Amadeus på Dramaten

På Dramaten spelas Amadeus, en helaftonföreställning som jag tyckte var fantastisk. När vi hör namnet Amadeus så tänker vi förstås direkt på Mozart. Men Mozart hette egentligen inte Amadeus, han hade fått namnen Johannes Chrysostomus Wolfgangus Theophilus. Amadeus är en förfranskning av Theophilus (båda betyder "den av gud älskade").

Det är definitivt Antonio Salieri som är pjäsens huvudperson. Vi får följa Mozarts liv ur Salieris perspektiv. Johan Rabéus ska verkligen ha en eloge för rollen som Salieri. Han är igång större delen av den nästan fyra timmar långa pjäsen. Tänk bara att lära in all denna text ... Publiken blir som vittnen till historien. Scenerna framförs på en snurrande scen och när Salieri minns stannar alla skådespelare i sina poser, som när man som barn lekte "Förstenad", ett skickligt grepp!

Jag satt på rad 4 på parkett och kunde därför njuta fullt ut av skådespelarnas mimik. Att kunna lite franska och musikitalienska var inte fel, eftersom många repliker använde dessa språk.


Musiken sprängdes in i föreställningen på ett intelligent sätt, som t ex hur Mozart fick idéer till Trollflöjten direkt ur verkligheten. Och det var mycket av hans fantastiska musik som kom med: mest inspelat förstås, men det fanns några riktiga musiker med som skådespelare också.  Komponerandet av Requiem från sjukbädden gjorde ett starkt intryck på mig - den scenen minns jag också starkt från filmen. Mozart hade redan musiken i huvudet och fick hjälp av Salieri att skriva ner stämma för stämma. Men verket blev hans eget requiem; han hann inte få det helt färdigt, flera olika kompositörer har färdigställt det. Oftast hör man Süssmayrs version.

När pjäsen (skriven av Peter Shaffer) var ny (1979) var det vanligt att folk provocerades av hur Mozart porträtterades. Bara det att han kallas Amadeus samtidigt som han uppträder som ett omoget barn med oanständigt språk. Men Salieri ser storheten i Mozarts musik.

Att Salieri skulle ha mördat Mozart - det är en av musikhistoriens myter. Men han avundades den unge barnslige musikerns talang. Om Salieri inte träffat Mozart hade han nog levat lycklig med sin musik. Men vid jämförelse känner sig Salieri som en medelmåtta och kallar sig själv i pjäsen för "medelmåttornas skyddshelgon". Ett snilledrag i pjäsen är att rollfiguren Salieri sprider ryktet att han mördat Mozart och på det viset alltid blir nämnd i samband med honom. Medelmåttan får på det sättet del av den glans om omstrålar geniet.

I praktiken måste de flesta av oss förlika oss med att vara medelmåttor, men ändå känna att vi gör en värdefull insats. På en musikkurs jag gick för många år sedan improviserade vi kring följande citat: "Skogen skulle vara mycket tyst om inga andra fåglar sjöng än de som sjunger bäst" (Henry van Dyke)