Mezzosopraner av rang

Vi fick inbjudan till Anders Hansers biograf med visning av två filmer han gjort om två mezzosopraner - hans egen mor Hanser Lina Göransson och Kerstin Meyer. 20 år skiljer dem åt, den förstnämnda gick bort 1992, medan den sistnämnda firade sin 85-årsdag för ett par veckor sedan.

Hanser Lina var vallkullan, vars vallåt Hugo Alfvén tog med i sin Dalarapsodi. Det blev Stockholmsoperan några år och hon spelade bland annat med Jussi Björling, men det livet passade inte henne riktigt, hon bytte till en mångårig konsertverksamhet istället. I filmen fick vi höra henne sjunga ännu i hög ålder till sin makes orgelspel, här finns ett smakprov.

Lina Hanser, bilder från Anders Hanser Produktion

Kerstin Meyer hade en helt annan bakgrund. Hon var på sitt första operabesök som liten flicka, och ringde själv på hos en pianofröken för att få lektioner, när hon var fem. Hennes lista av operaroller i Stockholm, Berlin och  Hamburg är gedigen och hon har gjort gästspel på operascener världen runt. Cancer på stämbanden satte stopp för sången, men hon blev chef för Operaskolan och sen gör hon musicaldebut vid 84 års ålder!
Och döm om vår förvåning när Anders Hanser efter den andra filmens slut öppnar dörren och in kommer Kerstin Meyer i egen hög person.

Kerstin Meyer och Anders Hanser

Fantastiskt roligt att få träffa denna mycket pigga 85-åring! Hon berättade att hennes mamma lyssnat på Hanser Lina, när Kerstin var liten flicka. Det finns inte mycket inspelat, men en i publiken hittade Säterjäntans söndag med Hanser Lina på Spotify. Kerstin gladde sig åt att Anders Hanser gör dessa dokumenterande filmer.
 
Detta var mitt andra besök på Anders Hansers biograf (mitt första var hans film om Sidenvägen), och troligen inte det sista. I en angränsande lokal finns nu ett litet galleri. Just nu fanns där skulpturer i lera och i glas av Kjell Jansson i Mora och på väggarna hängde några av fotograf Hans Hammarskiölds mästerliga blombilder. Intressant att titta på medan vi bjöds ett glas vin i pausen. Det är konstnärer som Anders Hanser gjort filmer om, som får chansen att ställa ut här, och vi fick som inledning på kvällen se filmen om Kjell Jansson, där han berättade om sin väg från bruksföremål till konst och från lera och brons till glas, som han betraktade som det ultimata materialet tack vare genomskinligheten.

Åbergs museum - fint museum på nära håll

När man får gäster (och även annars förstås) är det roligt att ha ett konstmuseum på hemmaplan. I Wikipedia kallas Åbergs museum för ett "seriemuseum" men det är faktiskt mycket mer än så.
Många känner ju till Lasse Åberg från filmerna om Stig-Helmer. Hans museum i Bålsta har nu funnits i gott och väl 10 år. En ladugård har gjorts om till museum. Ett par skyltar med namn på kossor och anteckningar om hur mycket de mjölkat hänger kvar.

Här hänger konst som på olika sätt är inspirerad av serier. Lasse Åbergs egen konst är starkt Musse Pigg-inspirerad, stolryggarna i restaurangen har samma form.

Lasse Åbergs "basvaror"
Anka respektive mus av amerikansk typ

Claes Oldenburg: Geometric Mouse

Nu när vi hade norska vänner på besök, tittade vi speciellt på Reflections on The Scream av Roy Lichtenstein, inspierad av Edvard Munchs Skriet.

Roy Lichtenstein: Reflections on The Scream 

I museet finns Lasse Åbergs stora leksakssamling, där 40-talister kan känna igen mycket från sina egna leksaker. I montrarna finns stora samlingar av förlagor till rutor av berömda serieskapare och föremål med anknytning till serierna. Själv har jag aldrig varit speciellt förtjust i serier, men visst är det kul att känna igen en del sådana ändå.

På 70-talet gjorde Lasse Åberg och Klasse Möllberg barnprogram på TV och de bildade ett band Electric Banana Band tillsammans med Janne Schaffer. Detta kan man återuppleva i museets Trazan-koja, som är spännande för barn (och vuxna) att klättra i.

Hemliga Arnes labb

Just nu finns här en tillfällig utställning med konst av Jan Håfström, som är speciellt fascinerad av Fantomen, och därför passar väl in. I restaurangen hänger mängder av Fantomen-masker från taket.

Baka bröd i träram

Tänk så mycket idéer jag fick den dagen på Brunkebergs bageri. Ett av recepten i Helénes brödbok heter Grovt rambröd. Tack vare en händig man och 49 kr för träbitar och vinkeljärn på brädgården har jag nu kunnat göra första baket i en träram.

 

Lite speciellt med det här brödet är att det innehåller rågkross blötlagda i kaffe, och jag har använt flytande mörk malt istället för sirap. Jag köpte en mugg malt på ett bageri. De fyra bullarna jäste i ramen på en plåt i kylskåpet över natten. 

I detta recept (och många andra) står att man ska hälla en kopp vatten på en föruppvärmd plåt längst ner i ugnen. Jag tycker det är lättare att slänga in några iskuber. 

Så här ser brödet ut. Det blev underbart gott, tyvärr kan jag inte bifoga smakprov. 

Färgglada påskvippor visar vägen till Vår konst

Det blev en liten konstrunda på Annandagen. Årets Vår konst är den 15:e i Enköpings kommun.

Vår Konst - samlingsutställningen

Vi började med att titta på samlingsutställningen på Enköpings museum, där de 43 utställarna hade var sitt verk. Där upptäckte vi  Monica Holm och gjorde därför ett besök hemma hos henne. Jag gillade flera av hennes oljmålningar, speciellt en Italien-inspirerad större tavla, Stad vid vatten och en av hennes många fågelmålningar med två tärnor. I hennes trädgård var gräsmattan påskgul av vintergäck, vårens egen konst!

Monica Holms utställning

Sedan blev det en tur i nordvästra delen av kommunen. I Karleby tingshus, som i sig själv är sevärt, träffade vi Gun Jaensson, som kallar sig naturkonstnär. Hennes vaser såg verkligen ut som trädstammar men var gjorda i keramik. Jag var tvungen att fråga om det verkligen var så.

Karleby tingshus

Gun Jaensson 

På Lundellska galleriet träffade vi Gunilla Lundell som ställde ut ljusa skira akvareller. Ljusa trädstammar med skuggor över marken och speglingar i vatten. Hon visade också en del stengods i form av vackra fat, ett med ett fårhuvud på kanten gillade jag speciellt.

Lundellska Galleriet

Forsbyg kvarn, som vi brukar besöka vid deras fina musikevenemang på sommaren, låg bra till för kaffe och en god macka.

Forsby kvarn

Långfredag med innerlig musik

Jag har lyssnat på tre Stabat Mater på en konsert i Västra Ryds kyrka idag. Titeln betyder "modern stod" (alltså Maria stod vid Jesu kors). Texten har tonsatts av många kompositörer vid olika tid och i olika stil. Några Stabat Mater som ofta framförs är komponerade av Pergolesi , Rossini och Poulenc. Här finns en lista med fler.

Kungsängens vokalensemble med solister framförde denna text i tonsättningar av Marc-Antoine Charpentier (1600-talskompositör, i dag mest känd för Eurovisionsignaturen, skriven som ett Te Deum)  och Domenico Scarlatti (början av 1700-talet, känd för cembalomusik). Scarlatti har här skrivit för 10 stämmor och continuo.
Ett gregorianskt Stabat Mater var väldigt skönt att lyssna på, så ren avskalad enstämmig musik. Den framfördes växelvis mellan solo och mindre grupper från olika ställen i kyrkan. Den här versionen hittade jag på Youtube med medeltida notskrift (neumer).

Baksten och snittkniv - bra bakredskap

Nu har jag testat att baka på baksten. Jag fick en gammal "inbakad" sten från Brunkebergs bageri när jag "pryade" där. Efter delning blev den bra i min ugn. Jag bakade syrliga rågbröd med lyckat resultat.  

För att skåra bröden har jag köpt en liten snittkniv.Man kan ha en hemmagjord variant (syrenpinne + gammaldags rakblad), det går lika bra, bara bladet är vasst. Sen måste jag träna mer för att få det riktigt snyggt. Den här degen var ganska vek och därför svårare att snitta.

Dröm och verklighet

Så var rubriken på lördagens temadag om Tomas Tranströmer på Nobelmuseet. Utställningen var uppbyggd kring fyra teman i hans diktning: jaget, naturen, musiken och världen. Förutom att se utställningen kunde man ta del av föredrag, diktläsning och musik.

När Tranströmer fick nobelpriset 2011 var motiveringen att han "i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga". Erik Bergqvist, själv poet, menade att Tranströmers speciella stil är lättillgänglig på så sätt att dikterna har "en attraktiv yta". Metriken ligger nära talet. Men dikterna har fler djup att upptäcka.

Det finns gott om översättningar till andra språk och Bergqvist menar att det visst går att översätta poesi, den kan till och med bli bättre genom att det nya språket tillför nya röstlägen. Även originaldikten är egentligen en översättning: från tanke till språk. Bergqvist har skrivit utställningskatalogen.

Ingen föds till nobelpristagare och för en poet är vägen till framgång inte alls given. Torbjörn Schmidt, litteraturforskare, berättade om Tranströmers författarskap. Efter den lyckade debuten med 17 dikter 1954  i två upplagor, med några dikter skrivna redan under gymnasietiden, blev det mer blandad kritik. På 60-talet skulle konsten vara experimentell och då passade inte Tranströmers sätt att skriva. Hans diktning var opolitisk, han fick kritik för att han inte tog ställning i samhällsfrågor. Hans diktning är nära tingen, det finns medlidande med ett vedträ kastat i brasan eller med en borttappad vante.

Är han Sveriges mest berömde insektsamlare? Ja det var i alla fall ett stort intresse han hade som barn. I montrarna fanns exempel på hans samlingar. Han har faktiskt fått en skalbagge uppkallad efter sig (Mordellistena transtroemeriana).

Jag läser Gläntan i en "glänta"

Tranströmer har ett nära förhållande till musiken. Många kompositörer har inspirerats av hans dikter och flera av dessa har tonsatts. Några har tillägnat honom sina kompositioner. Maurice Karkoff och Per Nørgard har skrivit musik för vänster hand för honom och noterna finns att beskåda i utställningen. Många dikter anspelar på musik och har titlar som Schubertiana, C-dur, Allegro. En boktitel som enligt Torbjörn Schmidt inte blev av, var Allegro för småfåglar; det blev Minnena ser mig istället.

En dikt heter Gläntan. Därför hade man hade inrett små "gläntor" i museet, hörn med en fåtölj på en matta av mossa och ett par diktböcker på en trädstubbe.  På grund av den hårda vintern här hade man fått importera mossa från Japan. Det som ser ut som en lampa är högtalare, där man hör Tranströmer spela piano.


I ett litet rum med en gullig modell av huset på Runmarö, där familjen Tranströmer har ett sommarhus, rullade en film med en intervju. En del av denna kan du se här:


Där fanns också en  fantastiskt fin bokbindarutställning. Länken leder till bilder av vad bokbindare från olika länder åstadkommit med Tranströmer-utgåvor. Otroligt vackra skapelser, många väldigt originella, t ex en (bild 25) gjord på getingbon från Runmarö.

Några bokbindaralster

Jag är inte så van att läsa poesi. Men jag har med behållning lyssnat på en del av de Tranströmer-tonsättningar som gjorts t ex av Ola Sandström. Och en del spridda citat har lagt sig i minnet. En favorit är den välkända Romanska bågar, som jag har citerat från i bloggen förut.

Några andra citat från dikter av Tranströmer:

• Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen (Första raden i 17 dikter)
• Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse. (ur Gläntan) 
• Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket (ur Madrigal) 

Visning av utställningen, flöjtmusik (en sonat för soloflöjt av Bach), samtal, föredrag och diktläsning ... en givande dag som lockade till mer läsning av Tranströmers dikter.