måndag 24 juni 2013

Sågverksungen - nu mitt i livet

Jag fick tips om Vibeke Olssons böcker av en väninna i våras. Då läste jag direkt Sågverksungen, den första boken i serien om Bricken. Och nu har jag läst alla fyra.

I Amerikauret är vi framme vid 1900-talets allra första dygn. Bricken är gott och väl 30 år och hennes liv har varit slitigt och händelserikt. Hon har ( i alla fall med dagens ögon sett) tagit sig igenom stora tragedier. Hur ska det nya århundradet bli? Ska det bli bättre med nymodigheter som elektricitet och vattenledningar? Vi som inte för alltför länge sedan upplevt övergång till ett nytt århundrade vet att det känns lite extra en sådan nyårsnatt.

Det var trångbott och lyhört i sågverksarbetarnas bostäder. Det gällde att hålla ihop. När som helst kunde någon dö i lungsot eller råka illa ut med händer och fötter på verket. Fattigdomen stod alltid "beredd att ställa sig grensle med blottade käftar över den som snavar". Men det fanns en stolthet: "Arbete är det som gör dig till en riktig människa!" Man ska inte gå oförbrukad genom livet. Sonen sägs ha "läshuvud", men inte ska han till något läroverk inte!
Att 8-åringar måste arbeta, att det inte fanns mjölk till gröten, att barn såldes på auktion, tänk hur det var för bara 100 år sedan. Tron på att det skulle ordna sig var stark, rösträttsfrågan var på tapeten och kampen fanns där. Samtidigt en livsglädje i hemmet, där kvinnan drog det stora lasset och höll ihop familjen.

Enligt en intervju i LitteraturMagazinet kommer en fortsättning på serien, troligen två eller tre delar till. Jag har blivit helt fängslad av berättelsen, som känns så verklig, som om det var författarens egna upplevelser. I intervjun säger hon att det är viktigt att veta var vi kommer ifrån och att fattigsverige fanns alldeles nyss. "Välfärden är inte något cement som har funnits i urminnes tider."  "Den starkes rätt" var det som gällde för inte så länge sedan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar