fredag 4 januari 2013

Nyår i Prag - den magiska staden

 Prag - den magiska staden är rubrik på en bok skriven av Clas Thor. Det är länge sedan den skrevs (1988), det syns på bilderna i boken. På många ställen i stan finns magin fortfarande kvar, på andra har den försvunnit. Jag har varit i Prag förut, första gången 2003. Då var Gyllene gränden (Zlatá ulická) en sagovärld  - nu är den mest kommers.  Men en båttur på Moldau med Karlsbron och Sankt Veitskatedralen i kvällsljus är fortfarande magisk.
Karlsbron
Sankt Veitskatedralen
På Laterna Magica såg jag Legends of Magic Prague, en intressant föreställning där man utnyttjar möjligheterna inom multimedia på ett suveränt sätt. Sex olika scener illustrerar legender och myter, varav några var okända för mig och därför svåra att förstå.

En scen handlade om kejsar Rudolf II under renässansen. Det "grönsaksporträtt" Vertumnus, som Archimboldo gjort av honom med frukter och blommor, byggdes upp i en jättevariant på scenen som bakgrund till ett trädgårdsparty. En skådespelerska hade Il Bibliotecarie av samma konstnär som huvudbonad. Båda dessa konstverk finns på Skoklosters slott, troligen krigsbyten efter att svenskarna försökt inta Prag 1648 i slutet av trettioåriga kriget.
Vertumnus, Rudolf II, 1590-1591
Vertumnus, Rudolf II
Bild från Wikipedia
Bibliotekarien, ca. 1566
Il Bibliotecarie
Bild från Wikipedia
En annan scen handlade om den judiske rabbinen Rabbi Löw och hans Golem-figur gjord av lera. Rabbinen gör lerfiguren levande genom att lägga en stenskiva i hans mun. En legend handlar om hur Golem går amok och Rabbi Löw har stora besvär för att få kontroll över honom igen. Golem är en populär figur i Tjeckien. Vi hittade för övrigt en bra restaurang som hette U Golema, som blev ett stamställe.

Ytterligare en scen i föreställningen handlade om skapandet av den välkända astronomiska klockan på 1400-talet. Legenden säger att urmakaren fick sina ögon utstuckna för att han inte skulle kunna kopiera sitt mästerverk. Det är klockringning varje timme och då rör sig ett antal skulpturer: t ex apostlarna som går i procession, Döden som drar i ett rep och Lustan som skakar på huvudet. Att se vad klockan är, är inte så enkelt. Det är rörelserna i universums som är det viktiga: solens och månens banor kring jorden (det var den gamla geocentriska världsbilden som gällde) och solens rörelse i zodiaken. Otroligt att det varje timme samlas fullt av folk nedanför klockan för att följa det mekaniska spelet.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, nå hørte vi hanen gale, og vi kunne og høre folk kommenterte uret!

IngridJ sa...

Såg du att Lustan skakade på huvudet, det tänkte jag inte på när jag stod där?