tisdag 1 april 2014

Venus på Orionteatern

Måste säga att de prövar nya djärva grepp på Orionteatern. Att använda djur på scenen hör väl inte till det vanliga. Förra gången var det i Hjälp sökes, där en get hade en av huvudrollerna. Då var vi tyvärr för sent ute för att få tag på biljetter. Pjäsen sändes på TV senare, men det blir ju inte samma upplevelse.

Nu spelas här en pjäs som heter Venus. Väntar man sig en tjusig teaterlokal blir man besviken. Det är en mekanisk verkstad, nerlagd i slutet på 1970-talet. På senare år har det byggts ett stall i lokalen intill. Hästar, hundar och en åsna är med i föreställningen. Pjäsen baserar sig på en hel rad historiska fakta från svenskt 1700-tal.



Handlingen utspelar sig 1761, då det var dags för det astronomiskt intressanta fenomenet venuspassage. Ett sällsynt fenomen, som inträffar två gånger på ett århundrade. (Missade du passagerna 2004 och 2012 lär du inte få fler chanser). Planeten Venus passerar mellan jorden och solen i en sådan bana att planeten syns som en mörk fläck på solytan. På 1700-talet hade man bra koll på de relativa avstånden i solsystemet, däremot inte de absoluta. Genom att göra observationer på många platser, långt norrut och långt söderut, och noga notera när passagen började och slutade, kunde man beräkna avståndet mellan jorden och solen med god precision. Det var faktiskt ett av de första exemplen på internationellt vetenskapligt samarbete.

I pjäsen får vi möta drottning Lovisa Ulrika och flera från hovet, iklädda praktfulla kläder och ståtliga höga peruker, ridande på vackra hästar. Blivande Gustav III var då ung kronprins. De bevittnade venuspassagen på det ganska nybyggda Stockholms Observatorium.

Parallellt handlar pjäsen om en kvinna som utklädd till man flyr över gränsen till Norge. Anna Eleonora Ekelöf växlade identitet stup i kvarten, ljög om vem hon var och påstod sig t o m vara just kronprins Gustav.

Det franska teatersällskapet du Londel håller till på Bollhuset nära Slottet. Sällskapet spelade på Drottningholms slottsteater och man har försökt efterlikna scenkulisserna där. Skickliga dansare och cirkusartister gör sina konster och det märks att djuren tränats av proffs. Prinsen jonglerar med guldglänsande käglor och blir allt skickligare.

Flera skådespelare är döva och använder teckenspråk. Ibland är det bara teckenspråk, ibland talas replikerna, ibland textas de på väggen. Man använder lite musik, men långa stunder är det helt tyst i salongen, vilket till en början kändes nästan obehagligt men efter en stund vilsamt.

Efteråt var jag lite omtumlad och en aning trött, och inte helt klar på vad man vill med pjäsen. Jag kan lite teckenspråk, men säkert fick de teckenspråkskunniga i salongen ut mer. De var ganska många och visade sin entusiasm i handvibrationer istället för applåder. Men jag tror alla upplevde en suggestiv föreställning fylld av magi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar