Äntligen är koftan klar!

Jag såg den uppstickad på Syfestivalen, köpte garn och mönster. Och nu äntligen är den klar!

Maggie's kofta

Det har varit ett jobbigt projekt. Vidden nertill gjorde att maskorna nästan inte fick plats på stickan de första centimetrarna. Så arbetet växte i snigelfart.

Garnet var svårstickat. Det är entrådigt ullgarn, tunt och ojämnt, ibland tunt som sytråd. Jag ringde faktiskt Solkustens Spinnverkstad och frågade om det verkligen skulle vara så, och fick till svar att det är därför det är så mjukt. De gav mig rådet att lägga garnet dubbelt ibland och att "laga" på avigsidan, om det blir tunna områden, där det finns risk för slitning. Så det har jag gjort.

Det stod i mönstret om vikten av noggrann montering och det var helt klart jobbigt och tidskrävande att få till inprovningen av halsremsan. Virkade fasta maskor längs alla kanter behövdes för att ge stadga.

Översta knappen knäpps med en ögla

Härlig vidd nertill

Detalj av ärm

Detalj av mönstret

Lagning på avigsidan, syns inte igenom

Koftan hör till det svåraste jag stickat, monteringen krävde mycket detaljarbete, men jag är väldigt nöjd med resultatet.

Härligt surdegsbröd i gryta - ännu enklare bröd

På Martin Johanssons blogg Pain de Martin hittade jag receptet: Ännu enklare bröd.  Det är alltid spännande att baka på nya sätt. Och att baka i gryta hade jag tidigare inte provat.
Martin har försökt göra enklast möjliga bröd på bara vatten, mjöl och salt. Här leder minimalt jobb till maximal smak: det är den långa vilotiden och jästiden som gör brödet.

Jag satte surdegen i måndags kväll och rörde ihop degen på tisdag morgon. Under tisdagen gjorde jag små punktinsatser med att vika degen varje timme, sedan fick det jäsa under eftermiddagen och på kvällen bakade jag det i min gjutjärnsgryta. Locket hade plastknopp, så jag täckte grytan med en tallrik istället.

Jag använde grahamssurdeg som grund och sedan hälften rågmjöl och hälften vetemjöl special fullkorn. Degen fick jäsa i mjölad handduk i en skål i rumstemperatur knappt 5 timmar (Nästa gång ska jag testa att låta den jäsa i jordkällaren lite längre tid eller i kylskåpet under natten). Jag vände ner den färdigjästa degen i grytan och gjorde några snitt.

Klara fördelar:  Det behövs ingen knådning och det blir minimal disk. Brödet får fin form, rik smak och en härlig, lite seg, skorpa.

Färdigbakat i grytan

Härligt grovt bröd 

Mycket kultur och historia att ta till sig i Warszawa

Nästan var man än är i Warszawa ser man Kulturpalatset, stadens högsta byggnad. När den stod klar 1955 var den till och med Europas högsta. Vår guide påpekade titt som tätt under våra dagar i Warszawa att palatset står fortfarande kvar. Meningarna är delade om dess "skönhet". Många vill ha bort byggnaden, "Stalins gåva". Vår guide hörde nog till dessa, förmodligen mest för att den minner om förtryck.

Kulturpalatset

Warszawa har en brokig historia. Staden har härjats vid många tillfällen och drabbades särskilt svårt under andra världskriget, då den blev nästan totalförstörd. Men man har byggt upp Gamla stan i sin forna glans, helt fantastiskt att se. Man har bland annat tagit hjälp av 1700-talsmålningar av staden, gjorda av Bernardo Bellotto (Canaletto). Gamla stan är klassat som världsarv.

Charmiga husfasader i Gamla stan

Jag besökte Warsaw Rising Museum, ett museum som öppnade 60 år efter upproret, för att hedra de som kämpade och dog för ett oberoende Polen och ett fritt Warszawa. Det var ett krävande museum, jag hade inte Polens historia aktuell. Man kunde gå genom museet och följa de 63 dagarna, varje dag representerades av almanacksblad att riva av och läsa på (om man kunde polska). I montrarna i övrigt fanns dock mycket information även på engelska. Det handlade förstås mycket om det krigiska skeendet mot nazisterna men också om civilbefolkningens vanliga liv. Det var många besökande (detta museum är ett av de få som har öppet på måndagar), många skolklasser, så det blev lång kö för att se den korta 3D-simuleringen av en flygning över Gamla stan efter kriget. I ett hörn av museet fanns ett café med charmig 40-tals-inredning.

En modell av en gata i Warszawa 1944 uppbyggd i museet

Museets café

På en rundtur genom stan åkte vi genom det forna judiska ghettot. Före andra världskrigets utbrott var ungefär en tredjedel av stadens invånare judar. En liten del av muren finns kvar. Just nu låg där blommor sedan 19 april, dagen för ghettoupprorets början år 1943.

En del av ghettomuren

När man reser till Warszawa passar det ju att ha litteratur av en polsk författare som reselektyr. Jag hade med mig På vår gata av Isaac Bashevis Singer (1904-1991). Den handlar om den unge Singer som växte upp i en judisk familj på Krochmalnagatan åren före första världskriget. Jag såg på kartan att det var nära Allhelgonakyrkan, där vi hade konsert.  Den här boken är en novellsamling med berättelser från barndomen. På den tiden var Polen inte självständigt utan delat mellan Ryssland, Tyskland och Österrike. Författarens far var rabbin, domare och andlig ledare. Han hade en rabbindomstol i lägenheten och dit kom folk från kvarteret och bad om råd i sina liv, där förrättades bröllop och beviljades skilsmässor. Och den lille pojken lyssnade, funderade och fantiserade, säkert en bra grogrund för att bli författare. Singer fick nobelpris 1978.

Det finns fler kända personligheter, som har bott i Warszawa. Marie Curie (1867-1934) föddes på gatan Freta strax norr om Gamla stan och jag besökte hennes födelsehus, numera museum. Hon är den enda kvinna som fått två nobelpris, både i fysik och kemi. När det gäller fysik så är det bara två kvinnor som fått nobelpris, Marie Curie (1903) och Maria Goeppert-Mayer (1963). Hon forskade om det då nyupptäckta fenomenet radioaktivitet och upptäckte ett par radioaktiva grundämnen. I museet fanns en del av hennes laboratorieutrustning och det är inte svårt att förstå att hon fick skador och avled på grund av den joniserande strålningen.

Marie Curie - utställningen i hennes födelsehus

Den mest berömde Warszawabon genom tiderna är nog Frederic Chopin (1810-1849), som levde här halva sitt korta liv. Han har fått ett monument i den vackra Łazienkiparken. Vid förra besöket i stan hade vi turen att avnjuta en pianokonsert där.

Palatset på vattnet

Konsert vid Chopinmonumentet år 2005

Det lilla gulliga barockslottet Pod Blacha var stängt för renovering vid förra besöket. Där finns en stor utställning av orientaliska mattor

Pod Blacha (Tin-roofed Palace)

Utställningen med orientaliska mattor, här bönemattor

Om vi hade varit kvar en dag till så hade jag velat besöka Zacheta, en pampig byggnad som numera är centrum för samtida polsk konst. Just nu pågår där bland annat en imponerande textilutställning, The splendour of Textiles. Min man var där och här är några av hans bilder:

Zacheta, numera centrum för samtida polsk konst

Roliga textila idéer: Ett virkat radhus ...

... och en klänning av slipsar

Hade min mans slipsförråd varit större, hade jag kanske knyckt idén ...

Stor körmusikhelg i Warszawa

Det blev en mycket fin upplevelse att göra Mozarts Kröningsmässa i Warszawa.
Bålsta kammarkör, Evivakören och Walentinakören från Finland sjöng tillsammans med Cantores Sanctae Barbarae, orkester och solister från Warszawa i  Allhelgonakyrkan (Wszystkich Swietych) i söndags.

