Stor körmusikhelg i Warszawa

Det blev en mycket fin upplevelse att göra Mozarts Kröningsmässa i Warszawa.
Bålsta kammarkör, Evivakören och Walentinakören från Finland sjöng tillsammans med Cantores Sanctae Barbarae, orkester och solister från Warszawa i  Allhelgonakyrkan (Wszystkich Swietych) i söndags.

Allhelgonakyrkan

Kör och orkester vid konserten 

Det är en speciell känsla att göra den här sortens körprojekt. Man har övat in ett körverk på hemmaplan, så träffas man och känner direkt att det fungerar att sjunga tillsammans. De finska körsångarna var svensktalande, men polackerna var inte så glada för att prata engelska, och ibland var det svårt med kommunikationen. Men sjunga på latin tillsammans gick alldeles utmärkt.Vi fick en liten lektion i  polska, hur man uttalar bokstäverna, och vi fick försöka på en sång, det var riktig tungvrickning! Vissa bokstäver har små skrivtecken över, under eller ovanpå, vilket anger olika uttal. Jättesvårt! Det enda jag minns nu är att ett överstruket l uttalas som w. (Jag har alltså uttalat både deras flod, Wisła, och deras valuta, złoty, fel förut.)

Kören övar på fredagkvällen 

Zbigniew Szablewski, vår dirigent, ser nöjd ut. 

Körerna hade egna konserter i två olika kyrkor på lördagskvällen. Vi och Evivakören sjöng i samma kyrka. Vi sjöng ett svenskt program med mycket sommarlängtan i. Damkören Eviva visade sig vara av mycket hög klass och imponerade med sin fina klang i krävande tonsättningar av latinska mäss-satser av olika tonsättare. Det sista stycket de sjöng, Alleluja av R. Kekkonen var en fantastisk upprepning av detta enda ord i olika rytmer och klanger och stor variation i dynamik.

Så här såg affischen ut

Bålsta Kammarkör 

Evivakören 

Vi och den polska kören sjöng också vid gudstjänsten i Lutherska församlingskyrkan. Kyrkan påminde om Eric Ericsonhallen (f d Skeppsholmskyrkan), fast denna var betydligt större. En imponerande cirkulär kyrksal med en 58 meter hög kupol och mycket fin akustik. På grund av den långa efterklangen kändes en långsam version av Kedrovs Vår Fader helt fantastisk.

Lutherska församlingskyrkan 

En av de vackra glasmålningarna i kyrkan

När körsångare träffas blir det mycket spontansjungande förstås. Speciellt vid avskedsmiddagen sjöngs det friskt. Körledarna byttes om att leda och vi upptäckte att vi hade mycket gemensam repertoar med de finska körerna. Givetvis sjöng vi Haydns sång om vänskap, där sista versen lyder:

Fröjd det mig ger att du finns i världen

att vi kan mötas och skiljas så
helt utan fraser, självklart och enkelt
Tänk att en sådan gåva
man kan av livet få.

Körsång är en gåva! Och att det är hälsosamt att sjunga i kör, det har faktiskt forskningen visat!