lördag 7 november 2015

Dags för en andra läsdagbok

När någon nämner en bok blir jag ofta tveksam: Har jag läst den? Eller bara sett omslaget? Eller bara hört den recenseras på TV?

Jag är glad att jag började med läsdagbok. Och nu är den första fullskriven. 222 skönlitterära böcker finns noterade med titel, författare, datum och ett par raders anteckning om boken. Den första lästes i juni 2002, så antalet är inte alls imponerande, det blir i genomsnitt 17 böcker per år. Läsdagboken är, som det står i förordet, "en guldgruva för minnet". För att lättare kunna söka, för jag då och då över varje bok till en post i ett excel-ark och hänvisar där till aktuell sida i läsdagboken.

Sist i första läsdagboken hamnade Henning Mankells  Kvicksand, som jag just läst. Boken är rik på livsvisdom. Jag ville att läsupplevelsen skulle räcka länge: bara ett kapitel om dagen, bara ett av hans minnen och de tankar det minnet väckte. Titeln är fyndigt vald. Kvicksand är (enligt Wikipedia) inget material utan ett tillstånd hos en sandvattenblandning, som man kan sjunka ner i (dock inte helt, det är en myt).

Henning Mankell dog för bara några veckor sedan i cancer. Kvicksand är skriven efter att han fått cancerbeskedet, men trots det innehåller den mycket livsglädje.

År 2005 läste jag Mördare utan ansikte. Det var faktiskt den första deckare jag läste. Jag trodde inte att den genren var något för mig, men blev övertalad av en kollega (lärare i svenska) att testa. Jag minns att jag började läsa den på bussen hem från jobbet, blev totalt uppslukad och glömde bort att trycka på stoppknappen utan åkte förbi. Sedan har det blivit fler deckare, däribland några av Mankells Wallander-böcker. I hans kriminalare är det inte bara ett brott som ska lösas, utan där finns också samhällskritik och existentiella frågor.

Henning Mankell har en väldig bredd i sin produktion. Han har rest mycket i Afrika och även bott där delar av sitt liv. Han var starkt engagerad i samhällsfrågor och det finns kopplingar till aktuella händelser i hans böcker. Några exempel på sådana teman: aidsforskning (Kennedys hjärna), Kinas utveckling till stormakt (Kinesen), ekonomisk brottslighet (Mannen som log), flyktingfrågan (Mördare utan ansikte) och illegal invandring (Tea-Bag).

Tack vare läsdagboken vet jag att jag läst 11 böcker av Mankell. Som anteckning på Innan frosten har jag skrivit: "Att slarva med språket är som att använda oslipade knivar". Men jag minns inte om citatet är plockat från boken. Det är en spännande, otäck historia, där religiös fanatism ligger bakom ett mord. Mankells språk är rikt och vackert, skrivet med omsorg. Uttrycket Innan frosten är språkligt fel men säkert medvetet valt, det är effektfullt, intresseväckande och nästan poetiskt (byt ut innan mot före så märker du skillnaden). 

När jag läser de korta anteckningar jag gjort väcks minnet. På senare år har jag skrivit blogginlägg om extra intressanta böcker. Om du vill se vilka jag skrivit om och läsa inläggen så klicka på litteratur under etiketter i högra fältet.

Jag har just lånat en bok av årets nobelpristagare i litteratur, Svetlana Aleksijevitj. Hon får komma först i min andra läsdagbok! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar