"Nordisk" körklang från Spanien

Pressbild, foto: Stina Gullander

Det är väldigt ovanligt att jag går på en konsert, där jag inte känner till vare sig någon kompositör eller något av den musik som ska framföras. Men så var det i lördags.

Abonnemanget i Körserien innehöll en konsert med titeln spanskt.nu med Radiokören i Engelbrektskyrkan och konserten vidgade mina musikvyer. Den spanska 1900-talsmusiken bjöd på spännande klanger, som klingande fint under Engelbrektskyrkans 32 m höga valv (Skandinaviens högsta kyrkovalv).

Dirigenten Josep Vila i Casañas var även kompositör till mer än hälften av verken. Han har faktiskt studerat för Eric Ericson ett år. På den sida jag länkat till nämns också Ingvar Lidholms musik som en influens. Josep Vila är en erkänt stor dirigent i Spanien och har varit ledare för spanska motsvarigheten till vår Radiokör.

Jag tyckte mycket om hans Victimae Paschali Laudes, den medeltida sekvens för påskdagen, som många tonsatt genom tiderna. Framförandet innehöll ett visuellt moment, där några sopraner illustrerade kvinnorna som kom gående från den tomma graven och fick frågan "Maria, vad såg du på vägen?"

Från hans Missa Sanctus Benedictus fick vi höra två satser, Credo och Agnus Dei. Säkert krävande att sjunga, inte minst Credo med så mycket text att gestalta, den skulle jag vilja höra igen för att upptäcka hur kompositören målar texten i sin musik. Agnus Dei med det fridfulla Dona nobis pacem avslutade konserten.

Pressbild, foto: Stina Gullander

Ytterligare två spanska tonsättare ska jag nämna.

Feliu Gasull är både gitarrist och kompositör. Stycket Després var en fin katalansk kärleksdikt.

Bernat Vivancos har studerat i Oslo för tonsättaren Lasse Thoresen. Vi fick höra hans Bubbles med den korta engelska texten "Bubbles are silent thoughts shining and floating through the sky"  (klicka på titeln så får du höra starten). Det står väldigt mycket på hans körverkssida, om hur han tänker sig Bubbles som "a visual-acoustic piece". Jag citerar fritt därifrån:

"Sångarna omger publiken i en svagt upplyst konsertsal, de blåser såpbubblor i olika storlek (han ger t o m en länk till såpbubbleföretaget Dulcop). Riktade ljusstrålar i olika färger får bubblorna att skrimra i regnbågens färger. Några sångare blåser i sugrör i vattenglas i början och  i slutet . Några sopraner  spelar på krotaler (små cymbaler, kan ersättas med trianglar) vid vissa markeringar i partituret. Sångsättet ska vara "gravity-free, ethereal, sweet and gentle" och imitera 'the purity and colour of English or Scandinavian choir sounds'."

Enastående skandinavisk körklang fick vi förstås, eterisk och tyngdlös och det plingades på trianglar. Bubblorna steg symboliskt mot himlen. Att bokstavligen följa kompositören i allt, hade nog inte gått hem i kyrkorummet.

Hela konserten var en stor oväntad upplevelse!