning (framför allt i satsen Nigra sum) som nådde ända upp till de övre raderna på parkett.
 |
| Solister och dirigent avtackas. Här får Thomas Volle blommor. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar