Gratismyten

Har du tänkt på hur mycket som är gratis på nätet: "googla" för att få kunskap, dela med sig av bilder och chatta på Facebook, ringa med Skype, läsa dagstidningen, ladda ner och använda appar i mobilen, ... gratis, eller hur?

Svar NEJ. Du betalar med information om dig själv. Och information är makt. Fredrik Alveréns bok Såld på nätet är nyttig att läsa.

Det är inte bara annonser som anpassas efter mitt beteende på nätet. Även sökresultaten styrs av var jag är och vad jag visat mig vara intresserad av och min gillahistorik på Facebook. Om du och jag söker på samma ord i Google får vi olika träffar. Informationen baseras också till viss del på vad våra vänner väljer. Att mina Facebookvänner gillar en produkt, ska det räknas som reklam eller tips?

I december 2009 slutade Internet att vara allmänt och lika för alla. I stället för att Google visar det många söker efter, så visas istället det som komplicerade algoritmer räknat fram som viktigast för dig. Risken är att hamna i sin egen filterbubbla, man missar information utan att veta det. Vi väljer kanske den lättsmälta informationen först. Det som kräver mer tid och kraft tänker vi läsa sedan, men första valet leder till att algoritmerna ger oss mer "informationsskräpmat". Det påminner lite om ICA:s erbjudande om rabatt på utvalda varor. Valet är grundat på mina köpvanor. Det är bra att jag får rabatt på sånt jag vill köpa, men det styr ju också inköpen och har man dåliga vanor kanske man blir fast i dessa.

Man ska förstås alltid använda sunt förnuft. Nätet har evigt minne. Allt du gör ger "digitala tatueringar". Det du skriver idag i Facebook eller de bilder du lägger ut kan du kanske inte kan stå för om tio år.

Läser du avtalen innan du klickar på I accept? Det är många sidor som ska läsas och vem orkar det? Ett fysiskt papper läser jag noga igenom innan jag signerar, det känns också mer bindande med en namnteckning än en knapptryckning.

Några råd från boken som jag tar till mig: Kolla upp företaget som ligger bakom, innan du börjar använda en tjänst och läs villkoren! Kolla inställningar på din webbläsare och radera cookies! Använd säkra inloggningsuppgifter och byt lösenord då och då!

Det är vi som använder nätet som kan påverka hur utvecklingen går! Och kom ihåg: ifrågasätt alltid ordet gratis!

NASA:s bästa bilder

Så löd rubriken på en föreläsning på Cosmonova i tisdags kväll. Robert Nemiroff berättade och visade bilder från NASA.
Du har kanske sett att jag i min länklista har en länk till Dagens astronomibild (Astonomic Picture of the Day förkortat APOD). Det är Robert Nemiroff som är redaktör för denna sajt, där man som namnet anger varje dag kan njuta av en ny bild.

Cosmonovas enorma kupol lämpade sig väl för detta. Fullsatt lokal, alla åldrar representerade, möjligen med viss manlig övervikt, visade att det finns ett stort intresse för rymden, vad man vet och inte minst vad man inte vet. Att allt vi kan se utgör så lite som 4% av universum är ju fantasieggande. Forskarna talar dels om mörk materia dels om mörk energi. Galaxer roterar snabbare än vad de skulle gjort i förhållande till synlig materia. Det förklarar man med att det finns mörk materia. Men vad den består av, är fortfarande ett mysterium. Att universums utvidgning accelererar förklarar man med att det finns mörk energi. Men vad är detta, som utgör hela tre fjärdedelar av universum?

Nemiroff hade plockat ut favoriter bland NASA:s bilder från de senaste åren. Han hade också sett till att välja några tagna av svenska fotografer. Han började med den här hisnande bilden. Hur känns det månntro att befinna sig 100 m utanför rymdfärjan?

To Fly Free in Space
http://apod.nasa.gov/apod/ap120101.html

Några exempel på bilder vi fick se under kvällen:

• Jorden på natten - sammansatt av satellitbilder många molnfria nätter
• En rymdfärja på Los Angeles gator - en transport på 3 dagar nerkortad till 3 minuter video
• En "solpelare" - bilden tagen i Östersund, ett ovanligt fenomen med ljuskristaller som reflekterar solljus
• En partiell solförmörkelse  med intresserade åskådare
• I skuggan av Saturnus ringar - härlig bild av ringsystemet och månen Titan framför planeten

Som avslutning visade Nemiroff den här filmen Happy People Dancing on Planet Earth. Klicka bort ev reklam som dyker upp och njut av dansglädjen. Den smittar av sig, eller hur?

Västen är klar - så här blev den!

Den blev riktigt trevlig, mormorsrutevästen. Garnet jag hade (Fame Rand) räckte precis och jag tycker jag klarat av att göra om mönstret så att stämmer. Och blivit ganska snabb med virknålen!
Västen är virkad i ett stycke med början mitt på ryggen, sedan runt, runt större delen av arbetet och till sist några halva varv som går längre och längre upp.

 

Så här ser arbetet ut

Hjälstaviken - härlig natur att ha nära till!

Igår invigdes ett gömsle i Hjälstaviken. Det är ett ganska stort byggprojekt i området som nu är klart. Det har blivit lätt att ta sig fram, även om man har barnvagn eller är rullstolsburen. Gömslet är ett komplement till fågeltornet i andra ändan av området och ger möjlighet att skåda fåglar på nära håll i vassen.

Landshövdingen ställde sig på på en högst provisorisk talarstol och berättade om projektet och sedan måste vägen till gömslet spärras av med ett band, som han fick äran att högtidligen klippa av, innan vi gav oss ut till nybygget.

Synd på det fina bandet?

Fågelskådarproffs på väg ut till Gömslet

Så här såg bygget ut i början av april, innan isen gått upp:

Det var flera aktiviteter under eftermiddagen. Två kunniga guider, för dagen utklädda till Gustav III och Carl von Linné, gav oss en informativ vandring på Parnassen. Kungen hade den speciella Ekolsundsdräkten, vår första svenska folkdräkt, införd just av Gustav III, och Linné hade förstås sin kont och trekantiga hatt.

"Gustav III" i Ekolsundsdräkt

"Carl von Linné" på Parnassen

Från Parnassens högsta punkt finns det rester av alléer åt alla håll. Här växer många olika trädslag. Nu är det betydligt mer växtlighet än det var på 1700-talet. En formation som rest av en amfiteater kan anas. Vi fick veta en del om Ekolsunds slott med imponerande parkanläggningar ända från 1600-talet med barockträdgård och senare engelsk trädgård på Gustav III:s tid. Ett av slottets viktigaste tillgångar numera är ett arboretum, en vetenskaplig samling av träd. Det finns flera i Sverige, men Ekolsund är ett av de största.

Hjälstaviken drar till sig mängder av fågelskådare, men området är en upplevelse även botaniskt. Den fantastiska mattan av gulsippor och vitsippor på Parnassen, backsipporna på andra sidan viken och senare kungsängsliljorna längre bort gör att jag varje vår vill hit vid flera tillfällen. Jag fick veta igår att kungsängsliljan, Upplands landskapsblomma, är inplanterad (från Holland) av Rudbeck. Den har ju fått sitt namn av att den växer på Kungsängen söder om Uppsala och det gjorde den även på Linnés tid.

Man vet inte om Carl von Linné varit vid Hjälstaviken, men det låg ju hyfsat nära Uppsala, så varför inte? Att Gustav III bott på Ekolsunds slott vet man i alla fall. Det sägs ha varit hans favoritslott. Det var många praktfulla alléer som ledde upp till slottsbyggnaden på hans tid. Men även i dag kan man säkert göra en pampig entré här, något som Enköpings studenter just i dagarna gjort till årets bal på slottet.

Opera som berör

Ibland är opera bara fantastisk vacker med underbar musik och skön scenkonst ... ibland framför allt ett angeläget budskap i konstnärlig skepnad. Det senare gäller Brittens opera Peter Grimes, som jag såg igår kväll.
Huvudpersonen fiskaren Peter Grimes accepteras inte i byn, vuxenmobbing kan man väl kalla det med dagens språk. Och den stumma rollen som lärling spelades av en skådespelare med Downs syndrom, Niklas Hjelmvik.

Det är Johanna Garpe som regisserat och hon har med rätta fått mycket positiv kritik. Men måste man alltid anpassa en opera till här och nu? Handlingen har hon förlagt till 40-talet (då operan skrevs) och det kändes onödigt men ok. Den lilla engelska fiskarbyn hade bytts ut mor en ort i folkhemmet Sverige med Peter Grimes boende i en husvagn och en fest som påminner om svenskt midsommarfirande med kransar i håret. Det blev konstigt, tyckte jag. Det hade varit naturligare att låta handlingen vara kvar i England, de sjöng ju ändå operan på originalspråket engelska.

I videon berättar regissören själv om operan:


Problematiken är allmänmänsklig, oberoende av tid och rum. Hur är vi mot den som avviker från gängse normer? Regissörens mormors syster gömdes som 7-åring undan på ett ålderdomshem för att hon var född med Downs syndrom. Sådant som rasbiologi, tvångssterilisering och lobotomi är ju förbjudet idag, men vuxenmobbning och utanförskap är inte borta från dagens Sverige. I programhäftet undras också varför  ett TV-program som Expedition Robinson, där utmobbning görs till folknöje, kunde bli en sådan succé.

Godmorgon Sverige uppmärksammade operan före premiären med en intervju med Johanna Garpe och Niklas Hjelmvik:


Kören har en ovanligt stor roll, och det är som mest 75 sångare på scenen. Ofta sjunger de unisont, vilket är mycket verkningsfullt. Mellan episoderna spelar orkestern de s k Sea Iinterludes, vacker musik, till havsbilder och vattendroppar som faller i slow motion. Suggestiv musik och stor dramatik fängslade mig i tre timmar.

2013 är det 100 år sedan Benjamin Britten föddes. Han är en av de många jubilarer som uppmärksammas i år. Både Wagner och Verdi firar 200 år. Wagners födelsedatum inföll faktiskt just igår.

Brudklänningar under 100 år

Idag är det pingstafton, åtminstone förr en dag med stark bröllopstradition. En lämplig dag att öppna en utställning om brudklänningar. och det är just vad Enköpings museum gör!

Gunilla Edström har skrivit en intressant artikelserie i EP om brudklänningens historia och det är hon som tillsammans med museichef Linda Karlberg har arrangerat utställningen. Vi som bidragit genom att ställa ut våra klänningar var bjudna på VIP-afton med förhandsvisning och mingel igår kväll. Den brud vars härliga foto använts i affischen fanns också där.

VIP-kvällen på museet

Ett 40-tal brudklänningar fanns utställda, den äldsta från 1915. Alla välbevarade, oftast är brudklänningen bara använd en gång och sedan sparad längst in i garderoben.

Den äldsta och den nyaste på utställningen

Min brudklänning 

Min mor vävde tyget och min svägerska sydde klänningen till mitt bröllop 1971. Vi hade två små brudnäbbar, flickan hade en likadan klänning, även hon med klädda knappar på ärmarna. Den lilla väskan jag hade i samma tyg var också med på utställningen.

Till vänster om affischen ligger min väska

I ett bildspel fanns brudfoton arrangerade kronologiskt, även några bilder där bruden var klädd i svart, vilket var vanligt förr. Insprängt här och var i bildspelet fanns några skojiga citat som små minnesbilder från bröllopsdagen.

Från bildspelet: Jag som brud 1971

Stickabstinens - kan det botas med virkning?

Mitt långvariga stickprojekt Maggie's kofta är klart och jag har inget att sticka. På biblioteket bläddrade jag i tidskriften Allt om handarbete nr 05/2013 och hittade en väst virkad i mormorsruteteknik.

Nu har jag ett annat garn än det som anges i mönstret, men det ska väl gå bra ändå. Det är lätt i början, att göra den stora mormorsrutan på ryggen är ingen konst, får se hur det går sedan. Om jag lyckas kommer säkert en bild här på bloggen.