Två dagar väl värda mässor

Att vara på Stockholmsmässan i Älvsjö två gånger samma vecka hör till ovanligheterna. Men både Seniormässan och Syfestivalen är ju värda att besöka. Och det är lätt att ta sig dit från Bålsta: samma pendellinje hela vägen!
Seniormässan riktar sig till aktiva pensionärer. Både stora och små reseföretag är på plats, presenterar sina resor och ger speciella mässrabatter. Genom att gissa vikter på resväskor, antalet karameller i burkar, svara på faktafrågor och annat kunde man delta i tävlingar med resevinster. Så jag hoppas på tur några dagar till ...

Presentation av en rundresa i södra England

Det handlar också mycket om hälsa och hur man hålla sig i form på äldre dar. Något oväntat som fascinerade mig mycket var ett balettuppträdande. Det lyste om dansarna och jag kände hur jag själv intog en bättre hållning bara genom att titta på dem.

Två dagar senare var jag på Syfestivalen. För min del är det stickning som är mest intressant, och det blev ett par garninköp. En workshop om alternativa sätt att lägga upp och maska av hann jag också med.

Hattar - ett mode som kommer igen?

I myllret på Syfestivalen

Vad jag köpte garn till, vill jag inte avslöja, men det kommer från Östergötlands ullspinneri!

Fängslande Kina-utställning i Bergrummet

Det finns många städer längs Sidenvägen, detta nätverk av handelsvägar mellan Kina och Europa, där varor som siden, silver och kryddor transporterades, men där det också skedde kulturella utbyten. Sidenvägens storhetstid inföll under Tangdynastin mellan 600 - 900, en av de mest blomstrande perioderna i Kinas historia.

I utställningen Staden vid Sidenvägen är det staden Luoyang det handlar om. Den staden har jag inte besökt (än), däremot systerstaden Chang'an (nuvarande Xian). Båda hade ca en miljon invånare under Tangdynastin. Chang'an var huvudstad, tills en kvinnlig kejsare Wu Zetian bestämde sig för att ändra på detta och förklarade Louyang som huvudstad.

Utställningen handlar mycket om samhället och människornas liv. Genom gravföremål får man information om vad som ansågs viktigt. De döda ansågs ha samma behov och önskningar som de levande.

Stadens väktare vid stadporten

Jag tycker verkligen att man lyckats väl med utställningen. Den fångade mig, det kändes som att vara på plats i den kejserliga staden. Det börjar med att man går in genom stadsporten och sedan vandrar man mellan olika platser.  På marknaden doftar det av kryddor . I kejsarens trädgård hörs vattenporl och man kan sätta sig och lyssna på kinesisk poesi.

Vackra lite fylligare kvinnofigurer
på modet på 700-talet

I en artikel i DN skrev en recencent att utställningen var "en blinkning till samtiden": man betonar att staden var mångkulturell och att invandrare var välkomna med sina kunskaper och erbjöds höga positioner i samhället. Genom att personer med olika bakgrunder integrerades inom både den politiska och ekonomiska makten blev samhället starkare. De nya influenserna gjorde att kultur och vetenskap blomstrade.

Gravmålningen nedan visar en kamel lastad med sidenrullar. Kamelägaren är ingen kines utan en utlänning. Det syns både på dräkten, ansiktsuttrycket och den toppiga mössan. 

En del av en stor gravmålning från Wu Zetians svärdotters grav.

En gravväktare som verkligen har en avskräckande look.

Kvinnor hade större makt och inflytande jämfört med andra tider i historien. I utställningen fanns vackra gravföremål av kvinnor som rider till häst och spelar hästpolo. Stadens kvinnor fick utbildning, hade möjlighet att leva egna liv och kunde alltså till och med bli kejsare!

Kvinnor ute på ridtur

Kvinnliga polospelare

Kvinnliga musiker och dansare i
vackra dräkter och sofistikerade frisyrer

Exempel på avancerade håruppsättningar

Figurerna är gjorda i sancai-keramik (sancai betyder "tre färger") med rinnande glasyr oftast i de tre färgerna halmvit, bärnstensfärgad och grön, men ansiktena är oglaserade. På några enstaka figurer fanns blå glasyr, importerad från Iran.

Rent tekniskt hade man löst guidningen väldigt bra. Vi gick i en liten grupp från Svensk-kinesiska föreningen och fick informationen riktad till enbart oss i hörsnäckor. Det gjorde att ljudnivån i lokalen var låg och man kunde röra sig fritt under visningen och titta på föremålen i de olika montrarna.

Guiden berättar och tittar upp mot Birka
där man i en grav faktiskt hittat kinesiskt siden

Jag blev väldigt nyfiken på kejsare Wu Zetian, Kinas kanske mäktigaste kvinna genom tiderna. Hur såg hon ut? Den Buddha-staty som avslutar besöket hade så kvinnliga former att det kändes som om det skulle kunna vara ett porträtt av henne själv.

Vacker Buddha med kvinnliga drag

Bokmässan - ett härligt myller

Mycket folk och mycket aktiviteter på årets Bokmässa i Göteborg. Jag har varit på mässan en gång förut, för tre år sedan, men det kändes som att den svällt ut rejält sedan dess. Vilken tur att jag kunde vara där två dagar den här gången.
En väldigt bra sak var möjligheten att planera i förväg och därmed slippa stressen då många programpunkter ligger parallellt. Jag kunde läsa på ipaden när och var nästa aktivitet jag valt skulle äga rum. Det är otroligt mycket som händer hela tiden, så även med två fyllda heldagar hinner man bara en bråkdel. Lite fritt strosande och bokbläddrande måste ju också ingå.

I många förlagsmontrar gjordes intervjuer med författare som gett ut nya böcker. För min del var det spännande att tre uppsala-astronomer var på plats och visade sina nya böcker. Ulf Danielsson har skrivit om den mörka energin, något vi inte kan se, men som genomtränger allt och gör att universum expanderar allt snabbare. Märkligt nog verkar den mörka energin utgöra 70 % av allt. Den vanliga materien står bara för 5 % av universum. (Återstående 25 % är mörk materia, som man inte heller vet så mycket om.) En bild för universum han använder är en kopp kaffe: kaffet är den mörka energin, grädden den mörka materien och sockret den kända materien.

Ulf Danielsson intervjuas

Bengt Gustafsson har skrivit en bok om svarta hål och berättade på sitt intresseväckande sätt om dessa bisarra osynliga objekt, som har så stor gravitation att ingenting, inte ens ljus, kan komma ut. Vad händer då med informationen om det som fallit in i hålet? En fråga som kändisar som Hawking och andra astronomer grubblar då. Men man vet att de svarta hålen finns, de verkar till och med vara viktiga för universums existens. Sen är det också lite kul att "svarta hål" blivit en metafor inom ekonomi.

Bengt Gustafsson berättar på Forskartorget

Den tredje astronomen var Marie Rådbo, som skrivit en bok med titeln Stjärnhimlen. Här har vi i alla fall något som är synligt. Alla tre utfrågades på ett seminarium. Första frågan var: Vad ska ni göra i natt? Tidig söndagmorgon var det ju månförmörkelse, en alldeles speciell sådan, eftersom månen är oss som närmast nu. 14 % större blodröd måne. Men ingen av astronomerna tänkte gå upp för att titta. Månförmörkelser inträffar ju ganska ofta och det är inte säkert man uppfattar månen som större än vanligt.

Karin Bojs intervjuar astronomerna

Däremot kallade Marie Rådbo månen för en lyckoträff, en förutsättning för livet på jorden. Ulf Danielsson menar att hela universum är en lyckoträff, även om det är så välordnat kan det ha kommit till av en slump. Det finns ingen avsikt med att vi finns. Där är Bengt Gustafsson (även hedersdoktor i teologi) mer öppen. Skönhet och symmetri är drivkrafter för många forskare, och det är bra för forskningen att personer med olika ingångar möts. Alla tre var eniga om att det inte är vetenskapens mål att skapa mening. Meningen med livet får sökas på annat håll.

Bengt Gustafsson har ett stort kapitel om Einstein. Det är 100 år sedan den allmänna relativitetsteorin formulerades och genast fick mycket kritik, den avfärdades som "typiskt judisk fysik". Bl a var Uppsalaskolan einsteinkritisk. Man menade att verkligheten måste vara entydig och motsägelsefri och då kan inte rum och tid vara relativa. Men man fick ge sig när experimenten visade sig stämma med teorin. T ex såg man att stjärnors läge verkade ändras på grund av att ljusstrålarna böjdes av solens gravitationsfält vid en solförmörkelse 1919.

Bodil Jönsson pratade om sin nya bok Leva livet hela livet. Hennes tankar kring åldrande är mycket intressanta och jag följer hennes blogg I en nygammal tid, där hon presenterat de olika teman som boken innehåller. En rubrik är "Ingen blir gammal i ett vakuum". Att bli gammal nu är inte detsamma som att bli gammal förr. Så mycket har ändrats. Det gäller att inte krympa vardagen utifrån förebilder från tidigare generationer.

Bodil Jönsson berättar i förlaget Brombergs monter

Alla som gillar att läsa böcker håller säkert med om att böcker öppnar dörrar till nya världar. Därför tycker jag att den här portalen passade så bra. Tomas Tranströmer-citatet "Var människa en halvöppen dörr som leder till ett rum för alla" är hämtat från dikten Den halvfärdiga himlen.

Svenska kyrkan hade en stor avdelning, nästan som en oas på mässan, där vår nya ärkebiskop Antje Jackélen hade samtal med flera författare. Jag hörde samtalet med Tomas Bannerhed om hans bok I starens tid, där naturfotografen Brutus Östling har stått för fotograferandet. Ett nytt ord fastnade i minnet, att bli "förstubbad" - att gå ut i skogen, sätta sig på en stubbe och vänta på att rödhaken kommer fram.

Tomas Bannerhed i samtal med ärkebiskopen

Trångt till populära seminarier på söndagen

Man såg kändisar överallt i folkvimlet. En som verkade ha klätt sig för att synas var Mark Levengood i elegant glänsande röd kostym. Seminariet kallat Vänskapen och skapandet med honom och illustratören Ilon Wikland var välbesökt. Det utvecklade sig till ett ömsint samtal.  Ilon Wikland är nog mest känd för att hon har illustrerat många av Astrid Lindgrens böcker. Båda har sin rötter i andra länder (Estland resp Finland) men är nu självklara representanter för Sverige.

Ilon Wikland och Mark Levengood

Färggrant på trädgårdsscenen

Mässan bjöd på många kringaktiviteter. Där fanns t ex trädgårdsscen och kockteater, båda välbesökta med många programpunkter som presenterades i ett speciellt häfte Mat & trädgård.

Trädgårdsintresset i Sverige är stort. Här pratades odling, fågelfotografering och mycket annat. Gunnel Carlsson, känd från TV:s trädgårdsprogram, stod för presentationer och intervjuer. Bl a fick man nyttiga trädgårdstips, och att man kan hitta mycket sådant på OdlingsTV.

Gunnel Carlsson

Det doftade från kockteatern. Kameror runt om gjorde det möjligt att se på storbildsskärm hur kockarna jobbade och rörde i grytorna. Jag satt med på ett par programpunkter där. Markiz Talhaoui är född och uppväxt i Sverige, i Västerås tydligen. Hon var en av deltagarna i Sveriges mästerkock i fjol. Och nu har hon skrivit en marockansk kokbok, där hon inspirerats av matkulturen i det land släkten kommer från. Matlagning för henne är ett sätt att umgås, att kombinera kryddor och ta del av olika matkulturer. Mat ska vara lustfyllt!

Markiz Talhaoui rör om i grytan

Det är många trender i köket, olika dieter och kosthållningar ger anledningar till att komma ut med receptsamlingar med frestande bilder. Någon sa att det kommer ut en matbok om dagen, kan det vara möjligt? 

Mattias Kristiansson lagar veganskt

Mattias Kristiansson har skrivit en kokbok om vegansk mat. Han driver bloggen Vegoriket. Jag har förståelse för att man vill vara vegetarian (även om jag själv inte är det), men om man är vegan måste så mycket av det som jag upplever "naturligt" ersättas. Är det verkligen miljövänligt och resurssnålt?

Det bjöds på smakbitar av det som lagades, och om man satt tillräckligt långt framme och var snabb fick man smaka. 

Ulla Engquist med sin nya stickbok

Ulla Engquist har skrivit boken Detaljer som gör skillnad. Jag har redan lånat den på biblioteket, men tyckte det var roligt att höra hennes presentation. Hon har helt rätt, det är monteringen och de små detaljerna som gör att en kofta blir något alldeles extra. Filosofin kring bilden med cirkeln är helhetstänkandet. T ex bör nederkant, halskant och ärmmuddar vara lika; det skapar ett samlat intryck. Ulla har gjort ett stort antal videofilmer som verkar mycket illustrativa. Här ska jag kolla innan jag ger mig på nästa stickprojekt!

Så mycket inköp blev det inte, trots att utbudet var enormt. Jag nöjde mig med en tjock bok om Bachs orgelverk, skriven av Hans Fagius. Där finns en hel del om Bachs liv, men större delen ägnas åt de olika orgelverken, vad gäller sådant som teman, artikulation och registrering. Där finns säkert mycket intressant att hämta för mitt eget orgelspel. 

Här var det tovat!

Det ligger i tiden att vara resurssnål, att ta tillvara ... Och det är vad jag har gjort de senaste veckorna.
Här är resultatet:

Det började med att jag fick några hg ljust ullgarn av en väninna. Vad skulle jag göra av det? Kanske ett nytt par tovade vantar? Förra gången blev det ju lyckat. Jag köpte garn och mönster på en syfestival för några år sedan och blev så nöjd med mina musikinspirerade vantar. Jag lyckades så bra att jag t o m fick en beställning på ett par liknande.

Det ullgarnet jag fått visste jag ingenting om. Jag undrade hur bra det skulle passa till tovning, men det var väl bara att prova. Jag stickade ett par rejält stora vantar med stickor nr 5. Man vet ju aldrig hur mycket det krymper i tvätten, men det föll väl ut. Mycket garn kvar, ska jag kanske göra ett par sockor? Jag använde ett enkelt mönster från Järbo garn. Fortfarande fanns mycket kvar av det garn jag fått och varför inte komplettera med egna restgarner från koftor och sjalar jag stickat i ull? Efter två par sockor och fem par vantar så är garnet i princip slut.

Men de tovade alstren måste ju piffas upp med något. Att brodera är egentligen inte min grej, men jag lånade ett par böcker på biblioteket och såg att det kunde bli väldigt fint när man broderar på ylle. Törs jag prova? I boken Brodera på ylle på Hemslöjdens förlag fick jag de här uppmuntrande orden: "Det är bara att släppa taget om vad som är rätt och fel, vackert eller fult. Dina stygn är, som din handstil, helt personliga. Vissa dagar skriver du finare än andra dagar. Precis så är det med broderiet också." (sid 8, 68).

Jag fick många idéer när jag bläddrade i böckerna. Där beskrevs också olika stygn och sömmar. De flesta var bekanta från skolslöjden: stjälksöm, kedjesöm, plattsöm osv. Och så satte jag igång, hur roligt som helst! En ny teknik som jag använde en del var att göra små knutar: man lindar tråden ett par tre varv om nålen, innan man sticker ner den alldeles intill där tråden kom upp. Det blev en dekorativ detalj, som jag använde då och då.

Sockorna ska jag behålla, de minsta passar mig och de som är lite större får bli gästtofflor. Vantarna ska jag ge bort, min väninna som gav mig så mycket garn ska få ett par.

Garnlagret är nu nästan tomt. Det känns bra med tanke på att det i oktober är Syfestival i Stockholm, där frestelsen att köpa nytt garn brukar vara stor ...

Först till kvarn ...

Saltå Kvarns café

Grötfrukost på Saltå kvarn i fredags kl 9! Man åker ju inte dit bara för att äta gröt, men den här helgen kunde man få Smaka på Saltå, ett arrangemang för miljö och hållbarhet med flera intressanta programpunkter Jag gillade deras morotsgröt, gjord på havregryn, rågflingor och linfrön, tillsammans med morotsjuice, som gav gröten en läcker färg.

Vi fick visning av kvarnen och fick veta lite om dess historia. Det hela startade i källaren på ett behandlingshem för pojkar med psykiska funktionshinder. Ett steg i behandlingen var att ge dem ett hälsosamt bröd. Ryktet om det goda brödet (och doften!) spred sig och butikerna runt om ville köpa. Det ledde till att Saltå Kvarn startade 1964. Den lilla kvarnen vid ån ersattes så småningom av en rejält hög byggnad.

Nuvarande kvarnbyggnad

Säden köps in från odlare i närheten. Man ger odlarna bonus för att de ägnar sig åt ett klimatsmart jordbruk. Det bästa är ett kretsloppsjordbruk, där antal djur balanserar mot storleken på spannmålsodlingen. Efter att vi tagit på skyddsrock och plastmössa fick vi en rundvandring med kvarnchefen. Mjölet är fortfarande stenmalet, dvs sädeskornen mals mellan stenar, även om man nu använder modern teknik. Många tunga lyft har ersatts av robotar. Man försöker vara miljömedveten på alla sätt, t ex tar man tillvara havreskal, som man använder som bränsle till uppvärmning av lokalerna. Här utlovas rent mjöl i påsen: inga tillsatser, inte ens askorbinsyra som finns i det konventionella mjölet.

Dinkel och havre

Mjölet mals...

... rinner ner i påsar ...

... som kontrollvägs

Numera bakar man inte brödet här utan i Bromma. Jag köpte inget bröd, eftersom jag gillar att baka själv. Däremot köpte jag flera påsar mjöl och en bok som Saltå Kvarns bagarmästare Manfred Enoksson skrivit. Den heter Bakverkstan och innehåller både teori och praktik. Nu ser jag på den sida jag länkat till att det är en "handbok för hantverksbagare och surdegsnördar" och jag hör väl kanske till den senare gruppen ...

Järna rosteri bjöd på kaffeprovning. Ett ovanligt smakrikt mellanrostat kaffe, hemligheten låg tydligen i den långsamma rostningen. Eftersom jag nyss varit på Kaffefestival kände jag mig lite kunnig och kunde ställa frågor om de olika processerna från kaffebuskens bär till färdigrostad böna.

I närheten ligger Kulturcentrum Järna, tidigare kallat Rudolf Steiner-seminariet. Det är lätt att förstå att naturen gav inspiration till målaren Bruno Liljefors, som bodde och hade sin ateljé i Vita huset. Nu används huset av Rudolf Steinerhögskolan. Verksamheten är inspirerad av antroposofi, en sorts andlig filosofi, där man betonar harmoni mellan människa och natur.

Vita huset

Arkitekturen på de nyare byggnaderna är mycket speciell både vad gäller färg och form. Här finns utbildning på olika stadier från förskola och uppåt, grundad på Waldorfpedagogik, liksom ett kulturhus med konsertsal.

Eurytmihuset

Kulturhuset

Konsertsalen

Hela området upplevs som en rofylld oas. I trädgården finns dammar och vattentrappor för biologisk avloppsrening.  En helt underbar miljö att strosa omkring i.

Vattentrappa och dammar

Här finns en helhetssyn på odling och natur såväl som på människa och miljö. Vi blir alltfler på vår planet och ska maten räcka till krävs att vi tar tillvara på ett bättre sätt än vad vi gjort hittills. Om vi skulle fördela jordens samlade odlingsbara mark rättvist mellan alla människor, skulle vi enligt denna informationstavla få 2000 kvadratmeter var, men i Sverige har vi en kosthållning som kräver det dubbla och det är förstås inte hållbart.

När vi kom hem kunde jag inte motstå frestelsen att sätta en surdeg och idag har jag testat ett av bokens recept. Resultat: två härliga bröd med frasig skorpa och mjukt inkråm med mycket smak!