Det var definitivt ingen vanlig konsert. Fullt av ljud skapade på olika sätt. Men var det musik?
John Cage var en allkonstnär, banbrytande på sin tid, höll på med litteratur, musik och konst, och hans sätt att uttrycka sig var mycket annorlunda och kontroversiellt. Stina Ekblad läste valda texter av John Cage, det var intressanta formuleringar, och hennes härliga röst gjorde det till en fröjd att lyssna.
Ett par citat:
"I have nothing to say / and I am saying it / and that is poetry / as I needed it"
"If something is boring after two minutes, try it for four. If still boring, then eight. Then sixteen. Then thirty-two. Eventually one discovers that it is not boring at all."
Den mest kända kompositionen av Cage är 4´33´´ där musikerna kommer in och gör sig beredda att spela, men inte tar en enda ton. Efter 4 minuter och 33 sekunder är stycket slut. Det är Cages speciella sätt att få oss att lyssna på ljuden omkring oss.
Av det som framfördes på Drottningholm gillade jag orkestern Modern Fantazias framförande av småstycken av Cage och Satie. Ett elektroniskt framförande av Scanner var inte så tokigt om man blundade, men all datorutrustning och kopplingsdon placerade på den vackra teaterscenen med skogskulisser störde upplevelsen. Att det blev tekniska problem i starten och inget hände, gjorde publiken osäker, skulle det vara tyst? I en annan komposition av Malin Bång tog det visuella överhanden, när hon tillsammans med Hannah Törnell Wettermark plojade med vardagsljud skapade med cykelpump och en stor illgrön ballong.
Bonniers Konsthall har en utställning Mer än ljud som jag tänker besöka nästa vecka.
Vad gör musiken till något som är mer än ljud? Intressant frågeställning, eller hur?
 |
| Partitur från en komposition av Malin Bång: |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar