Guldskatter i faraos grav

Jag har besökt Tutankhamun-utställningen på Magasin 9 i Frihamnen. Utställningen är imponerande trots  (eller kanske tack vare) att där inte finns något originalföremål att beskåda. Specialutbildade egyptiska konsthantverkare har ägnat flera år åt att göra repliker av mer än 1000 föremål. Här visas obeskrivligt vackra exakta kopior i naturlig storlek, som man nu kommer så nära, tack vare att de inte måste skyddas i montrar.
 
Besöket börjar med att man få se en kort film om hur graven upptäcktes år 1922 av en engelsk arkeolog, Howard Carter. Strax intill har man byggt upp ett rum med massor av föremål enligt ett gammalt fotografi. Stridsvagnar, väktarstatyer, sängar, kistor, alabasterkärl, allt i stor oreda. Här har plundrare varit framme. Men själva graven och skattkammaren låg orörda bakom ett obrutet sigill. Genom en duk får vi se hur det såg ut när Carter för första gången kikade in. Han lär ha sagt "Jag ser underbara ting" och det var då ingen överdrift. All denna guldglans! Att han inte svimmade! Tänk att hitta en grav där skatterna har legat orörda i mörker i 3300 år.

Jag har varit i Konungarnas dal och även varit inne i Tutankhamuns grav. Det är nästan exakt 20 år sedan. Några av fynden såg jag sedan på museet i Kairo. Jag plockade fram några diabilder från den resan.

En stekhet dag 1997 i Konungarns dal

Tutankhamuns gravkammare med väggmålningar

Tronstolen, ...

 begravningsmasken i guld och ...

... den innersta gravkistan i rent guld, (vikt  110 kg) ...

... på Egyptiska museet i Kairo

Tutankhamun var farao år 1333-1323 f Kr och han var bara 18 år när han dog. Han har trots detta blivit den mest kände faraonen. På utställningen spekulerar man i hur Tutankhamun egentligen såg ut. På senare år har man haft möjlighet att studera mumien med hjälp av datortomografi. Skiktbilderna gör det möjligt att rekonstruera en tredimensionell bild, vilket har lett fått fram till bilden av en skön yngling.

Tidsbokade biljetter till utställningen verkar vara en bra sak, likaså audioguider: det är tyst och gott om plats (åtminstone en onsdag eftermiddag). Utställningen lyckas att ge en överblick över den kolossala rikedomen och har många pedagogiska förtjänster. Det blev några intensiva och lärorika timmar.

Man får veta en hel del om hur mumifieringsprocessen går till, hur inälvorna läggs i separata kärl och hur kroppen behandlas. Och man får en fin inblick i tankseättet i det antika Egypten.

Några bilder från utställningen:

Mellersta och innersta kistan

Längst till vänster en av de fyra guldkistorna för de inre organen, därefter alabasterkistan de låg i. Denna var placerad i skinet som vaktades av fyra gudinnor.

Guden Anubis, i schakalgestalt på ett bärbart skrin, håller vakt framför kanopskrinet.

Tronstolen

Utsmyckning i form av lejonhuvuden på en säng

Tänk att allt detta vackra är byggt för evigheten, inget skulle synas utåt. Att ägna all denna omsorg åt att ta hand om den döda kroppen, smycka en gravkammare med otroliga målningar och förse den döde med mängder av föremål för vardagsliv, fest och nöjen i nästa liv .. och inget av allt detta vackra skulle någon levande få se, om det nu inte funnits arkeologer. För oss är väl detta helt obegripligt?