Kulturella upplevelser i Oslotrakten

Vi har tillbringat helgen i Norge, hälsat på goda vänner och upplevt mycket tillsammans.
På fredagskvällen var det konsert i Konserthuset, andra delen av Sibeliusfestivalen. Det är 150 år sedan Jean Sibelius föddes. Oslo Filharmonin och sopranen Karita Mattila framförde ett fint program under ledning av Jukka-Pekka Saraste. Till stor del var det kända stycken såsom Finlandia och Valse Triste. Jag visste inte att den senare ingår i musiken till ett skådespel Kuolema. Av den musiken fick vi höra ytterligare ett par stycken. Väldigt vackert välnyanserat orkesterspel, mycket njutbart.

Karita Mattilas tolkning av Sibelius kända sånger Svarta rosor och Flickan kom från sin älsklings möte, båda med svensk text av Runeberg, tyckte jag mycket om. Hon kommenterade sångerna hon valt: Våren flyktar hastigt har en ljusare text och behövdes som motvikt mot det mörka.

På bilden ser man Oslo Filharmonin när de denna kväll tilldelas årets Sibeliuspris. Sibelius musik tillhör Filharmonins kärnrepertoar. Chefsdirigenten Jukka-Pekka Saraste fick själv samma utmärkelse år 2006.

På lördagen var det en sevärd hantverksutställning på Follo museum med fina arbeten i trä, näver och textil från lokala hantverkare. Många vackra saker imponerade på mig.
Anne Beate Rye Teigen spann ull från egna kaniner. Hon hade stickat upp mössor och vantar för försäljning. Garnet var underbart mjukt. Jag kunde inte motstå utan köpte 50 gram till en mössa.
Jag gillade också Benita Tornholms naiva hus gjorda efter ett foton där fantasin fått stort spelrum. Först när jag tittade närmre såg jag att det var en kombination av tygbitar, textilmålning och symaskinsöm.

Anne Beate Rye Teigen vid spinnrocken

Benita Tornholm vid symaskinen

Galleri F15 är ett intressant ställe med spännande utställningar av gränsöverskridande modern konst. Inte så att allt faller en på läppen, men det kan ändå leda till funderingar. Och att gå på en visning ger lite mer.

Ann Iren Buan hade använt sig av papper och gjort stora skulpturer. Hon använder tjockt papper, som är skrynkligt, lite trasigt, med aningen pastellfärg. Det återanvänds till nästa utställning och byggs upp anpassat efter rummets storlek. I ett rum fanns en böjd mur så hög att den skymde den vackra utsikten ner mot Oslofjorden, enligt guiden precis vad konstnären tänkt. Konstverket skulle stoppa upp, vara som en vägg, irritera åskådaren.
Beckoning the stars (vinkande till stjärnorna) var en stor alldeles gul tavla. Jag såg den som en jättestor post-it-lapp, ett än så länge oskrivet blad, och fick den pirrande känslan av en terminsstart. Alla möjligheter ligger öppna.

Ann Iren Buan: Beckoning the stars

På andra våningen fanns en intressant utställning av systrarna Kierulf. Rummens väggar målas om inför varje ny utställning och färgen bestäms av utställarna. Mycket smakfullt, färgerna framhävde vackra kakelugnar och detaljer på väggar och tak.

Annette och Caroline Kierulf, träsnitt

Där fanns många träsnitt men också objekt och skulpturer i andra material. Ett av rummen upptogs helt av tryck av överskrifter från veckotidningen Alle Kvinners blad 1943-1954. I ett annat rum fick besökaren fundera över tidsbegreppet, där fanns tryck med vanliga sentenser om tid som "Tiden är inne", "Tiden är ute" etc.
Blind dialog visar på verk som arbetats fram genom att systrarna från en gemensam utgångspunkt haft en dialog under skapandet, utan att ha fått se varandras arbete.

Annette Kierulf: Form and Reform

Galleriet ligger i Alby gård,  i ett naturskönt område vid Oslofjorden på sydspetsen av Jeløy.
Caféet är välbesökt, och maten var väl värd att köa för. Vi åt herrgårdslunch där, en njutning även för ögat. Deras Albykringla som bakas efter ett gammalt danskt recept är vida berömd.

Alby gård med Galleri F15

Lite natur hann vi med också. Det blev en tur till Østensjøvannet. Den största sevärdheten var en vacker rostand. Fågelexperter vi träffade berättade att rostanden är sällsynt i norra Europa, men ett exemplar hade förirrat sig dit och tycktes leva i harmoni med övriga änder.