Juloratorier - det finns flera!

Det är inte bara Johann Sebastian Bach som skrivit Juloratorium. Hans verk står i en klass för sig, men det finns fler som är värda att lyssnas på, även några svenska.

På Klassisk förmiddag i P2 igår hörde jag för första gången Andreas Halléns juloratorium. Pampigt med många kända julmelodier invävda. Klicka fram till 00:49:30 så får du höra det.


Vad är en jul utan Messias av Georg Friedrich Händel? Jag var med och sjöng detta i Enköping i år på 1 Advent. Då sjöng alla i Halleluja -kören. Idag sändes Händels Messias på TV i en sing-along-version med dirigenten iklädd Händels roll. Vilken sångarfest! Lyssna på SVT Play och sjung med!

Händels Messias sing-along 

En önskan om julefrid

Medan jag bakade julbrödet hörde jag  Klassisk förmiddag. Om du missade det (eller vill lyssna igen) varsågod: Klicka fram till 1: 44:50 så kommer den mest fantastiska kombination av Dona nobis pacem och I natt jag drömde, arrangerad av Gunnar Eriksson.



Undrar du hur mitt julbröd blev? Så här!

God Jul! 

En mössa till med färgerna tvärtom

Jag är snart klar med den inverterade mössan med katter. Nu blir katterna röda. Vilket som blir snyggast vet jag inte än. Jag trodde det skulle bli större skillnad, men garnet är melerat och därför blir det omväxlande ljust och mörkt. Kontrasten mellan rött och blått varierar därför mycket.

En fängslande (och lite obehaglig) roman

Jag har just läst Ypsilon av P C Jersild, en mycket originellt upplagd roman. Ett antal huvudpersoner från hans tidigare böcker dyker upp:

Reine Larsson i Barnens ö, Lennart Siljeberg  i Grisjakten, Bernt Svensson i Babels hus för att nämna några.

Författaren skriver som om romanfigurerna verkligen varit levande människor som han söker upp och intervjuar. Hur har det gått för dem sen sist?  Han möter dem senare öga mot öga på en kryssning, när han förväntat sig att möta författarkolleger.

Förmodligen får man ut mer ju fler av hans böcker man läst. Jag har läst Barnens ö och Babels hus, båda har jag också sett som film.

Sista kapitlet upplevde jag obehagligt. Där dyker Ypsilon upp, huvudpersonen i En levande själ, där en hjärna ligger i ett akvarium på ett forskningslaboratorium. Den boken har jag inte läst (inte vågat?).

P C Jersild är född 1935 och har skrivit 39 böcker, de första redan på 1960-talet. Han är läkare och i boken berörs många frågor kring sjukvården: medicinska framsteg, vård i livets slutskede, smärtlindring och debatten kring dödshjälp. Där finns kopplingar till läkemedelsföretagen och  hälsohemsindustrin.

På omslaget står Ypsilon med grekiska bokstäver. Ypsilon är en bokstav i slutet av grekiska alfabetet och  varför huvudpersonen i En levande själ hette så, vet jag inte. Är det för att Y kan vara en symbol för vägval? Man väljer den ena vägen och vet inte vad som skulle hänt om man valt den andra.

Linnékvintetten brassar på

Det känns lyxigt att kunna gå på konsert tisdag i julveckan mitt på dan. Linnékvintetten spelade i Bålsta. Vi fick höra kända julsånger i både vanliga och ovanliga arrangemang. Några exempel:

• En svängig variant på När juldagsmorgon glimmar
• Gunnar Svenssons musik till Karl Bertil Jonssons julafton
• Läckert potpurri på musiken i julaftonens Disney-program
• Den smäktande vackra A child is born av Thad Jones

Två körer - två julkonserter

Att sjunga i två körer kan ibland leda till kollisioner när det närmar sig jul, men i år gick det bra:
Lördag med Bålsta Kammarkör i Övergrans kyrka och söndag med Camerata Vocalis i Vårfrukyrkan i Enköping.

I Övergran var det ett traditionellt program av advents- och julsånger under ledning av Birgitta Ruthberg.

Övergrans kyrka

Bålsta Kammarkör

I Enköping kallades programmet för Caprice. Ordet lär betyda bocksprång, programmet ska alltså vara lite nyckfullt. Publiken fick programblad först när konserten är slut så att det skulle bli överraskningar hela tiden. Dansare, tomtenissar, lucia, skådespelare dök upp och gjorde sina nummer, varvat med körmusik, solosång (t ex Andreas Marmbrandt i O sole mio!) och musik på trumpet, dragspel och slagverk. De fyra unga slagverkarna från Kulturskolan imponerade.

Ja snart är det jul och då ska jag sjunga på julottan förstås - sen blir det ett litet uppehåll med körsången.

Teater och konsert - båda med julanknytning

Två kvällar i rad med härliga kulturella upplevelser!

Fanny och Alexander

I onsdags såg jag Fanny och Alexander i Linus Tunströms uppsättning. Jag har, som säkert de flesta i salongen, sett Ingmar Bergmans film flera gånger, och det kräver extra mycket av regissören. Publiken kan innehållet och har förväntningar på hur det ska vara. 

Kontrasten mellan den stora bullriga familjen på julaftonsmiddagen, det julspel som ingår och den strama hårda kalla verkligheten i biskopsgården görs fantastiskt bra. I början är det svårt att hänga med, för det händer så mycket på många håll på scenen samtidigt. Men det är kanske ett bra grepp för att förstärka kontrasten till det som kommer sen. För då byts det färgglada och högljudda mot svartklätt, fyrkantigt, stramt och skräckfyllt. I det fina slutet när släkten återförenas och de två små barnen fötts återkommer färgerna. Huvudpersonen Alexander spelas av Peter Viitanen. Jag läste om honom att han är född 1980, han gör den unga rollen helt fantastiskt. 

Hector Berlioz
bild från Wikipedia

Igår kväll var det konsert med Radiokören i Berwaldhallen och vi fick höra L'enfance du Christ (Kristi barndom) av Hector Berlioz. Det är ett ganska annorlunda verk, i form som ett oratorium, skrivet i mitten av 1800-talet. De tre delarna beskriver Herodes dröm, flykten till Egypten och ankomsten dit. När verket börjar finns bara de manliga koristerna på plats. De kvinnliga har änglarnas roll i första delen, där de avslutar med ett fantastiskt vackert Hosianna, som sjungs på avstånd. I de svaga partierna är det så svagt att man faktiskt undrar om man hör något, det gäller även orkestern. Det var intressant att se den unge brittiske dirigenten Robin Ticciati gestalta detta.

Resedagbok Burma

Karta hämtad från kinaresor.se

Varje resa har också ett före och ett efter.
Före resan planerar man och fantiserar kring resmålet och programmet. Efter resan tittar man på bilder och minns, gärna tillsammans med reskamrater. Att skriva blir då ett sätt att förstärka upplevelsen.

Jag har skrivit flera inlägg om Burma- resan:

• Bland pagoder och stupor
• Burmesisk musik
• Burmesisk mat
• Burmesiska skrivtecken
• Obama på besök i Burma
• Bladguldstillverkning
• Papperstillverkning
• Lackarbeten
• Vävning

Jag har också renskrivit min egen resedagbok - det blev många sidor kan du tro. Men en nerbantad och lite mer allmänt hållen version tänkte jag bjuda på här.

I bloggen IKT i vår vardag fick jag tips om verktyget Youblisher (Tack, Lotta!) och vill passa på att testa det.

Resan var arrangerad av Kinaresor. På kartan ser du vilka delar av landet vi besökte.

Om det inte fungerar att läsa dagboken genom att klicka på bilden ovanför kan du använda länken här.

Tovning - första försöket!

Att det var så lätt visste jag inte. Jag stickade ett par jättestora vantar på stickor nr 5, tvålade in dem i såplösning och körde dem i tvättmaskinen på 40 grader fintvätt. Efter torkning fixade jag lite musikinpirerat broderi. Jag har funderat på att sy dit några noter helst start på någon trevlig melodi att hänga på notlinjerna.

Stora stickade vantar

Lagom stora vantar efter tvätt

Vantarna med broderi

  

Mer hantverkskunnande: papper av mullbärsbark

På Burma-resan kom jag i kontakt med många olika hantverk, där naturens resurser utnyttjas med enkla men ändamålsenliga redskap. Ofta var det i små familjeföretag, där handens kunskap går vidare från generation till generation. Ett sådant var papperstillverkning. Råvaran var bark från mullbärsträdet (Broussonetia papyrifera)
Så här gick det till:

Barken krossas ...

... slammas ut på ett nät ...

... dekoreras med julstjärnor eller andra blad ...

... och här är resultatet!

Av pappret gjorde man sedan vackra anteckningsböcker, kuvert, lampskärmar, paraplyer ...

Det mest fascinerande var mannen som demonstrerade hur han tillverkade paraplyer. Utan ett ord engelska visade han oss fantastiskt snabbt och skickligt hur det går till. En mycket pedagogisk steg-för-steg-presentation. Speciellt stolt var han över sin lösning av den lilla fjädrande knapp som låser paraplyet uppspännt. 

Paraplytillverkaren arbetar

Vilket vackert hantverk!

Paraplyer till salu

Mer hantverkskunnande: arbeten i lack

På den här bilden ser du hur det går till när man tar sav från det burmesiska lackträdet, Melanhorrea usitata. 

Man använder bambu som utgångsmaterial. Man gör t ex en skål av bambu och lägger på lack i många lager som får torka emellan. Det är en mycket omständlig process innan skålen är klar. Det tar fem månader eller mer innan ett föremål i lack är klart. 
Man kan ha bamburemsor och använda hästhår som inslag för att få mjuka, lätta, mycket dekorativa skålar. 
Man kan också ritsa fram mönster i den svarta lacken eller dekorera med bladguld eller ha flera färglager.  

Remsor av bambu i form av en skål  och hästhår som inslag

Koppen till höger är lackad och klar

Här ritsas ett mönster i lacken

Här läggs på bladguld eller målas med guldfärg

På denna bild syns ett par fat med gulddekoration, ett sådant köpte jag tillsammans med två koppar. En vacker, användbar souvenir. 

Mer hantverkskunnande: vävning

Vi besökte ett väveri vid Inle Lake, där kvinnor i olika åldrar satt och vävde. Vi fick se de olika stegen i förarbetet med garnet.

Vi fick också en demonstration av hur man färgar ikat. Genom att knyta buntar med tråd på olika ställen kommer färgen inte i de olika färgbaden och mönster uppstår.

Ikat-tråd som inslag ger mönstret

Knytning ger tråden mönster vid färgning

De använde förstås bomull och silke men även lotus, ett mycket exklusivt material, 5 gånger så dyrt som siden. Vi fick se hur man drar ut trådar ur lotusstammen och känna på styrkan i materialet, Det tar tid, man kan bara få fram 10 meter tråd på en dag!

Lotustråd

Här växer lotus

Sjalen jag köpte - 100 % lotus

Jag hittade en film som visar mer av de olika stegen från lotusskörd till en mycket lyxig kavaj.

Hantverkskunnande: bladguldstillverkning

Vi fick se många exempel på hantverkskunnande i Burma.


Ett ovanligt hårt och slitigt arbete var bladguldstillverkningen.

Filmen visar hur det gick till. Killarna slog med släggor på en liten tunn guldbit.En vattenflottör fungerade som tidtagare: när behållaren var full tog man en ny bit. Vi fick känna på friktionsvärmet, man kunde säkert stekt ägg på plattan. Jag bedömde det som att en bit på 1 cm² kan plattas ut i omgångar till totalt 6 dm²  genom 6 timmars hårt arbete. Guldet vaskar man i floden Irrawaddy.

