Film om Sidenvägen i panoramaformat

Vi återupplevde minnen från vår egen resa längs Sidenvägen förra våren, när vi såg Anders Hansers fantastiska bildspel.

Anders Hanser var ABBA:s officiella fotograf och har sedan dess gjort många egna produktioner, som han visar på sin egen biograf. Biosalongen är liten, max 40 personer, men duken är i panoramaformat.  En av dessa filmer, "Oändligt är vårt stora äventyr", har han gjort tillsammans med Axel Odelberg, som är berättare i filmen.

Titeln syftar på Sven Hedins makalösa projekt, när han färdades på kamelkaravan genom ödsliga trakter i Asien. Hedin har själv dokumenterat resorna i texter, bilder och detaljrika teckningar. I sin strävan att göra sig ännu mer betydelsefull än han var, skarvade han nog också en del. Men ur detta omfattande material har Axel Odelberg gjort ett urval och tillsammans med Hansers fantastiska bilder gjort denna film.

Här är ett smakprov ur filmen.

Axel Odelberg har skrivit boken "Äventyr på riktigt", som är en biografi om Sven Hedin.
Hans senaste bok "Vi som beundrade varandra så mycket" tar upp Hedin som Hitlers ungdomsidol och Hedins starka nazistsympatier. I en recension beskrivs Sven Hedin som "mannen som hittade rätt i geografin, men gick vilse i politiken".

Filmen avslutas med en dikt av Karin Boye. Den låg uppslagen på Hedins nattygsbord vid dödsbädden.

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst
Nog finns det mål och mening i vår färd
men det är vägen, som är mödan värd.

Sidenvägen går genom ökenprovinsen Xinjiang i nordvästra Kina med Kashgar belägen nästan 350 mil från Beijing.  Här följer några av mina egna bilder från marknaden i Kashgar april 2011. Läs gärna mitt tidigare blogginlägg om Sidenvägen.

Körkonserterna duggar tätt

UAK i Simtuna kyrka

Här är det Uppsala Akademiska Kammarkör som ger konsert i Simtuna kyrka. Kören står i startgroparna för att göra en turné till Tyskland och Schweiz. Vi fick lyssna till deras turnéprogram. Mycket imponerande kör, jag var helt varm inombords efteråt.

UAK var den första blandade studentkören i Uppsala med Eric Ericson som dirigent. Stefan Parkman har lett kören sedan 1983.

I publiken fanns många körsångare från traktens körer. En del repertoar var välkänd för oss, annat helt nytt.
Några höjdare i programmet:

• Ett trekörigt Magnificat skrivet av en ung körmedlem, Alexander Jan Öberg
• Landskap med solar av Jan Sandström, ett uruppförande, där texten var av Tomas Tranströmer, skriven vid ett besök i Innsbruck. Den kända melodin Innsbruck ich muss dich lassen av Isaac fanns citerad i kompositionen. 
• Två psaltarpsalmer - en av Mendelssohn (Warum toben die Heiden?) och en av Jaakko Mäntyjärvi (Richte mich, Gott). Mäntyjärvis stycke var beställningsverk till 200-årsminnet av Mendelssohn och hade förstås en helt annan klangvärld. Jag tycker det hade varit ännu intressantare om de valt samma psalm av båda.
• Magnificat av Arvo Pärt - välkänt för många körsångare i publiken - ett finstämmt stycke, mycket vackert framfört

Istället för blommor som tack ska det planteras träd i Afrika. En mycket bra idé, tycker jag. Och det märktes att Stefan Parkman tyckte det också, när han tog emot gåvobrevet.

Järnnätter och töväder

Stockholms konserthus

Så var rubriken på gårdagens konsert i Konserthuset. Titeln syftar på hur det politiska klimatet i Ryssland/Sovjet påverkat tonsättarna där. Vi fick höra verk av Stravinsky, Prokofiev och Sjostakovitj.

Konserten gav mig en fin upplevelse av rysk musik. Och då tänker jag alldeles speciellt på Prokofjevs symfoni nr 6. Här framförd av en maffig orkester som dirigenten Sakari Oramo drev till toppnivå. Han dirigerade symfonin utan partitur;  taktföring, kroppspråk och mimik uttryckte allt. Jag blev så tagen av vilken betydelse det har att slippa notpapper emellan. (Det kan vara värt att tänka på när man utövar musik själv: om en kör sjunger utan noter betyder förstås mycket, men jag tror att det också betyder mycket om körledaren kan undvara notbladen.)

Sakari Oramo är chefdirigent för Filharmonikerna sedan 2008. Som det påpekas i länken så är hans diskografi högst imponerande.

Baka knäckebröd lätt som en plätt!

Smeten räcker till två plåtar.

Jag har just bakat knäckebröd. Hur enkelt som helst. Det är bara att blanda ingredienserna med kallt vatten, och breda ut smeten på två plåtar. Är du lycklig att ha en varmluftsugn, så kan du grädda båda plåtarna på en gång.

Det här är min variant på ett recept jag fått av en norsk väninna. Jag har smakat liknande, men tycker den här är klart bäst.

Blanda 

• 2 dl havregryn
• 2 dl rågmjöl
• 2 dl solrosfrön
• 2 dl sesamfrön
• 2 dl havrekli
• 1 dl kruskakli 
• 1 dl linfrö
• 2 tsk salt
• 7,5 dl vatten

Låt degen svälla 10 minuter.

Bred ut på två plåtar på bakplåtspapper.

Baka i 150 grader varmluft. 

Ta ut efter 10 minuter och dela i rutor med baksporre.

Baka i 1 timme +  15 minuter. 

Kan man äta sånt?

Ja det kan man! Jag köpte en burk med granskott från mina hemtrakter och det var riktigt gott på en leverpastejmacka! Skotten är rika på C-vitamin och mineraler. 

Det finns mycket man kan göra med granskott:

Varför inte en granskottssoppa som samerna, eller granskottsdricka och granskottssirap att ha som hostmedicin?

Jag får hålla mig till mina snapphaneskott tills det blir vår igen. Då kan vi hitta nya granskott, fråga markägaren och sen plocka! Vårtröttheten försvinner enligt Bondepraktikan!

Körmusik när den är som bäst

Gustav Vasa kyrka

Radiokören Goes Baroque blev en fantastisk upplevelse. Tillsammans med Belgian Baroque Orchestra under Peter Dijkstra gav Radiokören en tvåtimmarskonsert i Gustav Vasa kyrka.
Programmet innehöll för mig känd musik som Vivaldis Gloria med två fina solister, Karina Gauvain, sopran och Maarten Engeltjes, countertenor. Det blir en speciell klang med countertenor i stället för alt, det blir så vackert i duetten med sopranen. Sopranen har sedan den underbara Domine Deus-satsen, här sjungen väldigt ömsint och lugnt.
Händels Four Coronation Anthems har jag nog aldrig hört, men att det var Händels musik gick inte att ta miste på: det fanns många likheter med musiken i hans Messias. 
Sven -David Sandströms musik fanns med: dels Hear my prayer där han utgår från Purcells musik och sen bryter ner den, både originalet och bearbetningen är vacker musik. Lobet den Herrn var mycket imponerande, verkade hur svårt som helst. Radiokören delades i två körer och korta utrop av lovsång ekade snabbt mellan dem, för att landa i ett gemensamt Halleluja!  Härligt!

Och tänk: Eric Ericson var där! Han såg pigg ut, 94 år gammal! Här finns en intressant intervju under rubriken "50 år med Kammarkören", som gjordes med honom 1997.
Eric Ericson har ju betytt otroligt mycket för svensk körklang och påverkat vårt körideal. Undrar vad han tyckte om konserten ...

Orgelrace i Skokloster

I Skokloster kyrka finns det två intressanta och mycket olika orglar. I helgen pågår ett "orgelrace" och det ges flera konserter på båda orglarna.
Den ena orgeln är slottsherre Wrangels fältorgel. Den är ett litet positiv med två manualer och en cymbelstjärna som en trevlig detalj. Den andra är en stor digitalorgel (Allen-orgel) där ljuden samplats med klanger från fina orglar. Där finns resurser att spela barock, romantik, orkesterklanger, rock och pop. Egentligen finns det i kyrkan även en tredje orgel från tidigt 1800-talet, som inte är spelbar. Bakom den står ett stort antal högtalare till Allen-orgeln. Ett problem för organisten kan vara det stora avståndet från spelbordet, men för åhörarna i kyrkan blir ljudupplevelsen mäktig.

Pär Lindh hade konsert under rubriken "The Progressive and Barocque Organ".
På 1600-talsorgeln spelade han musik från den tiden, t ex en partita av Pasquini på det kända La Folia-temat, där han använde olika klanger i orgeln och lät cymbelstjärnan plinga med på slutet. På den digitala blev det barockmusik av Buxtehude och Bach. Pär bjöd också på ett par egna kompositioner, däribland en fuga inspirerad av Bach, där han vävt in temat från Kunst der Fuge. De sista numren på programmet, som var rock från 80-talet arrangerad av Pär Lindh för digitalorgel, fick visa orgelns möjligheter för annat än traditionell orgelmusik.

1600-talsorgeln

Pär Lindh och Mikael Rutersten diskuterar
den digitala orgelns klanger efter konserten