Norska specialiteter

Maten i Norge är väl egentligen inte så annorlunda mot vår, men visst finns det specialiteter. En sådan blev jag bekant med på det mysiga kaféet på en fäbod i Storstilen nära Sjusjøen. Jag tänker på rømmevaflor med rømme och sylt till. Rømme är en syrad gräddprodukt, lite som gräddfil eller crème fraiche men inte riktigt. Receptet fick jag av det trevliga värdparet (de som sitter till höger i bilden jag länkat till), och är lätt att komma ihåg: proportionerna 1 - 1/2 - 1 av rømme - vatten - vetemjöl (och en gnutta salt). Sedan kom min norska väninna med en burk rømme och ett tidningsurklipp med recept, så att jag inte skulle missa att göra egna när jag kom hem. Och idag blev det våfflor till kaffet! Lite svarta vinbär passade bra till!

När jag gjort våfflor tidigare har det varit med ägg och mjölk. Men i frasvåfflor ska det vara grädde (eller gräddfil stod det i receptet i min kokbok), vatten och mjöl, så det liknar dessa, men jag har aldrig provat. Eftersom jag inte lär få tag på rømme, ska jag testa med gräddfil nästa gång.

Självklart är norska restauranger bra på fisk. I det lilla fiskeläget Bud ligger restaurangen Bryggjen. När vi kom dit serverades buffet med flera olika fiskrätter. En rätt med ovanligt namn är bacalao, ursprungligen en spansk eller portugisisk fiskrätt, introducerad i Norge av sjöfolk. Man använder klippfisk, saltad och torkad torsk och gör en mustig gryta tillsammans med potatis, lök och tomat. Bud var den största handelsplatsen mellan Bergen och Trondheim under 1500- och 1600-talen. Nu är det en charmerande idyll med sjöbodar och torkställningar för fisk.

Hamnen i Bud