Kvinnan på bilden nedan skär bitar av bladguldet, pusslar så att det blir rätt storlek ca 3 ˟ 3 cm och gör små gulliga paket med röda snören. 

Jag köpte en liten guldbelagd uggla, tyckte den påminde lite om vår Komvux-logga.

Mössan klar - lagom till vintervädret!

Nu har jag varvat mitt skrivande om Burma med stickning. Och idag blev den klar: mössan som jag köpte garn och mönster till på Syfestivalen. Så här blev den!

 Här är en detaljbild på mönstret, så du ser att det är katter.

Jag har gott om garn kvar, och jag funderar på att sticka en med mönstret inverterat, så kanske katterna framträder bättre. Garnet heter Zauberball, melerat blått respektive rött. Kul att sticka med melerat garn, man får en härlig skiftning i färgen.

Bland pagoder och stupor

Vad heter det egentligen: stupa, pagod, tempel ,...? Inte så lätt att veta vad man ska kalla alla de byggnader man ser i Burma, men i princip så här om jag förstått saken rätt:

• En stupa (zedi på burmesiska) är ungefär konformad, den är massiv, man kan inte gå in i den, oftast är den byggd över någon relik från Buddha. 
• Ett tempel (phato) är en byggnad man kan gå in i för att förrätta religiösa riter, den har oftast en kvadratisk bas.
• En pagod (paya) är ett mer allmänt ord för ett buddistiskt byggnadsverk. 

Det blev många bilder på vackra byggnader under resan. Allra praktfullast är nog Shwedagon, den stora pagoden i Yangon, speciellt på kvällen. Detta är den heligaste platsen för en burmes. Shwe betyder guld och visst glänser stupan av äkta bladguld och mängder av diamanter och rubiner i "paraplyet" (på burmesiska heter den översta delen av en stupa hti).

Nuförtiden hör man så ofta att något är magiskt, men här var det verkligen så. Att gå runt medsols barfota och ta in alla intryck av såväl prakt och högtidlighet som av burmesernas vardagliga liv.

Stupan på Shwedagon

Bild från Shwedagon

Buddister häller vatten över en staty på Shwedagon

I Mandalay finns Kuthodawpagoden där den stora sevärdheten är "Världens största bok": 729 marmortavlor med buddistiska texter var och en i sin lilla byggnad.

"Världens största bok" - Kuthodaw Paya 

Bagan hade sin storhetstid från 1000-talet till 1200-talet. Det som gör området unikt är alla dessa stupor och tempel. Fortfarande finns över 2500 buddistiska byggnader kvar i olika storlekar på en yta av 40 kvadratkilometer. En känsla för mängden fick jag när vi klättrade upp på en stupa och blickade ut över landskapet.
Bagan har ansökt om att komma med på UNESCO:s världsarvslista, men har hittills inte uppfyllt kraven på hur restaureringen ska gå till.

Utsikt uppifrån templet Dhammayazika

Templet Dhammayazika 

Templet Ananda

Glänsande Buddhastatyer ...

... och färgrika målningar inuti

Vackra reliefer utanpå

För att få en uppfattning om mängden av tempel och stupor i Bagan - här finns en länk.

Adventskonsert i storformat

100 sångare, orkester och solister i Händels Messias i Vårfrukyrkan Enköping! Och en fullsatt kyrka! Taket nästan lyftes när även publiken sjöng med i Halleluja-kören. Jonas Marmbrandt och Peter Melin delade på dirigentskapet.

Två timmars konsert ... och detta lär Händel ha skrivit på 24 dagar på hösten 1741.

Det var en bra idé att dela ut noter på Halleluja-kören till publiken. Visst var det med en aning tveksamhet de reste sig, när de fick tecken av Jonas, men de gjorde det och sången tilltog allt mer. Mäktigt var ordet!

Nu stänger kyrkan efter julhelgerna för renovering och ytterligare något pampigt är säkert att vänta till nästa 1:a advent.