Dröm och verklighet

Så var rubriken på lördagens temadag om Tomas Tranströmer på Nobelmuseet. Utställningen var uppbyggd kring fyra teman i hans diktning: jaget, naturen, musiken och världen. Förutom att se utställningen kunde man ta del av föredrag, diktläsning och musik.

När Tranströmer fick nobelpriset 2011 var motiveringen att han "i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga". Erik Bergqvist, själv poet, menade att Tranströmers speciella stil är lättillgänglig på så sätt att dikterna har "en attraktiv yta". Metriken ligger nära talet. Men dikterna har fler djup att upptäcka.

Det finns gott om översättningar till andra språk och Bergqvist menar att det visst går att översätta poesi, den kan till och med bli bättre genom att det nya språket tillför nya röstlägen. Även originaldikten är egentligen en översättning: från tanke till språk. Bergqvist har skrivit utställningskatalogen.

Ingen föds till nobelpristagare och för en poet är vägen till framgång inte alls given. Torbjörn Schmidt, litteraturforskare, berättade om Tranströmers författarskap. Efter den lyckade debuten med 17 dikter 1954  i två upplagor, med några dikter skrivna redan under gymnasietiden, blev det mer blandad kritik. På 60-talet skulle konsten vara experimentell och då passade inte Tranströmers sätt att skriva. Hans diktning var opolitisk, han fick kritik för att han inte tog ställning i samhällsfrågor. Hans diktning är nära tingen, det finns medlidande med ett vedträ kastat i brasan eller med en borttappad vante.

Är han Sveriges mest berömde insektsamlare? Ja det var i alla fall ett stort intresse han hade som barn. I montrarna fanns exempel på hans samlingar. Han har faktiskt fått en skalbagge uppkallad efter sig (Mordellistena transtroemeriana).

Jag läser Gläntan i en "glänta"

Tranströmer har ett nära förhållande till musiken. Många kompositörer har inspirerats av hans dikter och flera av dessa har tonsatts. Några har tillägnat honom sina kompositioner. Maurice Karkoff och Per Nørgard har skrivit musik för vänster hand för honom och noterna finns att beskåda i utställningen. Många dikter anspelar på musik och har titlar som Schubertiana, C-dur, Allegro. En boktitel som enligt Torbjörn Schmidt inte blev av, var Allegro för småfåglar; det blev Minnena ser mig istället.

En dikt heter Gläntan. Därför hade man hade inrett små "gläntor" i museet, hörn med en fåtölj på en matta av mossa och ett par diktböcker på en trädstubbe.  På grund av den hårda vintern här hade man fått importera mossa från Japan. Det som ser ut som en lampa är högtalare, där man hör Tranströmer spela piano.


I ett litet rum med en gullig modell av huset på Runmarö, där familjen Tranströmer har ett sommarhus, rullade en film med en intervju. En del av denna kan du se här:


Där fanns också en  fantastiskt fin bokbindarutställning. Länken leder till bilder av vad bokbindare från olika länder åstadkommit med Tranströmer-utgåvor. Otroligt vackra skapelser, många väldigt originella, t ex en (bild 25) gjord på getingbon från Runmarö.

Några bokbindaralster

Jag är inte så van att läsa poesi. Men jag har med behållning lyssnat på en del av de Tranströmer-tonsättningar som gjorts t ex av Ola Sandström. Och en del spridda citat har lagt sig i minnet. En favorit är den välkända Romanska bågar, som jag har citerat från i bloggen förut.

Några andra citat från dikter av Tranströmer:

• Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen (Första raden i 17 dikter)
• Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse. (ur Gläntan) 
• Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket (ur Madrigal) 

Visning av utställningen, flöjtmusik (en sonat för soloflöjt av Bach), samtal, föredrag och diktläsning ... en givande dag som lockade till mer läsning av Tranströmers dikter.