Riksspelman på fiol och nyckelharpa

Leif Alpsjö hade ett fint program i Yttergran i kyrkans sommarmusikserie i söndags.

Han inledde med Limu, limu, lima på det urgamla folkmusikinstrumentet kohorn. Programmet hade som en röd tråd hur folkmusiken växt fram och hur han själv kommit i kontakt med den.

Jag tänker på Alpsjö främst som nyckelharpsspelare, men han berättade att det var först efter att han blivit riksspelman på fiol 1974, som han började med nyckelharpa. Och det var inte så lätt i början. Men han lyssnade till spelmän som kunde, memorerade låtar och övade och övade ...

Tacksam för att han kommit i kontakt med folkmusiken ville han ge tillbaka genom att förmedla glädje och kunskap. Han berättade ömsint om gamla spelmän, både äldre som Byss-Calle och Hjort Anders och spelmän han själv träffat som Eric Sahlström och Viksta Lasse. Eric Sahlström hade lärt honom att det var viktigt att berätta något om varje låt. Det blev ett intressant och omväxlande program med stor variation i musiken. Alpsjö har komponerat många låtar själv, vi fick höra några, dedicerade till barn och barnbarn.

Spelmansglädje av Erik Sahlström var det givna slutnumret, en riktig klassiker inom folkmusiken. 

Extranumret blev Kyrkmarsch  från Uppland. Alpsjö berättade att den finns i version för kör, och visst stämde det, vi sjunger den i kören.