Spännande uruppförande, så ljust och vackert!

Sven-David Sandströms Requiem uruppfördes i Berwaldhallen i fredags. Konserten direktsändes, men om du missade det, så går det att lyssna i efterhand.

Katarina Lindblad intervjuar Sven-David Sandström
före konserten 

Sven-David Sandström har skrivit musik i över 40 år,och väldigt mycket kyrkomusik för kör. Stilen har förstås förändrats: en kompositör komponerar ju för sin egen tid, även om verket, som i det här fallet, bygger på den urgamla latinska texten för dödsmässan. I verket hedras de döda, och de levande ska kunna finna ro och tillit till livet, det var vad Sandström sa vid intervjun före konserten. Texten styr, det är kör och solister som är det viktigaste, orkestern "målar" för att förstärka budskapet. Jag kan tänka att det är inte så lätt att skriva ett verk av det här slaget, de gamla mästarnas dödsmässor är välkända och uppskattade. Men det här verket kommer säkert att framföras igen. Det fanns drag av Verdis tonspråk ibland. Stor spännvidd i tonhöjd (extremt höga första-sopraner i någon av satserna) och nyanser (när stråkarna och slagverken var igång som mest gick det som vågor över scenen). Alldeles speciellt vacker var Lux aeterna-satsen.

Konserten inleddes med att Radiokören sjöng Bach-motetten Jesu meine Freude. Eftersom detta är ett otroligt vackert körverk, var jag från början lite fundersam, om det som kom efter paus skulle kunna nå denna höjd. Men det gjorde det faktiskt ... undrar vad J S B skulle ha tyckt.

Sven-David Sandström har en Matteuspassion färdigskriven, den ska framföras under 2014.