Guldbaggevinnarna 2014 är ...

I kväll sänds Filmgalan och för en gångs skull känns det extra spännande, eftersom jag faktiskt sett två av de filmer som är nominerade till flera guldbaggar. Och ytterligare en ska jag se nästa söndag. Jag går annars inte så ofta på bio, det beror väl kanske mest på att utbudet på hemmaplan inte är så stort.

Cetonia aurata, gräsgrön guldbagge 

Filmvärldens guldbagge är en tung pjäs på 1,2 kg som skapades av konstnären Karl Axel Pehrson år 1964. Han lär ha sagt så här: "Guldbaggen brukar flyga i solskenet på sommaren. Den skimrar nästan som en filmremsa då den flyger förbi. Något av dess sätt att uppträda och leva kan väl vara gemensamt för filmens."

Benny Anderssons guldbagge från 2013

Av de filmer som nominerats i olika kategorier har jag sett Återträffen och Monica Z och närmast på tur står Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Vad gäller Återträffen så var ju kritiken först översvallande positiv och jag hade stora förväntningar på filmen. Men jag tyckte den var överdriven och hade för mycket av "att ge igen", även om filmidén är genial och sättet att skildra hur klassklimatet varit är originellt. Filmen berörde mig, men kändes samtidigt ytlig. Jag tänker på min egen skoltid. Visst fanns där en hierarki. Minnena är bleka och osammanhängande, och skulle jag jämfört mina minnen av vissa situationer med mina klasskamraters tjugo år efteråt, skulle de säkert vara mycket olika. Idag diskuteras mobbing och vuxnas ansvar för att ingen ska känna sig utanför. Nu har det kommit negativ kritik av filmen också, och jag tror inte den får guldbagge som bästa film.

I Monica Z var igenkänningsfaktorn hög. Edda Magnason gör huvudrollen fantastiskt bra. Helt rätt om hon får en bagge för bästa kvinnlig huvudroll! Både utseende och agerande gör att jag glömmer bort att det faktiskt inte är Monica Zetterlund jag ser på filmen. Kul att andra kändisar från sextiotalet som Povel Ramel, Vilgot Sjöman och Tage Danielsson också dyker upp. Edda sjunger Monicas vals, Trubbel och andra låtar med  Monicas röst. Själva storyn är naturligtvis inte helt dokumentär utan extra kryddad, för att det ska bli en bra film.

Hundraåringen ... har jag läst och skrattat åt, en härlig story, undrar om filmen verkligen kan leva upp till det? Ofta blir jag besviken på filmen om jag läst boken först och gillat den. Men kanske inte den här gången. För jag kan tänka mig att Robert Gustafsson är som klippt och skuren för huvudrollen.