Stickning i det lilla formatet

Så här började jag. Vad tror du detta ska bli?

Nej, ingen grytlapp, sidan är bara 2,5 cm. Dominostickning kallas tekniken, ruta läggas till ruta och efter ett tag var det dags att prova:

Sockor ska det alltså bli. En kul teknik, men en krånglig mönsterbeskrivning (på norska, men det var inte i språket svårigheten låg). Det blev till att riva upp och göra om, men det är ju ett sätt att lära sig (positivt tänkande!) En orsak var att mitt garn var aningen tjockare (26 maskor = 10 cm i stället för 28 på garnet i mönstret) och därför fick jag göra lite ändring. Mitt garn heter Fabel Print Candy, ett mjukt lättstickat garn med 75 % ull. Färgmönstret blir som det blir, det upprepas slumpmässigt och ofta och passar därför bra till de här ganska små rutorna.

Efter i princip varje ruta måste man ta av garnet, för att påbörja nästa ruta. (Hade det kunna göras annorlunda?) När jag började tänkte jag på näverstickning som jag använt i en sjal, där kunde man gå från ruta till ruta utan avbrott. Där hade garnet ett färgmönster som upprepades i längre längder, vilket behövdes för de betydligt större rutorna. 

På nästa bild är hälen avklarad liksom större delen av foten.

Här är en socka färdig, färgglad till max! 

Och nu kommer nästa socka att gå betydligt snabbare. Allt är lätt när man kan!