Och det satte fart på mig. I min stickhörna fanns en hel del restgarn, inte Lovikka, men annat tunnare ullgarn av varierande sort. Jag tog dubbelt garn för det mesta och kombinerade färger efterhand.
Det var spännande att köra dem i tvättmaskinen och se hur mycket de skulle dra ihop sig. Och det varierade. En del av mina garnrester var nog superwash och en del var kanske till och med syntet, men genom att kombinera med vanlig ull så lyckades krympningen bra.
Men de blev ganska tunna. Därför virkade jag sedan ihop dem två och två med ett tunt skumgummilager emellan.
Jag virkade stolpar och ibland valde jag "stolpsidan " som framsida, ibland tvärtom. Två dynor är inte virkade alls: de är istället fram- och bakstycke på en gammal stickad ulltröja, som var sliten och uttänjd. Tröjan fick åka med i 40 grader på vinst och förlust. Den filtade sig så att jag kunde klippa ut två runda dynor, väldigt smidigt.
Så här ser dynorna ut:
Och vänder jag andra sidan upp, ser det ut så här:
Visst är det kul med återvinning!
Under coronatid kan det inte sitta så många så tätt på min veranda, men det kommer väl ljusare tider!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar