Författaren är mest känd för Gregorius, som gav honom Augustpriset år 2004, en ny version av Hjalmar Söderbergs berömda roman Doktor Glas.
Boken startar spännande som en deckare: "Marjories syster försvann en fredag i början av maj." Men efter ett litet kort inledande kapitel är det lillasyster Marjorie som är huvudperson.
Jag beundrar framför allt språket i boken, det är verkligen en liten flickas tankar och känslor. (Kan hon vara 9-10 år? ) Saknar hon sin syster? Känner hon skuld för att hon ibland varit avundsjuk på systern? Föräldrarna letar efter den försvunna Mirjam och under tiden får Marjorie bo hos sin faster. Hur ändras hennes uppfattning av föräldrarna under tiden? Författaren fångar fint hur flickan tänker, hur hon alltid funderar över hur de vuxna vill att hon ska vara.
Marjorie börjar bli vuxen och förstår att vissa saker ska hon alltid vara ensam om. Det är skillnad mellan att ljuga och att inte säga allt. När hon blir tillfrågad om hur hennes dag varit, ljuger hon aldrig, utan berättar att de fått makaronipudding, att de haft brandövning etc. "Allt stämde visserligen. Men hon hade lika gärna kunnat ljuga, eftersom hon inte hade berättat någonting om de händelser under dagen som hade dröjt kvar i henne. ... Då satt Marjorie där med sitt saftglas framför sig och kände hur sanningen var ledsen inne i henne eftersom hon hade använt den till någonting som den inte ville användas till, ..."
I en intervju har Bengt Ohlsson sagt – "Det var när jag läste, Mio min Mio, i mitt tycke Astrid Lindgrens bästa bok, som jag kom på att jag ville skriva något sagobetonat". Faster Ilses berättelser (sanna eller uppdiktade, man vet inte riktigt) fascinerar Marjorie. Det mystiska, övernaturliga slutet förstår jag mig inte riktigt på. När jag kollade på några recensioner av boken fann jag att jag inte var ensam om det.
Men jag gillar böcker med "öppna slut" där man själv kan fortsätta fundera. Läs boken och skriv vad du tycker. Den är klart läsvärd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar