En hel helg med Beethoven

Franz Liszt var den förste som framförde Beethovens alla 32 pianosonater. Nu har Per Tengstrand gjort det på Uppsala Konsert & Kongress. Ena hälften en helg i februari och andra hälften nu i helgen, ja det blev faktiskt fredag till måndag på grund av att UKK planerat dåligt: Lördagskvällens konsert fick flyttas eftersom en 50-talsrockkonsert låg parallellt i stora salen och det hade säkert stört både pianist och publik.

Det är intressant att få gå in i en typ av musik så totalt, det blir något helt annat än att bara höra ett stycke av en viss kompositör under en konsert. Och det blev inte alls enahanda! Många likheter förstås, eftersom allt var sonater, men en stor variation i stil inom den formen.

I vissa sonater fanns drag ifrån wienklassicismen, de påminde om Haydn och Mozart, men i vissa (framför allt de senare) vidgades vyerna mot romantiken och stilen kunde likna Schuberts. De sista fem skrev Beethoven som totalt döv, de är mer dramatiska, och de innehåller också en fuga. Nr 29, kallad Hammarklaversonaten, är verkligen en utmaning för pianisten, 50 minuter lång och väldigt komplex. Det var enda tillfället som Tengstrand använde noter, alla andra sonater spelade han ur minnet.

Några av de sonater jag gillade bäst:

• Sonat nr 18 kallad Jaktsonaten, mycket lekfull speciellt i sista satsens hetsiga tempo
• Sonat nr 23 kallad Appassionata, en av dem jag kände igen, kraftfull med stora kontraster
  
• Sonat nr 32, den allra sista han skrev. Den har bara två satser, men båda tar ut svängarna rejält. Första satsens är stormig och vild. I andra satsen kommer helt plötsligt en tuff "ragtime", som gör att man börjar undra om det är Beethoven, och till sist sätter han punkt med några enkla avskalade C-durckord. 

Starten på första satsen i sonat nr 32

Terngstrand gav också intressanta presentationer före de flesta konserterna, som var till stor hjälp vid lyssnandet sedan. En föreläsning om Beethovens samtid av den store Beethovenkännaren Åke Holmquist (du kanske minns honom från Tiotusenkronorsfrågan, som han vann på dessa kunskaper 1961) gav historiskt perspektiv.
Här är ett smakprov där Tengstrand spelar två satser från en av de tidigare sonaterna, nr 13 i ordningen, från 1801