Allhelgonakyrkan

Kör och orkester vid konserten 

Det är en speciell känsla att göra den här sortens körprojekt. Man har övat in ett körverk på hemmaplan, så träffas man och känner direkt att det fungerar att sjunga tillsammans. De finska körsångarna var svensktalande, men polackerna var inte så glada för att prata engelska, och ibland var det svårt med kommunikationen. Men sjunga på latin tillsammans gick alldeles utmärkt.Vi fick en liten lektion i  polska, hur man uttalar bokstäverna, och vi fick försöka på en sång, det var riktig tungvrickning! Vissa bokstäver har små skrivtecken över, under eller ovanpå, vilket anger olika uttal. Jättesvårt! Det enda jag minns nu är att ett överstruket l uttalas som w. (Jag har alltså uttalat både deras flod, Wisła, och deras valuta, złoty, fel förut.)

Kören övar på fredagkvällen 

Zbigniew Szablewski, vår dirigent, ser nöjd ut. 

Körerna hade egna konserter i två olika kyrkor på lördagskvällen. Vi och Evivakören sjöng i samma kyrka. Vi sjöng ett svenskt program med mycket sommarlängtan i. Damkören Eviva visade sig vara av mycket hög klass och imponerade med sin fina klang i krävande tonsättningar av latinska mäss-satser av olika tonsättare. Det sista stycket de sjöng, Alleluja av R. Kekkonen var en fantastisk upprepning av detta enda ord i olika rytmer och klanger och stor variation i dynamik.

Så här såg affischen ut

Bålsta Kammarkör 

Evivakören 

Vi och den polska kören sjöng också vid gudstjänsten i Lutherska församlingskyrkan. Kyrkan påminde om Eric Ericsonhallen (f d Skeppsholmskyrkan), fast denna var betydligt större. En imponerande cirkulär kyrksal med en 58 meter hög kupol och mycket fin akustik. På grund av den långa efterklangen kändes en långsam version av Kedrovs Vår Fader helt fantastisk.

Lutherska församlingskyrkan 

En av de vackra glasmålningarna i kyrkan

När körsångare träffas blir det mycket spontansjungande förstås. Speciellt vid avskedsmiddagen sjöngs det friskt. Körledarna byttes om att leda och vi upptäckte att vi hade mycket gemensam repertoar med de finska körerna. Givetvis sjöng vi Haydns sång om vänskap, där sista versen lyder:

Fröjd det mig ger att du finns i världen

att vi kan mötas och skiljas så
helt utan fraser, självklart och enkelt
Tänk att en sådan gåva
man kan av livet få.

Körsång är en gåva! Och att det är hälsosamt att sjunga i kör, det har faktiskt forskningen visat!

Sågverksungen - en 11-årig flicka upplever Sundsvallsstrejken 1879

Vibeke Olssons historiska roman, Sågverksungen var en fin läsupplevelse. Huvudpersonen Bricken firar sin 11-årsdag med ångbåtsresa och fotografering på bokens sista sidor. Det blir en dag för henne att minnas, hon känner sig så "underligt högtidlig", det blev stor kontrast till hennes hårda liv som ströflicka på sågverket.

27 maj 1879 är ett annat datum Bricken kommer att minnas, inte alls lika ljust, det är den dag Sundsvallsstrejken bröt ut. På den sida jag länkat till finns en skämtteckning av landshövding Curry Treffenberg, som Bricken tror heter Kurre, och som hon vill skriva brev till, vilket mamman sätter stopp för.

Bricken är enda barnet, föräldrarna har mist tre barn. Brickens storebror, Mårten, dog som fyraåring och har därför inte upplevt flytten från torpet  i Kalvträsk till sågverkskasernen i Svartvik. Men han lever i Brickens fantasi som en ängel som flyger omkring och sprider kärlek och hon förklarar för honom på ett lillgammalt sätt hur livet är.

Det blir ganska dråpligt ibland, när hon inte förstår vad de vuxna säger när det drar ihop till strejk. Bricken försöker gissa sig till innebörden i ord som proletär, sympati, avhysning, ...

Romanen är en fin arbetarskildring. Språket är sådant att man riktigt känner trångboddheten och lukterna i arbetarbostäderna och man hör allt oljud och gnissel vid sågen. Dialektala ord och uttryck passar fint i miljön, jag lär mig att hilka betyder huckle och att skofta betyder att arbeta övertid.

Denna bok kom 2009 och som tur är har Vibeke Olsson skrivit ytterligare tre böcker som fortsättning. Jag är nyfiken på hur det går för Bricken efter att hon fyllt 11.

OD sjöng in våren ... nu har vintern rasat ut!

Det var första gången jag varit på OD:s vårkonsert.

Uppsala Konsert & Kongress

OD är en välkänd manskör med anor i Uppsala. Redan 1853 grundades Sångsällskapet Orphei Drängar, dirigenter har varit bl a Hugo Alfvén och Eric Ericson. Nu är det Cecilia Rydinger Alin som innehar dirigentposten.

Konserten hölls i Uppsala Konsert & Kongress, den stora salen var fullsatt. Magnus Lindgren var gästsolist, en jazzmusiker som visade sig ha många strängar på sin lyra: han spelar saxofon, klarinett och flöjt och ägnar sig också åt att arrangera. Visa från Rättvik blev i Magnus Lindgrens arrangemang för klarinett och manskör helt fantastisk.

Det var en vårkonsert och vi fick förstås höra traditionella vårsånger, men också mycket annan repertoar. Orpheus Overdrive var namnet på ett verk av Hans Ek, där han tonsatt  Wikipedias text om flöjt. Magnus Lindgren trakterade här alla sina tre instrument och hade dessutom en loopstation som gjorde att han kunde spela flerstämmigt med sig själv, det gav en fantastisk dynamik. Det var ett uruppförande och tonsättaren fanns med i publiken.

Max Regers stora An das Meer presenterades som ett krävande stycke, och det var det definitivt, svår kromatik, säkert en kraftprestation av kören, men mycket vackert! Vi fick höra prov på flera olika stilar och många olika språk som estniska och slovakiska.

Några musicalsånger fanns också med. I den första blev jag direkt påmind om lördagmorgnar på 50-talet med  radioprogrammet Frukostklubben, innan det var dags att cykla till skolan. Jag visste inte att signaturmelodin Good Morning ingick i musicalen Singing in the rain. Den andra var Send in the Clowns, otroligt suggestivt framförd med saxofon.

Medlemmar i Orphei Drängar 1913

Extranumret var ganska givet: Vintern rasat ut. Det blev en ovanlig version där körens frejdiga sång inspirerade Magnus Lindgren till härliga improvisationer. Konserten var slut men klangerna bar jag med mig ut i den härliga vårkvällen.

Jag hittade en bild på OD från 1913 i Upplandsmuseets samlingar.
För att se en mer aktuell bild på kören, klicka här.

Bandoneon - ovanligt konsertinstrument

Konsert på hemmaplan i onsdags kväll:
Linnékvintetten spelade tillsammans med Jens Lundberg, som är något så ovanligt som bandoneonist. Han berättade att instrumentet bandoneon (en sorts litet dragspel), ursprungligen var tänkt som ersättare för orgel i kyrkor i Tyskland, men senare kom till Argentina och i händerna på tangomusiker bl a Astor Piazzolla. Han skriver musik i en stil som kallas tango nuevo . Piazzolla dominerade programmet, men där fanns också annan argentinsk musik. Vi fick höra Lundbergs egna arrangemang av några av Piazzollas verk, t ex två av Årstiderna (Våren och Hösten)


Bengt Fagerström och Jens Lundberg

Ett spännande nyskrivet verk av Andrea Tarrodi ( f. 1981) för bandoneon och brasskvintett, beställt av Musik i Uppland hette El Hielo (Isen) visade på nya klanger. Kompositörens beskrivning av verket stod på programbladet, och visst hade hon lyckats fånga iskristaller, frusna sjöar och issmältning. Blåsarna använde sordiner på ett ovanligt sätt. Absolut konsertens höjdpunkt!

Damkören Sångsugna var medarrangörer, och den som hälsade musikerna välkomna citerade Konfucius (500 f Kr): "Musik skapar en form av njutning vilken den mänskliga naturen inte klarar sig utan." Så klokt sagt!

Nyfiken på konserten? Det kom just en video på youtube: