Some nice days in Nice

Bålsta Kammarkör reste till Nice i september. Förutom att sjunga och umgås fick vi uppleva härlig sommar och vackra vyer vid Medelhavet.
På söndagens förmiddag sjöng på Svenska kyrkan utomhus i strålande solsken. Kören hade skugga men dirigent och församling behövde parasoller.

På eftermiddagen var det konsert i Holy Trinity, den anglikanska kyrkan i gamla stan. Det blev en konsertövning för oss. Några medföljare på resan var i princip hela publiken. Konserten hade inte ens blivit annonserad. Men vi tågade in under Alta Trinita Beata och gjorde vårt allra bästa.

Vi var några i kören som på måndagen besökte Villa Rothschild. En mycket ståtlig villa med en intressant historia. I rummen, där flera hade grandios utsikt, fanns porslinssamlingar, tjusiga möbler och mattor. I en dokumentärfilm fick vi veta hur livet tett sig för kvinnan som bott där. Hon hade för den tiden ovanliga intressen för att vara kvinna: flygning, bilkörning, tennis och att besöka boxningsmatcher. Men hon hade inte haft det så roligt, för hennes man spelade bort pengar.

Sedan fick vi den mest underbara promenad genom de olika tematrädgårdarna: den japanska, den franska, den spanska, den exotiska, … I den stora Versailles-liknande trädgård vi såg inifrån villan stod rader av fontäner i dammar med näckrosor. Varje halvtimme ”spelade” fontänerna till klassisk musik, helt fantastiskt att se och höra!

På måndagskvällen åt vi en gemensam middag i Gamla stan. När vi gick hem var de sju gubbarna på Place Masséna var upplysta i olika färger som skiftade efter hand, det var riktigt vackert. Det är  samma konstnär, spanjoren Jaume Plensa, som gjort de tre gubbarna framför Centralen i Göteborg (Jag såg dem när jag var på Bokmässan förra helgen)

På tisdagen blev det en utflykt åt andra hållet. Jag ville så gärna göra ett återbesök på Fondation Maeght. (När vi tältsemestrade i Sydfrankrike 1992 var vi där.) Förutom många skulpturer av Miró utomhus fanns nu en specialutställning av honom, det var nästan så man fick en överdos. 

Giacomettis figurer i centrum, en liten kör?

Miró. Miró och ännu mera Miró 

Sedan promenerade vi upp till byn Saint-Paul-de-Vence. Otroligt charmig med trånga vackert stensatta gränder med konsthantverk, blomster och dekorationer innanför ringmuren.

Visst fanns det tid att njuta av Nice också, flanera längs den flera kilometer långa Promenade des Anglais, studera folklivet och beundra vackra byggnader.

Lite ovanligt mål för en körresa kanske, men det kändes helt rätt när vi var där! Jag återvänder gärna till Nice, denna pärla på Rivieran!