Kina tidigt 60-tal

Det var mycket intressant att höra Cecilia Lindqvist berätta om sina upplevelser när hon studerade i Kina i början av 1960-talet. Svensk-kinesiska föreningen i Uppsala anordnade föreläsningen.

Cecilia känner verkligen landet Kina med dess språk och kultur. Nu berättade hon om Kina för länge sedan och illustrerade sin berättelse med egna bilder. Hon berättade så engagerat om upplevda situationer att det efteråt kändes som att man varit med på plats.  På den tiden var Kina ett fattigt, byråkratiskt och på många sätt eländigt land, men Cecilia lyckades se skönheten i den kinesiska kulturen, inte minst musiken.

Cecilia Lindqvist
På bilden syns två instrument, qin - hennes och lärarens mitt emot varandra

Vi har två av hennes böcker i bokhyllan sedan tidigare, Tecknens rike och Qin. Den första handlar om det kinesiska skriftsystemet, hur de olika tecknen utvecklats, med anknytning till arkeologiska fynd. Den andra handlar om det urgamla stränginstrumentet qin (från Tangdynastin), som Cecilia själv spelar. Två vackra böcker, dekorativt inbundna med rikt bildmaterial. I den nyutkomna boken, En annan värld, minnen från Kina 1961-1962, som vi köpte igår och fick signerad, har hon samlat ihop gamla foton, gått igenom sparade brev och anteckningsböcker och återigen åstadkommit en fantastiskt vacker bok.

Själv var jag i Kina första gången 1998 och andra gången 2002 och under de fyra åren hade mycket hänt. 1998 var det ljudet av allt cykelplingande i morgonrusningen som fascinerade mig, fyra år senare var bilarna fler än cyklarna i Peking och jag minns den stickiga förorenade luften. Och sedan har allt gått rekordfort, skyskraporna växer och snabbtågsnätet byggs ut. Cecilias första tågresa från Peking till Shanghai tog 23 timmar (idag tar det knappt 5 timmar och tåg avgår varje kvart).

Två gånger till har jag besökt landet, en resa längs Sidenvägen från Xian till Kashgar 2011 och en resa i Guizhou södra Kina 2013. Sidenvägsresan gav perspektiv på landets storlek, det är 300 mil fågelvägen mellan Xian och Kashgar. Guizhou-resan gick genom en fortfarande fattig del av landet där många minoritetsfolk vårdar sina traditioner. Världens folkrikaste land är fortfarande fascinerande, jag återvänder gärna om tillfälle ges.