Medea på Operan

Nyskrivna operor hör inte till det vanliga. Men Medea av Daniel Börtz kommer att bli en klassiker, det är jag övertygad om. Det är viktigt att det skrivs nya operor: "Musiken får inte bli ett museum" för att citera Börtz själv.

Vilken gripande föreställning! Tänk att en antik myt kan upplevas så aktuell. Det finns starka kommentarer till dagens flyktingsituation, medmänsklighet och stängda gränser. Medea kom från Kolchis i dagens Georgien till Korint på grekiska fastlandet. Det står om bommar och gränser i Euripides drama från 431 f Kr. "Det är en stor sorg att människan inte blivit klokare", säger Börtz i en intervju.

Handlingen utspelas under en enda dag. Scenen är kal, som ett grekiskt tempel med höga vitkalkade väggar. Sångarna har tunga kläder i svart och mörka dova färger. Musiken är suggestiv, den pendlar mellan det svagaste svaga till starka utbrott som understryker handlingen.

Undrar hur Emma Vetter känner sig efter en sån omtumlande föreställning. Hur är det att spela en rollfigur som är så rasande och så hämndlysten? Kan man verkligen gå hem och sova gott efter en sådan urladdning?

Pressbild
Fotograf: Carl Thorborg

Lyssna på operapodden här!
Om man inte kan ta sig till Stockholm, kan man ändå få se Medea. Den 13 februari direktsänds den på 40 biografer i landet.